I en fullsatt buss lämnade medlemmar i Club Roten Sundsvall 11 juni för att ge sig ut på den årliga resan till hemligt mål. Och givetvis fanns, som traditionen bjuder, solen med på resan. Vid ratten satt Anders Broberg från Brobergs Buss i Gnarp och det garanterade en resa full av information längs färdvägen och besökta platser.
Snart pekade fronten söderut på E4-an och gissningarna kom igång; Hudiksvall, Söderhamn. Ingen träffade mitt i prick. I Jättendal sattes kursen västerut mot Hassela och plötsligt kändes gissningarna inte lika säkra.
Vår egen Anders, klubbkassören, hade kopierat upp några kluriga quiz dels om fåglar, dels om blommor och grönsaker och så fanns ett litet allsångshäfte och under Britts ledning från bisittarplats intill chauffören med tillgång till mikrofon, såg hon till att sången ljöd i bussen då och då.
Nåja, Hassela passerades och på en skylt i en korsning stod Ljusdal så nu var allt plötsligt helt solklart för många: Lightvalley för att spinna på Vemdalens Whovalley. Här åkte vi genom äkta vacker jordbruksbygd efter en slingrande väg och plötsligt greppade en medlem mikrofonen och började berätta. ”Här är jag född och uppvuxen, här låg det och där låg det”. Hon var rent lyrisk vår Elisabeth Karlsson som helt ovetande om färdvägen plötsligt passerade sin barndomsmiljö. Hela Svågadalen är värd ett eget besök.
Efter en stund vek vi in på riktiga småvägar. Så krokiga och ojämna att bussen med nöd kunde ta sig fram. Och ett möte var inte att tänka på. Genom naturskog så tät så att solen för en stund tycktes ha gömt sig. Vi befann oss i Gröntjärns naturreservat. Nu hade vi åkt nästan ett par timmar och det började suga i magen. Avsaknaden av förmiddagskaffet gjorde sig gällande. Men Anders hade allt under kontroll och förstod vårt koffeinbehov så plötsligt öppnade sig vägen, en stor parkeringsyta, och si, där stannade vi för en dryg halvtimmes rast. Vi befann oss vid Gröntjärn, en liten insjö, unik till tusen, som helt oförklarligt har en vattenyta som kan ändras med hela 14 meter mellan lägsta och högsta nivå. Nu smakade kaffe och mackor gott i solskenet och sedan bar det av ner till sjön för att försöka finna en ledtråd till denna naturens underlighet.
Färden fortsatte och nu blev vägen successivt allt bredare och snart var vi åter ute på vägen mot Lightvalley. All den info som Anders förmedlade kan inte återges i ett litet referat, man måste åka med, men även Ljusdals historia hann Anders med. Men skulle vi inte kanske till just Ljusdal? Nej färden fortsatte och snart började Anders berätta om Järvsö. Kanske skulle det vara slutmålet? Ja hur som helst parkerade vi snart vid Järvsö kyrka och på entrétrappan stod Karin Wallin och tog emot. Hon guidade oss i kyrkan och berättade om Järvsö kyrkas tillkomst och förvandling under årens lopp. Invigningen av den kyrka vi idag kan beskåda skedde 1838 av ärkebiskop Johan Olov Wallin och på den tiden färdades man med båt över till Kyrkön. På väg upp mot kyrkan denna söndag för helgmålsbön blev han så betagen av skönheten och klockringningen att han skrev psalmen 512.
Efter en rundtur i Järvsö med samma guide passerades bl. a. Stenegård, Karlsgård och några andra välkända och intressanta platser. Hon berättade att Hälsingegårdar oftast byggdes som tvåvåninghus, men att man sällan inredde det övre planet. Det var ett sätt att skryta och ge känslan av att man hade det gott ställt. För att utifrån understryka känslan av att den övre våningen verkligen var inredd så ställde man väl synligt i fönstren stolar med stora ryggstöd och hade gardiner.
Så parkerade vi vid Järvsöbaden, detta anrika kurhotell i en vacker miljö. Nu skulle äntligen magen få sin färdkost. Så kan man väl säga? Ja från ett stort lunchbord valde man pocherad kummel eller helstekt karré med alla olika tillbehör eller så valde man att smaka av båda rätterna för att nu delvis följa menyordningen vid prinsessan Madeleines bröllopsmiddag nyligen; förrätt, fiskrätt, kötträtt och desert. En egenmixad omfattande grönsallad kunde väl ses som förrätt och kaffe och stor kaka avslutande vår måltid, som dessert.
Vi äntrar åter bussen och nu bär det val av hemåt? Nej, minsann fortsätter inte resan söderut i riktning Bollnäs. Plötsligt svänger vi av till vänster och snart parkerar vi än en gång mitt i skogen, men det finns ett stort hus intill oss. På en skylt på väggen står Växbo Lin. Passande ställe för våra köpsugna ”penningstinna” damer kan man tänka. Ja visst bar många påsar från Växbo med sig ombord på bussen men vanligast var nog att man kände på duken eller plagget, provade mössan eller bara strosade runt och tittade på hur maskinerna snabbt vävde fram olika lintyger med eleganta mönster. Efter besöket släktes törsten som förföljde oss från lunchen med något som rimmar på lin, kex med ost och smågott.
Nu tog vi åter plats i bussen för sista etappen hem. I Jättendal tog klubbens ordförande till orda och förklarade att cirkeln nu var sluten på vår trevliga resa. Han tackade chauffören Anders och våra egna organisatörer av resan, Britt och Sture samt alla övriga som medfört förmiddagskaffe eller på annat sätt bidragit till en helt underbar utflykt. Han önskade å styrelsens vägnar alla resenärer och alla medlemmar en skön sommar och hoppades att vi alla åter ses vid surströmmingsfesten 23 augusti. Ett stort tack också till den eller de som alltid förser oss i Club Roten med härligt sommarväder på våra resor.
Googla gärna på de olika begreppen i artikeln, till exempel Svångadalen, Gröntjärn, Järvsö kyrka, Stenegård, Karlsgård, Psalm 512, Järvsöbaden och läs mer på de olika webbsidorna.
Stort bildkollage hittar du via Club Rotens hemsida: spfpension.se/clubrotensundsvall
varefter du söker på Reportage 2013 kv 2.
