Solen sken värmande söndag 5 augusti och med humöret på topp lämnade ett antal medlemmar i Club Roten Sundsvall i bilar med riktning Dödafallet i Bispgården. Sista föreställningen av Garvsyras fars ”För en Handfull Stollar” på utescenerna med vridläktare gavs och givetvis ville man återuppleva glädjen från tidigare produktioner på samma plats; ”Sågvärk och fruntimmer” och ”Glesbygdsvärk och skäggstubbar”
På uppresan tömde fader Pluvius sina vattenkannor från en hotfull himmel över den natur man snabbt färdades förbi men resonemanget gick ungefär som så i bilarna, att bättre det regnar nu än under föreställningen. Och visst läste fader Pluvius våra tankar och hörde våra samtal och såg till att minimalt med droppar föll under föreställningen. Tack för det!
Dags så att få några inledande ord om föreställningen och så gick startskottet för ännu en lyckad produktion av Garvsyra från Östersund. Alla goda ting är som bekant tre och om jag som författare till dessa rader skall försöka klassa årgångarna så gäller nog samma sak som för röda viner; Ju äldre dess bättre! Röda viner eller röda trådar; de senare skall ju binda samman en fars och då kanske den röda tråden ibland blir lite tunn i just denna senaste fars. Men säga vad man vill; skådespelarna – ingen nämnd och ingen
glömd – gör fantastiskt fina prestationer. Och helheten i Guds fria natur är underbar.
I en paus i föreställningen bjöds medlemmarna på mackor, hembakad kaka, kaffe och fläderbärsdryck av klubbens värdpar för besöket i Döda fallet, Maritta och Hasse.
En alltigenom perfekt teaterdag i skön miljö. Ett samtal med en medlem i Garvsyra gav i princip klarsignal till att man kommer att spela även nästa år i Döda fallet. Med tanke på tidigare revynamn och den uppståndelse som just nu sker i och kring ett statligt verk med omfattande verksamhet i bland annat Östersund så kan kanske revyns namn förslagsvis bli ”Tillväxtvärk och festprissar”.
