Kärnan i Helsingborg ägnade en vecka åt att resa i vinernas Champagne och Mosel 24/9-1/10 2011.
Lördag 24/9. Ett femtiotal glada SPF:are mötte upp vid Tivoli på lördagen. Alla mycket förväntansfulla inför vad som skulle komma. När vi väl hade passerat Sundet och bussen snabbt rullade söderut, presenterades vi för den trojka som skulle lotsa oss under den kommande veckan. Leif, vår chaufför, Inger vår bussvärdinna och Jan-Ove vår vinguide och reseledare. De tre hade mycket att informera om, inte minst hur byte av sittplatserna i bussen skulle fördelas varje morgon. Jan-Ove förtydligade emellanåt informationen med en och annan historia med anknytning till ämnet. Det skulle vi lära oss, var återkommande alla dagar. Med hjälp av Leifs lugna körning, allsång och några kombinerade kiss-och kaffepauser var vi snabbt på hotell Median i Lehrte.
Söndag 25/9. Framför oss hade vi veckans längsta etapp. Men vem står inte ut med det, när Champagne hägrar? Lite svårt var det ändå att klara ut var man skulle sitta, men det löste sig till slut. Jan-Ove visade sitt stora kunnande, inte bara i att berätta historier, utan också i historia. Den utlovade överraskningen visade sig vara vinprovning. I bussen! Visdomsorden; Colori, Odori och Sappori inpräntades. Färg, doft och smak. Sedan gällde det att tapetsera hela gommen. Temperaturen steg både inne i bussen och utanför. Förbi Köln med alla sina köer, genom Belgien och så var vi framme i Moussy!
Måndag 26/9. Strålande väder! Alla sträckte på halsarna när vi gled fram på Avenue de Champagne i Épernay med alla dess stora och pampiga champagnehus. Frankrikes näst dyraste gata, med tanke på mängden champagne som lagras i källarvalven, enligt Jan-Ove. Hos Mercier fick vi en, i bokstavlig bemärkelse, hissnande upplevelse. Med en otrolig färd via hiss och tåg i de kilometerlånga vinkällarna. Lunch på stan hann vi också med innan det var dags för besök hos Rouillat i Monthelon. Vingården var ett bra exempel på hur en enkel vinodlarfamilj verkar och lever. Druvorna som vingården odlade för att framställa champagne består till största delen av Chardonnay- grön druva, Pinot Noir – blå druva och Pinot Meunier –blå druva.
Säkert blev flera av herrarna lite förtjusta i mamma Rouillat och döttrarna Fanny och Cécile. Ja, naturligtvis även i champagnen och det goda tilltugget vi fick smaka. Kvällen bjöd på resans höjdpunkt i alla fall samtalsmässigt ; Coq au vin och Crème Brulee !!
Tisdag 27/9. Då var det bara att vänta sig att alla skulle vara uppe med ”tuppen” inför avfärden till Alain Vesselle och Boussy! En modern anläggning med bland annat en vinpress som fungerade med luft. Först bjöd Leif oss på en fantastisk utsikt över vinbergen och vi kunde också plocka druvor själva. Damerna fick hos Alain Vessele möjlighet att charmas av den charmfulle vinguiden. Han visste allt om ”Brut”, ”Demi-Sec”, ”Cru” och ”Premier Cru”. Många suckar hördes när vi for vidare mot Reims. Där kunde vi vandra runt i staden i egen takt, fast de flesta besökte säkert först den världsberömda katedralen.
Onsdag 28/9. Dags att lämna Champagne. Lite dimmigt var det, dock bara utomhus. Kluriga tävlingar och historiska överblickar hade Jan-Ove att underhålla oss med under färden genom Moseldalen via Luxembourg. Som tur var behövde vi inte visa upp passen. Som på beställning var det vackert väder och alla kunde njuta av en otrolig utsikt över Moseldalen vid Piesport. I Bernkastel – Cues, som man skulle kunna tro var hämtad ur en Disney-film, strövade vi runt ett tag. Men snart var vi på väg till Wintrich och ett besök hos Weinhof Linden-Breit. Champagne var passé, nu var det bara Mosel-viner som gällde! Överallt kunde man höra hur uttrycken surrade mellan borden: QbA, Spätlese, Lieblich, Steillage och, kanske allra mest Scheurebe. Värden själv var en aning långhårig och skäggig, men det berodde på att han förberedde sig för vårens passionsspel. Hotell Hutter i Bremm var nästa anhalt. Hotellet låg precis vid Europas brantaste vinodlingar. Att någon överhuvudtaget hade funderat på att odla vin där är svårt att förstå. Supé och dans på aftonen.
Torsdag 29/9. Dimman låg tät över Mosel när vi äntrade båten för en tur till Zell. En aning kyligt. Ett glas Glüwein hjälpte inombords. Solen som snabbt bröt igenom lagom för att göra båtturen till en härlig upplevelse. I Zell passade många på att äta Zwiebelkuche och att ta ett glas Federweiss till. Helt enligt Jan-Oves rekommendation. Som omväxling bjöd eftermiddagen på vinprovning. Denna gång på Gutshof Zenz i Ediger- Eller. Värden Rolf Zenz bjöd oss bland annat att smaka på Weisser Burgunder och Dornfelder Rotwein.
Kvällens meny enligt hotellets lite lustiga översättning: Förrätt: Tydliga substrat.
Huvudrätt 1: Griskött ”zigenar konst” med franska fries och stort pol.
Huvudrätt 2: Vinodlarna av griskött med dumplings. Butterreis stort och pol.
Dessert: Gelé och i.(En överförtjust deltagare drabbades av nostalgi och lät sig väl smaka av denna illgröna Jello)
Fredag 30/9. Dags att ta farväl och styra kosan mot norr. En fransk visit hann vi med i Cochum. Hade vi tur kunde vi få tillfälle att lyssna till det vackra klockspelet vid torget där. En aning förbryllande var det att vi passerade genom så många orter i Tyskland som hette ”Stau”. Åtminstone såg jag en massa vägskyltar med det namnet längs vägen. Leif ,Jan-Ove och GPS-en lotsade så småningom oss tillbaka till Lehrte. Dit kom vi i nattens mörker.
För sista gången sjöng vi kampvisan:
”På en pinne uti Sundet satt en liten, liten mås.
Pinnen vicka hit och dit.
Måsen släppte av en…..
Bara på skoj!
Skepp o´hoj!”
Lördag 1/10. Snabbt mot norr! Skickligt manövrerande för att undvika köerna runt Hamburg av Leif, och vi var i Heiligenhafen. Sista chansen att tömma reskassan innan färjan mot Danmark. Vad kunde det vara för djur som med ett annat ord kunde beskrivas med ”stjärt”, frågade sig många vid dagens tävling? Jan-Ove visste: räv! Leifs påpassliga visning av resefilmen väckte allmän munterhet. ”Titta där är du!” ”Titta där är jag!” ”Ser jag ut så! Fy!” ”Åh! Titta den gullige fransmannen!”
Resan höll på att få ett mindre trevlig slut i Helsingborg på grund av en trafikdåre. Men allt gick bra. Så Maj-Britt kunde glädja oss alla med att sjunga Helsingborgsvisan, innan vi med hjälp av vänner och bekanta kunde lossa alla inköpta dyrgripar och var och en åka till sitt.
Text: Lars-Gösta Hultberg
