Mycket imponerande var porslinsmuseet som inrymmer landets
största samlingar av svenskt bruksporslin från ca 1750 och fram till våra dagar. Nästa anhalt var
Ljungsbro där vi serverades lunch och besökte Chokladbutiken som lockade till många godisinköp
inför påsken. Sedan bar det av till Löfstad Slott utanför Norrköping. Slottet byggdes på 1600-talet och
har aldrig sålts utan ärvts av olika släkter. Många spännande personer har passerat genom
århundraden och det påstås att en del dröjer sig kvar som spöken. Allt är bevarat i minsta detalj
sedan den sista ägarinnan Emilie Piper dog 1926 och testamenterade slottet till Östergölands
Länsmuseum. Detta var sista målet för vår resa och på kvällen var vi åter i Hallstahammar.
Text: Birgit Lewin

SPF Västmanland

Publicerad 2011-05-16

Dela

Läs också

Kalmar på äventyrlig julresa

SPF Seniorerna i Kalmar var på en äventyrlig julresa med tåg och buss ill Kosta en heldag med studiecirkeln Värt Att Resa Vi …

”Resa till historisk handelsmarknad i Röros”

SPF SENIORERNA SVARTEBORG i Bohusditriktet gjorde en ”Resa till historisk handelsmarknad i Röros” En fullsatt buss med SPF:are från Svarteborgs förening drog till …

SPF seniorerna klubb 65 Hallstahammar

SPF seniorerna klubb 65 Hallstahammar besökte onsdagen 19 februari Västerås konstmuseum och Västmanlands läns museum alltså KARLSGATAN 2 i Västerås. Vi fick en …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

4 v

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.