Den 22 mars var det dags för den hemliga resan hos SPF Köpingshus. Ett hundratal seniorer hade kommit för att göra denna hemliga resa. Det är mycket trevligt att se att vi faktiskt fyller två bussar trots att inte någon vet vart vi ska. Våra chaufförer denna gång var Sven-Erik och Mats. De hade naturligtvis fått färdvägen av vår resekommitté men de höll som vanligt tyst.
Bussarna ställde färden mot Västerås, och då var Värmland utesluten som var en av gissningarna innan vi började åka. Därefter kom även förslag på Sala, Gävle med järnvägsmuseet, Bålsta, även en del museer, Långholmen med flera. I alla fall så hamnade vi i Stockholm och vi åkte till Stadshuset där vi blev guidade av två guider.
Nu var vi två bussar så jag kan bara tala för den buss som jag åkte i, men jag tror att även den andra bussen hade samma upplevelser. Vi hade en manlig guide som hette Magnus Ericson, de andra hade en kvinnlig guide vars namn var Anneli Jonsson. Stadshuset ritades av arkitekten Ragnar Österberg och invigdes midsommarafton 1923. Guidningen i Stadshuset började utomhus där Magnus bland annat berättade att tornet där tre kronor sitter är det nästa högsta i Sverige hela 106 meter. Varje krona är lika stor som en folkvagn, vilket man inte kan tro när man står på marken.
Sedan började guidningen i en mycket bekant sal Blå hallen. Det är därifrån som man ser Nobelmiddagen med den berömda trappan. Det är ju konstigt att den heter Blå hallen för det finns inte det minsta blått. Men det var så att när arkitekten byggde Stadshuset så skulle salen vara blå men ändrade sig när han fick se det röda teglet och då fick salen vara som den var. Däremot så var namnet Blå hallen redan etablerat så den fick heta så även i fortsättningen. Trappan är mycket väl utformad att gå i för damer. När den byggdes så fick arkitektens hustru gå upp och ner för trappan ett antal gånger med olika kreationer för att se till så att damerna inte snubblar. Dessutom så finns en stjärna på väggen mittemot där man kan fästa blicken på så skall det gå galant att gå nerför trappan. I Blå hallen uppe vid taket finns Skandinaviens största orgel med 10 000 pipor och 135 stämmor. Nu sitter inte organisten där utan han/hon sitter vid trappen i Blå hallen. Så fortsatte vandringen genom Stadshuset som även är en arbetsplats. Vi gick igenom den sal där statsfullmäktige sitter och där var ett fantastiskt tak.
Även vigselrummet med alla gobelänger gick vi igenom. Prinsens galleri var också en upplevelse. Bordet i galleriet är fantastiskt och det används ibland. Blir man placerad så att man kan se ut genom fönstren så har man en vacker vy, har man inte den turen utan har ryggen mot fönstren så ser man samma vy fast den är målad på väggen mittemot. Vi fick naturligtvis även se många andra salar och guiden berättade mycket om vårt vackra Stadshus. Gyllene salen är ju alldeles speciellt med allt detta guld som finns där. Det är riktigt guld men som små mosaikbitar närmare bestämt 18,6 miljoner. Tillverkningen av dessa är att först är det en glasbit sedan guld och ytterligare en glasbit. Det kanske är tur att guldet är inne i glaset för vad har annars kunnat hända. Efter besöket i Stadshuset var det dags för lunch.
Så kom turen till Gamla Stan. Vi tog en kort promenad i de små gränderna och gick på en gata som hette Kåkbrinken. Den andra bussen tog en annan gränd. Där de bland annat fick se Stockholms minsta staty. Den står på innegården vid Finska kyrkan och som har olika kläder vid olika tillfällen. Vår guide berättade att här har landhöjningen varit 5 meter vilket är ganska mycket och det kan man se på de olika husen. Vi fortsatte färden uppför backen och kom till korsningen vid Prästgatan. Där stannade vi för att se att på ett av husen så fanns det en runsten inmurad i husgrunden och ett kanonrör. Röret var som skydd för gaveln på husgrunden. Så var vi upp vid Stortorget där Svenska Akademin har sina lokaler. Inte lång därifrån så ligger Slottskyrkan och Slottet. Nu var vi här samma dag som prins Charles av England skulle komma så det var många poliser vid slottet. Vår guide frågade polisen när han skulle komma, men fick ett lite svävande svar. Däremot så frågade poliserna från vilket land vi kom och fick naturligtvis svaret att vi var svenskar. Då det var en fin dag så frågade guiden om poliserna hade tagit av sig långkalsongerna än och fick till svar att det var första dagen.
Efter denna vandring så var det dags att äntra bussarna igen för en rundtur genom vår vackra huvudstad. Vi åkte förbi många olika museer, parker. Dessutom så fick vi se var de olika ambassaderna låg. En tur gick även förbi där de ambassadörerna bodde vi fick även reda på vilket av de husen som Salvatore Grimaldi bodde i. Guiden fick då reda på att han var från Köping. Guiden bad chauffören sakta ner lite så att han kunde peka ut Stockholms minsta teater. I salongen går det in 12 personer och en person på scenen. Rundturen tog oss förbi olika torg och statyer av kungar och andra höga personligheter som har med Stockholm att göra. Vi gjorde även en tur upp där Ersta sjukhus ligger för att se den vackra utsikten över Stockholm. Så var det dags att ställa kosan hem mot Köping igen efter en mycket trevlig och intressant resa till Kungliga huvudstaden. Även om vi många gånger besöker Stockholm så är det inte alla gånger man har en guide med sig som berättar så mycket och intressant om Stockholm.
Inga-Britt Lövelius
