Falubygden mötte livet på Finnskogen
Landet runt | SPF Dalarna
Bild: Bengt Ahlstrand

Falubygden mötte livet på Finnskogen

SPF Dalarna
Publicerad 2013-09-05

En solig och vacker höstdag, tisdagen den 3 september, bar det av mot södra Hälsingland. Stig Olsson hade ordnat en trevlig utflykt med en säker chaufför från Siljan buss. Dryga trettiotalet förväntansfulla pensionärer passerade Isala, Vintjärn, Svartnäs och Åmot.

I Katrineberg möttes vi av glada gubben Risten i snoddaskeps, stor kavaj, uppvikta byxor och kängor. Han skulle bli vår guide under hela bussturen. Inne i bygdegården, det gamla sädesmagasinet, fick vi en rejäl smörgås med gott kaffe. Risten och kompisen Vildmannen underhöll med sånger och berättelser ur verkliga livet. Eller var det möjligen skrönor? Efter ett tag dök även Los Lina upp. En fräsig gumma med hattnål, schal och kängor, som rökte på en krokig järnpipa. Nu fick vi höra om de tre bröderna som for till Amerika och den som återvände och kunde öppna en affär och konkurrera med skogsbolagens butik. Vi såg kapellet uppe på höjden, som flyttats upp ifrån Kaxens strand. I lanthandeln, som lades ner 1965, väcktes många minnen. Men bottinerna och de torkade gäddorna var inte till salu.

Svedjefinnarna var dugliga och levde gott i bygden från slutet av 1500-talet. 1647 kom den första förordningen som förbjöd svedjandet. Skogen behövdes för järnframställningen. I Katrineberg och Åmot uppstod så småningom hammarsmedjor som senare kunde hantera malm från exempelvis Vintjärn.

I Staffanskyrkan i Gruvberget mottogs vi av kyrkvärden Eva Isaksson. Hon sjöng vackert, deklamerade och berättade sakligt och rörande om byns och kyrkans historia. Nathan Söderblom besökte byn 1919 och hjälpte dem att få bygga en kyrka med både prästgård och klockstapel. Carl David Othzén blev deras präst från 1929 – 1981. Eller Finnskogens Don Camillo som han kallades av Risten. Prästen var bekant med Topsy Lindblom, som tog dit en hel orkester från Nalen när bygdegården i Katrineberg skulle invigas. I orkestern spelade bl. a. en neger, såsom det stod i tidningen. Idag är Gruvberget uppköpt av kriminalvården och kyrkan används ibland för sommarkonserter. Arrangörer är Intresseföreningen, före detta Staffanskyrkans prästgård. Vilka duktiga entusiaster det finns i glesbygden!

Så kom vi då till Loses i Gustavsfors. Här i obygden blev det kolbullar med färsk lingonsylt, kaffe och kaka. Vildmannen och någon till gräddade för fulla muggar. Los Lina serverade och alla fick äta sig mätta. Och tro det eller ej. Här fanns bl. a. teaterlada, den största grillkåta jag sett och en utomhusteater. Hela teatern, med scen och åskådarplatser i gradäng, hade tak och roterade. Allt medan vi åkte med och Risten underhöll oss. Går inte att beskriva, måste upplevas! Åk dit på teater i augusti nästa sommar! www.finnskogsteatern.se

Man kan bara låta sig imponeras av dessa positiva och glada människor, som håller liv i glesbygden och låter oss ta del av livet som det kanske tedde sig en gång. Stort tack till alla som arrangerat!

Se fler bilder här.

Text: Britt-Mari Tägt

WordPress – Fel

Det har uppstått ett kritiskt fel på webbplatsen.

Läs mer om felsökning i WordPress.