Socialdemokraterna utmanar nu regeringen i den stora skattesänkar-matchen. Det öppnar för pensionärsorganisationerna att återigen ta en viktig roll i den kommande valrörelsen.
Finansminister Anders Borg (M) satte gissningsvis morgonkaffet i vrångstrupen när han öppnade Dagens Nyheter i morse.
I en intervju säger hans främsta opponent, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson två saker:
• Hon tänker inte rulla tillbaka ett femte jobbskatteavdrag om S vinner valet.
• Men hon tänker ta bort skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer.
Å andra sidan, i den andra morgontidningen, nämner samma Magdalena Andersson inte med ett ord att hon ser skattesänkningar till pensionärerna som en viktig fråga – trots att hon har en hel debattsida på sig att beskriva Socialdemokraternas prioriteringar .
Tvärtom skriver hon så här i sitt inlägg på Brännpunkt:
”Riksdagsvalet i september 2014 kommer att stå mellan två tydliga alternativ för Sverige. Regeringen kommer att säga att det mest angelägna är att låna till ytterligare skattesänkningar. Vi socialdemokrater vill lösa framtidsutmaningarna och anser i stället att det är viktigare att investera i fler jobb för Sverige…”
Så vad ska man tro? För att få rätsida på en rimlig tolkning försöker jag hitta inskjutna, lågmälda nyckelord som man lätt missar men som bär på mycket.
Ett sådant ord i citatet ovan är ”ytterligare”.
Så här: En S-regering kommer att låta de skattesänkningar regeringen genomför bli kvar, men sen är det stopp. En ny S-regering kommer inte att fortsätta att sänka löntagarnas skatter.
Beträffande pensionärerna är det principen om lika skatt som förs fram. Men beskedet i intervjun är endast att gapet inte ska tillåtas att vidgas. I debattartikeln finns inte ett ord om någon skattesänkning, än mindre någon tidtabell.
Socialdemokraterna kommer troligen så småningom att lägga en tidtabell för sänkningarna, men enligt den kända och av regeringen flitigt använda gummiaktiga formeln: ”Vi sänker pensionärernas skatter med X antal skarpa miljarder från och med 2015 och med ytterligare X antal miljarder som reformambition under återstoden av mandatperioden.”
På så sätt kommer man att kunna straffa regeringen på pappret men utan att varken behöva satsa särskilt mycket pengar eller binda sig för att faktiskt åstadkomma lika skatt.
Därefter vet vi av erfarenhet att allt kan hända: finanskriser, internationell oro eller något ännu inte uppfunnet kan enkelt slå ut allt reformutrymme och ger varje regeringen legitim orsak att ställa in alla löften – det visar snarare på ansvarstagande och regeringsduglighet än att man ägnat sig åt vidlyftig formuleringskonst i valrörelsen.
Det är heller inte lätt att skilja regeringen och Socialdemokraterna åt när det gäller visionen för framtiden:
I DN-intervjun säger Magdalena Andersson, som svar på frågan hur hon ska förena väldigt stora skattesänkningar med mindre pengar till skola, vård och omsorg, att ”man måste ta allting i den takt som ekonomin tillåter och steg för steg jobba mot den inriktning man har”.
Jämför det konkreta innehållet i det uttalandet med att den sittande regeringen de senaste åren blivit allt noggrannare med att poängtera att den skatteklyfta man skapat mellan löntagare och pensionärer inte har något ”egenvärde”.
Effekten av ordvalet blir att även Alliansen kan säga sig vara för principen att skattegapet ska slutas – men bara i en avlägsen, ekonomiskt odefinierad framtid då Sveriges finanser eventuellt klarar av kalaset.
Skattekampen mellan blocken 2010 slutade dock med att regeringen gick till val på att sänka pensionärernas skatter med 7,5 skarpa miljarder redan 1 januari 2011 – vilket också skedde.
Valrörelsen ser nu ut att kunna bli ett nytt ”SM i skattesänkningar” som statsminister Fredrik Reinfeldt kallade det för fyra år sedan. Det öppnar för pensionärsorganisationerna att återigen ta en central plats i debatten.
Det blir intressant att se om det i så fall finns utrymme att föra två diskussioner samtidigt: den om hur det går med vården och äldreomsorgen om skatterna fortsätter att sänkas i massiv omfattning.
Jan Arleij
