På papperet skiljer det 70 år mellan dem. Men när fikavärden Lisa, 28, dukat fint hemma i tvårummaren är gästen Marianne, 98, bara en bordsbredd bort. – Att mötas så här är väldigt kul. Framför allt inser man hur lika vi är, säger Lisa.
Det doftar nybakat när porttelefonen ringer. Det är söndag eftermiddag och fikaträffsdag. För Lisa Åsehäll Syversen, som varit fikavärd för Äldrekontakt i två år, känns det nästan som inför en dejt.
”Kommer jag att göra bra ifrån mig?”, undrar hon inombords.
Viss anspänning
Det långsmala slagbordet är klätt i vit linneduk. Tio stolar, blåvitblommiga koppar, kaffe, te, röd saft och tre sorters hembakat väntar.
– Första gången jag tog emot en grupp, när jag bodde i Nordstan, var det lite nervöst. Men det blev väldigt roligt och avslappnat.
Efter fem-sex tillfällen känns det fortsatt lite nervöst inför varje gång, tillstår Lisa.
Att vara värd, oavsett vilka hon bjuder hem, är alltid en viss anspänning, men den brukar ge sig när gästerna kommer.
Glada röster
– I vanliga fall älskar jag att baka, men i det här läget blir jag en ganska nervös bakare, rädd att det ska bli misslyckat. Men det värsta som kan hända är ju att man får springa ut till affären och köpa något, som förra gången, ler hon.
Snart fylls hallen av glada röster och sex mer eller mindre främmande människor i olika åldrar, ytterkläder och skor.
– Åh så ljust och fint du har det här!
Erfarna och nya
Gurli Andersson, 93, och Britta Johansson, 83, hejar vant på Lisa, slår sig ner i soffan i bubbligt samspråk och minns att det saknades tvättmaskin där hon bodde innan. De är gruppens veteraner, har fikat ihop en gång i månaden sedan start och tar gärna plats intill varandra.
För två andra av dagens gäster, Ulla-Britt Davidsson, 83, och Marianne Holmin, 98, är det däremot premiär i fikaträffgruppen. Men även de hamnar raskt i samtal.
Chauffören Kerstin och gruppledaren Sandra, som liksom Lisa arbetar ideellt för Äldrekontakt som volontärer, har hämtat de nya gästerna, hjälper Marianne med kappan och räcker en arm på väg till bordet.
Fikat inte huvudsaken
– Har du bakat allting själv? frågar Marianne när alla tagit plats.
Lisa medger att hon älskar bakning.
– Ja, då förstår jag. Själv bakar jag inte längre, säger Marianne.
Medan maken levde, fram till 2012, fanns det alltid ”mycket doppa” hemma hos dem, eftersom han var förtjust i kakor.
– Ja, så brukade vi alltid säga. ”Doppa”, kontrar Britta raskt.
Jag fyller 98 i januari. Då kan man inte begära att det ska vara några vänner kvar —, men kanske finns en chans att få några nya nu Marianne Holmin
Matmuffins med feta och zucchini, blåbärsgrottor och kanel- och kardemummakakor i korg och på tvåvåningsfat möter på bordet. Men trots att alla intygar hur gott det ser ut och låter sig väl smaka är bakverken inte huvudsaken här. Hembakt är inget krav.
Öka livsglädje
Att fika ihop i två timmar med en utvald grupp en gång i månaden är däremot ett recept i sig. Tanken är att öka livsglädjen, främja vänskap och hjälpa till att öppna dörrar ut mot verkligheten både för ensamma äldre och intresserade yngre, som Äldrekontakts verksamhetsansvariga Therese Gyll, summerar idén.
Marianne, som bor runt hörnet, fick tips om fikat på massagen hon går till varje månad.
– Det är väldigt snällt av dig att upplåta ditt hem. Har du familj som du slängt ut? frågar hon Lisa.
Chans till nya vänner
Runt bordet enas alla i extra uppskattning över att yngre som Lisa, och gruppledaren Sandra, tar sig tid att umgås med dem och ordna fikaträffar.
– En söndag i månaden kan vara början till att träffa några, förklarar Marianne sin anmälan.
I september var hon på Alla äldres dag i Trädgårdsföreningen, i Äldrekontakts regi. Hon tvingar sig ut på en promenad varje dag, gläds åt att ha börjat spela canasta på Frivilligcentralen Oscar och har tidigare bott i Lysekil i 40 år, berättar hon. De tre barnen, alla numera runt 70, bor på annan ort.
– Jag fyller 98 i januari. Då kan man inte begära att det ska vara några vänner kvar, det är väldigt tråkigt. Jag har mist nästan alla, men kanske finns en chans att få några nya nu, hoppas Marianne.
Äldrekontakt
Startades: 2008
Gör: Ideell förening, politiskt, religiöst obunden, icke vinstdrivande med mål att bryta och förebygga social isolering bland äldre. Arrangerar fikaträffar för ensamboende äldre över 75 år.
Bakgrund: Robert Gyll, grundare, och hans hustru Therese, verksamhetsansvarig, fann fungerande koncept i Storbritannien, Contact the Elderly, med tepartyn för äldre.
Omfattning i dag: Ett 40-tal fikagrupper i fem större städer – Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Västerås och hittills 14 andra orter.
Orter på gång: Borås, Lund, Hisingen, Örgryte, Majorna, Bagarmossen, Lidingö, Enskede, Farsta, Vällingby, Nacka.
Framtidsvision: Etablera sig i nya städer.
( Källa: Therese Gyll och Fanny Hugerth, Äldrekontakt)
Mer information: www.aldrekontakt.se.
Om du vill veta mer eller bli gäst: Ring 0760/52 68 00. Adress: Äldrekontakt, Norrlandsgatan 7, 111 43 Stockholm.
Via epost: info@aldrekontakt.se
Om du vill bli volontär: www.volontarbyran.org
Ville bli volontär
Snart delar hon, Gurli, Britta och Ulla-Britt tankar om bra konstutställningar, böcker, gympa och annat.
De diskuterar även vårdcentraler med Lisa – som visar sig gå på samma som Gurli nyss bytt till. Och tv-program, där ”det är en alldeles för stark trend med mat”, som Ulla-Britt ser det.
– Det brukar min mormor också säga, förklarar Lisa, som inte har tv.
– Så bra! Då hinner du med annat, slår Gurli fast.
Lisa, som bor ensam och arbetar som säljare på ett mjukvaruföretag, ville bli volontär just för att möta äldre.
Hon är uppvuxen på Smögen, där föräldrar, morföräldrar och farmor fortfarande bor kvar.
– Mamma är undersköterska på ett äldreboende och mormor har alltid tagit stort socialt ansvar. Jag var jämt med när hon besökte vänner, släkt och bekanta i äldrevården.
Ger mycket
Sedan flytten till Göteborg för åtta år sedan har hon saknat kontakten med den äldre generationen. Nu möter hon Gurli, Britta och de andra en gång i halvåret, vilket nästan känns ”för sällan”, medan gruppen dessutom möts hos andra värdar var fjärde vecka.
– På en lyckad träff har vi haft trevligt och skrattat. Det ger mig mycket. Men jag tycker också att det känns härligt att höra när de planerar in att ses utanför Äldrekontakt, att det faktiskt är riktiga relationer som skapas här, säger Lisa.
När gästerna fått på sig ytterkläder och skor igen är stämningen uppsluppen.
– Det var roligt, konstaterar värdinnan.
– Men oj, så fort två timmar går!
konstaterar Marianne innan dörren slår igen.
Text Karin Tufvesson
Foto Emelie Asplund
