Ny karriär gav livslusten tillbaka
Anders Hellberg och David Lindgren håller sig sysselsatta. Foto Örjan Björkdahl
Jobba

Ny karriär gav livslusten tillbaka

Förmedlare av seniorarbete växer som svampar ur jorden. David Lindgren, 66 har nappat.

Publicerad 2011-10-10

Det var en lyckans dag för tre år sedan när den då 66-årige avtalspensionären David Lindgren råkade se annonsen i lokalbladet. Där stod: ”Hyr en pensionär”.
Eftersom David friställdes redan vid 58 års ålder hade han alltmer upplevt att det var slöseri med tid att bara gå hemma. Rent av en smula deppigt. Och radhuset i Haninge strax söder om Stockholm hade han redan renoverat från golv till tak, händig som han alltid varit.

I dag, 66 år och ännu fullt vital, ingår han i ett gäng på nära hundra pigga seniorer i organisationen Hyr en pensionär.  David väljer själv de jobb han vill ta och han fixar allt från hylluppsättning och snickerier till tunga möbelflytt. Den förre järnvägsarbetarens muskler fungerar fortfarande, det ser man på överarmarna.
På frågan om värdet av att återigen jobba svarar han tveklöst:
– Att fylla på pensionen med ett par tusenlappar i månaden är inte fel. Men att få göra nytta och möta människors uppskattning är ändå det allra bästa.
Hustru Christina uttrycker sig ännu tydligare:
–Faktum är att han fått livslusten tillbaka! utbrister hon med en röst fylld av glädje.

Änglavakt
Ett krossat finger och en nagel som aldrig växer ut ordentligt är David Lindgrens enda synbara minne från 42 farofyllda år som tågväxlare. Uppvuxen nära Bastuträsk i Västerbotten var det skogsarbete som gällde redan efter 7-årig folkskola.
Slitet i skogen betygsätter David som tungt och dåligt betalt.
Alltså sökte han sig söderut och fick ett påhugg på SJ:s bagageförråd i Västerås. Ett knog som snart byttes mot banvallens konkreta uppgifter att växla lok och vagnar. Senare delen av tiden vid järnvägsknuten Tomteboda i Stockholm.
– Som växlare lever man farligt. Flera arbetskamrater fick faktiskt sätta livet till. För att orka förträngde man alla tankar på riskerna. Fast jag hade nog litet änglavakt…

I takt med att långtradarna konkurrerade ut järnvägen hamnade David Lindgren bland de trotjänare som fick sluta med motiveringen ”arbetsbrist”.
Lågmält och norrländskt korthugget beskriver han hur de första pensionärs-åren förflöt med hemmafix. Allt från ombyggt kök och nya golv till tapetsering, träpanel i taken samt helkaklade våtutrymmen. Ett nytt fönster på radhusgaveln blev det också.
När allt var klart började tiden gå litet väl långsamt. Har man gjort nytta i hela sitt liv kan, med Davids egna ord, slöseri med tid utvecklas till ett allvarligt problem. Alltså välsignar han verkligen den där annonsen han råkade se för tre år sedan.

Gillar att flytta möbler
David beskriver sig själv som ”allfixare”. Fyra kompletta Ikea-kök har han monterat så här långt. Snöskottning var förstås högaktuellt i vintras. Byta toastolar och montera hylluppsättningar är vardagsmat. Udda sysslor som att åka hem till en åldring och flytta teven från ett rum till ett annat kan också inträffa. Men favoriten är faktiskt att flytta hela bohag.
– Det håller musklerna i trim, säger David och ler en smula blygt men även stolt.

På frågan om det mest speciella uppdraget svarar han att det var nog kvinnan som hade haft tre polacker hemma för att kakla badrummet. Fönstren i huset immade igen och hon var förtvivlad.
– Polackerna hade kaklat igen ventilationen. Efter att jag gjort hål och satt upp nya ventiler blev det återigen drag i huset. Och kvinnan var överlycklig!

Tacksamma kunder
Ännu efter tre år som arbetande pensionär kan David Lindgren bli upprymd av all den tacksamhet som han möter hos nöjda kunder.
– Att de så snabbt får hjälp är något som uppskattas. Förutom att professionella hantverkare är mycket dyrare har de ofta längre väntetid och tar inte gärna jobb som kan utföras på någon eller några timmar, så som vi gör.
Den efterföljande fakturan är därmed också en källa till glädje för de som anlitar en duktig pensionär. Så länge kroppen tillåter kommer David Lindgren att fortsätta ta uppdrag, det är han bestämd över.
Hustru Christina gläder sig; hon fick ju uppleva hur maken fick tillbaka livslusten när han återigen kände sig behövd och nyttig.

Text: Leif Domnerus
Foto: Örjan Björkdahl

Så mycket tjänar David

Organisationen Hyr en pensionär debiterar 350 kronor i timmen, inklusive moms. Av detta får David Lindgren 125 kronor före skatt, plus 10 procent i semesterersättning.

Förra året tjänade han totalt
36 000 kronor på att vara ”allfixare”, vilket innebar att han jobbade genomsnittligen 25 arbetstimmar per månad. Netto blev det tvåtusen kvar i månaden, som ett bra tillskott till den ordinarie pensionen.
– Jag är rätt nöjd, betygsätter David extrainkomsten. Men att bara få 18:50 i milersättning, medan organisationen Hyr en pensionär debiterar kunderna 35 kronor per mil, det tycker jag är lite för lite.
– Dessutom, tillägger David, utför jag alla arbeten med egna verktyg.

Eftersom marknaden för arbetsvilliga pensionärer är i växande kan David Lindgren tänka sig att jobba för fler än ett företag som anlitar pensionärer.
– Varför inte, säger han helt lugnt, speciellt om de betalar bättre…

Dölj faktaruta

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas