Vi är ett par i 70-årsåldern som är sambos sen 25 år tillbaka. Jag tycker inte att mitt liv är som jag vill ha det. Vi har inget sexliv, har inte haft det på flera år, har var sitt sovrum, tar inte i varandra, håller inte om varandra. Jag vet inte varför det blivit så. Jag gör allt hemma, han hjälper aldrig till, sitter för det mesta och läser eller tittar på tv. Ska jag lämna honom och skapa mig ett eget liv? Jag är mest arg och irriterad på honom och mår inte så bra av det heller. Vad ska jag göra?
”Anna”
Svar: Att lämna en partner är ett val som ingen kan göra för någon annan, men jag ska lägga fram några tankegångar som kanske kan hjälpa dig. Konflikter i ett parförhållande är oundvikliga och bör förstås mötas när de uppstår.
Jag får känslan av att du svalt dina protester under många år. Då har du kanske inte gett din man någon chans att ändra på sitt beteende. Men det förutsätter också att han varit villig att lyssna. Väldigt många personer är hjälplösa när det gäller att möta konflikter och kritik på ett konstruktivt sätt. De ser det som ett hot istället för som en möjlighet att sätta sig in i den andres synpunkter. Och då missar man möjligheter till utveckling och samspel.
Om du pratat med honom och sagt att du är arg och irriterad över att ha hela ansvaret för hemmet och han inte brytt sig om dina känslor, är det inte konstigt om det lett till olika sovrum och stängda dörrar. Ofta tar vi kvinnor på oss både ett stort ansvar och starka skuldkänslor när vi överväger en brytning. Men om man måste välja mellan att fortsätta att leva i en relation där man avvisar den andre eller leva med skuldkänslor för att man går, är det bättre att välja skuldkänslorna.
De går över på sikt medan ett ständigt avvisande leder till att man börjar rikta bitterheten inåt mot sig själv.
Malena
