I en närmast skröneliknande berättelse får vi följa den magra sjuttonåringen Lev och den orädde hjältecharmören Kolja i jakten på ägg i ett iskallt och utsvultet Leningrad. Historen är absurd, fasansfull, och fylld av humor.
David Benioff
Tjuvarnas stad
Forum förlag
”Men främst talade han om en vecka 1942, det årets första vecka, den vecka då han träffade min farmor, fick sin bäste vän och dödade två tyskar.”
I inledningen till David Benioffs första roman på svenska, Tjuvarnas stad, finns en ung amerikan med en farfar som upplevt Leningrad under kriget. Han vill veta mer. Och farfadern berättar.
Fasorna och svälten är näst intill obeskrivliga. Hungern förvandlar människor till mördare och kannibaler och får dem att betala dyra pengar för godis gjort av bokpärmsklister eller jord med spår av smält socker i. Nazister mördar hela byar, torterar unga flickor och massavrättar alla som kan läsa. Till och med den egna polisen och militären är en källa till skräck, eftersom de för bort oliktänkare och utan att tveka skjuter den som bryter mot lagen.
Bryta mot lagen är just vad de råkar göra, Lev och Kolja. De träffas i fängelset där de tillbringar natten i väntan på döden. Men döden kommer inte, i stället får de ett märkligt uppdrag – att hitta ett dussin ägg.
Under den osannolika, eller kanske allt för sannolika, jakten lär de känna varandra och hinner samtala vitt och brett om livet, kärleken, litteraturen, schack och hur man bäst förför flickor, samtidigt som de upplever och överlever den ena förskräckligheten efter den andra.
Tjuvarnas stad är en medryckande bok, som vissa gånger får dig att vända dig bort i vämjelse, andra gånger att skratta högt. Den fantastiske och härligt orädde Kolja balanseras av den försiktigare Lev. Men det är Lev som agerar i den mest avgörande stunden.
Romanen tog författaren David Benioff många år att skriva, men jag önskar att han skriver nästa bok snabbare. För den här berättelsen ger sug efter mer.
Text: Frida Johansson
Tjuvarnas stad ges ut av bokförlaget Forum.
