Veckans mest inspirerande intervju har jag gjort med Bibbi Öreberg. Hon hade ju varit hos självaste statsminister Stefan Löfven som lika oväntat som glädjande ville prata med seniorer om äldre och ensamhet. Så hur gick det då för en gräsrot som Bibbi? Lyssnade alls Löfven? Kom hon verkligen till tals?
Många eller alla runt bordet är förstås vana att ha och ta ordet. SPF Seniorernas och PROs båda förbundsordförande var inbjudna, Kommunals samhällspolitiska chef och Röda Korsets ordförande satt också vid bordet, plus Amelia Adamo, och en statssekreterare och några till. Och så landets statsminister då, mitt emot Bibbi.
Bibbi Öreberg från kommunala pensionärsrådet i Västerås.
Men under min intervju med Bibbi Öreberg förstår jag snabbt att hon inte lät sig varken nöjas eller hämmas av den celebra Rosenbads-miljön, det prominenta och namnkunniga sammanhanget. Nej, här gavs en möjlighet till äldrepolitisk verkstad, och sådana försitter hon inte gärna.
Bibbi skulle få tre minuter, det visste hon. Det är kort men det är en chans, ett unikt tillfälle. Hon har tränat med äggklockan hemma vid köksbordet. Valt ut med omsorg vad som hinns med att sägas på tre gånger sextio sekunder.
Det blir förvånansvärt mycket, påläst och substantiellt, men också med en balans mellan hårda krav och mjuka reflektioner. Statsministern bör ha blivit imponerad, förhoppningsvis inspirerad.
Bibbi berättar hur hon drog på med lagkrav om att pensionärsråd ska finnas i varje kommun, eftersom det är så avgörande att seniorer får komma till tals innan beslut fattas, innan de tunga och långsiktiga planerna läggs fast.
Hon har tränat med äggklockan hemma vid köksbordet.
Men så kommer ett annat ord över Bibbis läppar. Det får mig att stanna upp. Hon talar om ”samhällsomsorg” om äldre.
Vi pratar en stund om det, varför det ordet så sällan hörs. Äldreomsorg har man ju hört några gånger, och barnomsorg, men här kommer ett ord för helheten: samhällsomsorg. Lätt byråkratiskt och ändå så vackert! En stund undrar jag om det är Bibbi själv som hittat på det.
Det bör hur som helst vara ett ledord när politiker på alla nivåer ska planera och bestämma vad som är bäst för alla. Men då behöver de ta sig tid att lyssna också till de äldre. Bara de har erfarenheten av att vara senior, av att faktiskt ha upplevt ålderdom, på gott och på ont.
Det borde alltså inte vara en uppoffring att ta sig tid att lyssna, snarare en gåva. Utan de engagerade seniorerna blir det svårt eller omöjligt att med träffsäkerhet och inlevelse kunna bygga någon samhällsomsorg med kvalitet för alla.
De bäddar också för kommande generationer av seniorer
Kommer på mig själv att känna en tacksamhet för att det finns sådana som Bibbi. De ger inte bara röst åt röstsvaga som pressas av åldrandets förluster och tilltagande beroendeställning. De bäddar också för kommande generationer av seniorer, och för vårt inflytande och vår livskvalitet.
Intervjun med Bibbi finns här på sidan. Läs gärna.
