Den 23 augusti så var det dags för höstens hemliga resa. Det var två bussar fulla med förväntansfulla seniorer. Vädret var inte det bästa med lite regn när vi åkte och alla hoppades att det skulle bli bättre under dagen. Så var det dags för gissningar vart vi skulle. I den bussen som jag åkte var det vilda gissningar allt från Siljan runt, Falun Värmland, Leksand, Karl Larsson gården med många flera.
Värmland kunde vi glömma då bussen inte gick av på E18 utan fortsatte mot Kolsva. Vi körde förbi Fagersta som är en gammal byggd som först år 1944 blev stad. Trakten har anor sedan 1600-talet med bland annat Bergsmanshyttor , järnbruk m m. Strömsholms kanal var en viktig transportled fran till 1948 då järnvägen tog över. Fagersta blev känd på väldsmarknaden på grund av Johan August Brinell som uppfann hårdhetsmätare för stål och måttenhet ”brinell”. Färden fortsatte via Smedjebacken som också har haft en gruvdrift men då gällde det silver. Det finns bland annat en gruva som kallas Ryssgruvan och det berodde på att greve Jacob de la Gardie hade ryska krigsfångar som arbetade i gruvan och som bodde i eländiga jordhålor intill.
Ludvika är Dalarnas 3:e största stad. 1888 i Skattlösberget i Grangärde föddes Dan Andersson en av Sveriges stora ordkonstnärer . En annan storhet är Charlie Norman även han från Ludvika. Här finns modern teknologi, forskning och utveckling vilket gör att Ludvika är en tillväxtkommun. Många företag har etablerat sig här och i dagens läge när malmen har blivit dyrare så planeras att åter öppna stora järnmalmsgruvor. Så kom vi till Borlänge Dalarnas största stad och handelscentrum. Här fick vi en guide i varje buss Ann-Britt och Maria. I vanliga fall åker man bara igenom Borlänge så alla var i spänd förväntan på vad vi skulle få höra och se. Det började med att vi åkte förbi en mycket stor arbetsplats där bland andra IKEA skall bygga ett stort varuhus. Även en del andra varuhus kommer att finnas där. Tunatutten är en annan stor samlingspunkt där idag finns ca 55 affärer och en hel del annan verksamhet. Varför den kallas Tunatutten beror på byggnadsstilen. Som i så många andra städer så kan man inte åka in i själva centrum. I dag har Borlänge många statliga verk bland annat banverket, och där banverket ligger föddes Jussi Björling. 18000 studenter finns idag på högskolan. Borlänge har många stora arbetsplatser bland annat Domnarvets Jernverk.
Vi fortsatte vår resa efter Dalälven som haft stor betydelse för Borlänge. Då man tidigare använde älven för transport av timmer. Älven har ett antal forsar och eftersom det ofta är översvämningar så måste älven regleras. Vi fortsatte vår färd efter Dalälven och kom så småningom fram till Slotts Barbro som har sin ateljé i Fjärdmansgården som ligger vid Dalälvens norra strand och en bit från Torsång. Nu kan hon inte ta emot i sin ateljé eftersom vi var så många, men hon stod ute på gårdsplanen och vinkade åt oss. Vi fick se en del av hennes alster på bild då det cirkulerade pärmar i bussarna. Slotts Barbro är välkänd över hela välden hon har bland annat försett catwalken med kurbits. Vi fortsatte och kom till ett kafé där man tidigare hade haft en bro över Dalälven till andra sidan. För att finansiera bron så tog man 1 öre för häst och 3 öre för häst och vagn och bron betalade sig rätt snabbt.
Vi åkte även förbi Dalarnas äldsta kyrka som är byggd i gråsten. 1916 var det en så stor översvämning så att man kunde ro in i kyrkan. Ett mycket vackert klocktorn stod vid sidan om. Även Stora Tuna kyrka stannade vi vid för att se på extriören. En minnessten av Johan Olof Wallin, som föddes i Skomsarby 1779, finns rest på kyrkvallen ”Davidsharpan i Norden.” Även ett monument ”Bruten våg” avtäcktes 28 september 1995 till minne efter de som följde fartyget Estonia i djupet. Färden fortsatte vidare tillbaka till Borlänge förbi bland annat strutsfarmar. En avstickare till det gamla Dalaregementet gjorde vi också. Där guiden berättade om hur det var i gamla tider.
Innan vi intog dagens lunch så landade vi på Leksands bröd och inhandlade hårt bröd i alla de sorter. Efter lunch så hamnade vi i Insjön och vad finns där. Jo Claes Olsson naturligtvis men inte bara den affären utan en hel del andra också. Många var det som försåg sig med olika varor andra intog en kopp kaffe eller bara vilade. Så småningom återkom vi till hemorten alla välbehållna och trötta efter en lång dag.
Inga-Britt Lövelius
