När det återigen var dags för sjungdag, som arrangeras en gång om året, fylldes Markuskyrkan i Skövde av sångglada SPFare. Elva körer från distriktets 28 föreningar deltog, totalt 100 sångare.
Även i år leddes sångarna av organisten Ingegerd Idar. Distriktets ledamot Birgitta Carlsson hälsade välkommen med orden ”nu ska vi ha en riktigt härlig dag”.
Ingegerd Idar hade med sig som hon sade en salig blandning musik, från Astrid Lidngrens Fattig bonddräng till Rosa på bal och små mästerverk av till exempel Schubert och Beethovens Ode till glädjen.

Text: Birgit Hansen

SPF Skaraborg

Publicerad 2014-10-21

Dela

Läs också

Gökotta med garanti!

Kan man ge garanti för att man ska få höra göken? Vi var i alla fall ett 10-tal förväntansfulla personer från SPF Leksand …

Från SPF-seniorerna Reftele

Vi är bosatta i Småland och har en livaktig förening med 178 medlemmar. När Coronaepidemin slog till blev det många tankegångar hur vi …

Höstens sista vandring gjorde vi på Larslundsmalmen

SPF Seniorerna Kiladalen Den 20 november var vi 30 st som var med på höstens sista vandring på Larslundsmalmen. Vi hade sakkunnig ledning …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

10 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.