Torsdagen den 16 maj hade cirka 50 medlemmar samlats på Polketten för att under trivsamma former tillbringa kvällen tillsammans. Hans Eriksson hälsade välkommen och därefter spelade Milton Johansson gamla kända låtar.

Birgit Lewin läste ”En liten låt ôm vårn” av Gustaf Fröding och sedan var det musikgissning under ledning av Hans Eriksson. Man tävlade i golf och dart och lät sig väl smaka av varma smörgåsar, korv och dricka. Detta var den sista klubbaftonen innan sommaren men matlagningscirkelns medlemmar lovade återkomma med flera klubbaftnar till hösten.

Birgit Lewin

SPF Västmanland

Publicerad 2013-05-27

Dela

Läs också

Klubbafton – SPF klubb 65 Hallstahammar

Torsdagen den 11 april var det klubbafton hos SPF klubb 65 i Hallstahammar och jag beslutade mej för att gå dit. När jag …

Folkhälsoveckan i Enköping

SPF Seniorerna Enabygden satsade helhjärtat på att marknadsföra SPFs första Folkhälsovecka någonsin genom annonsering i lokalpressen, affischer, hemsida, pressmeddelanden med mera. Program erbjöds …

Månadsmöte hos SPF klubb 65 Hallstahammar

Måndagen den 2 september hälsade ordföranden Elvy Bürger 92 st medlemmar välkomna till höstens första månadsmöte. Hon framförde ett tack till alla som …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

10 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.