Årets första medlemsmöte på Majstångsbacken 18 januari
Landet runt | SPF Dalarna

Årets första medlemsmöte på Majstångsbacken 18 januari

SPF Dalarna
Publicerad 2012-01-23

Temat för våren, ”Tre små kommuner” presenterades av Programkommittén. I storkommunen Mora införlivades 1971 kommunerna Sollerön, Venjan och Våmhus.Vilken historia bar dessa kommuner på? Den frågan skulle nu besvaras och först ut var Sollerön. Sollerön som kortfattat kan beskrivas som Solens ö, med gravhögar från vikingatid och vägar kantade av äppelträd.

De ca sextio medlemmar som bänkat sig fick följa med på en historisk återblick som förmedlades av Margit Andersson och Astrid Gustavsson.

Kunnigt och med humor berättade Margit om hur livet gestaltat sig på ön och där var några personer och händelser som särskilt utmärkte sig. På 1300-talets mitt, då digerdöden härjade, drog solleröborna sig ut på skogarna till fäbodarna i förhoppning om att undkomma farsoten. En ung, fager och from kulla, Malin, tog sig an de sjuka och eländiga både med medikamenter och med böner. Där finns en plats, Mali-bambo, som än idag besöks och där gudstjänster hålls vid den sten som Malin sägs ha hållit sina bönestunder.

 

På 1500-talet hjälpte dalkarlarna, och då även Solleröborna, Gustav Eriksson till kungatronen. Inte fick de något tack för det. På 1600-talet fanns en väldig krigare på Sollerön, Majoren Daniel Jonsson deltog i det trettioåriga kriget och var bl.a. med vid slaget vid Lützen. Hans porträtt finns i både i Solleröns och i Moras kyrka.

Det finns åtskilliga historier om Daniels betydelse för Sollerön. 1743 tågade Dalkarlarna mot Stockholm för att avsätta kungen och få slut på krigen, det gick som bekant inte så bra. Solleröns Riksdagsman Skinnar Per som sågs som en av ledarna för upprorsmännen från Dalarna dömdes till döden och halshöggs. (den ”Stora Daldansen”)

Daniel Jonssons barnbarns barn Jugen Jon, som var duktig på att prata svenska och att någorlunda föra sig, var den som på 1770-talet skickades till Stockholm för att utverka att Sollerön skulle få bli egen församling. Solleröborna hade lång väg till Mora och det rådde kyrkoplikt, kom man inte till kyrkan så fick man böta, det gick inte att urskulda sig med att vädret var dåligt.

Det sägs att då Jon för andra gången kom till Stockholm så drog han kungen i armen för att påkalla uppmärksamheten, och nu, år 1775, kunde han gå hem till Sollerön med kungens skriftliga löfte. Sollerön blev så egen församling och de byggde en kyrka som de målade ljust brunrosa, senare så vitmålades den, därefter blev den skär. Sollerön fick då namnet ”Skärholmen”, solleröborna röstade senare för att vitmåla kyrkan och så står den där nu.

På 1800-talet påbörjades en lantmäteriförrättning som pågick i nära fyrtio år och solleröborna suckade och sa att ”är det inte krig så är det lantmäteri”.

Sollerön har en gynnsammare växtzon än byarna på ”fastlandet” så 1922 och några år framöver skänktes det ett äppelträd till varje konfirmand. Äppelträden planterades som en allé, de nu gamla träden har efter hand bytts ut.

Astrid Gustavsson, som är expert på vikingatiden, berättade om hur man levde på medeltiden. Så sent som på 1920-talet upptäcktes att ett flertal stenrösen på Sollerön var gravhögar från vikingatid, vid utgrävningar fann man bl.a. flera s.k. Praktsvärd med silverinläggningar, ett Praktsvärd sågs som en statussymbol. Fyndigheterna är nu flyttade till Riksmuseet i Stockholm.

För de föreningsmedlemmar som kommit var det en lärorik och intressant föreläsning. Nyfikenheten på Sollerön och de sevärdheter som där finns kommer troligen att leda till många besök framöver.

 

WordPress – Fel

Det har uppstått ett kritiskt fel på webbplatsen.

Läs mer om felsökning i WordPress.