Innan showen tog tag i mungipor och skrattmuskler hann vi precis använda dem till att förtära en smakfull kvadratisk skapelse och kaffe/te eller inköpt annan dryck i baren.
Så kom han då, den vi väntat på, den artist som på kasinot hoppats vinna – våra hjärtan. Och visst gjorde han det. För många år sedan hade vi i klubben en föreläsning om skrattets betydelse. Nu återkom reflektionerna från det tillfället när skrattattackerna avlöste varandra. Alex Åsenlund från Njurúnda (uttalas så) gjorde verkligen sitt bästa för att roa publiken med både sång, allsång och skämtsamma monologer. Hans återgivning av Edvin går nog till historien. Synd bara att man lider av s. k. Ånk – Åldersrelaterat nedsatt kortminne, och inte kan minnas alla roligheter. Alex utlovar till sina föreställningar en hemlig gäst och idag ropade han in Hanna Sjögren, en ung fantastisk jazzsångerska från stan, som sjöng några mjuka låtar. Det tog bara en kvart så hade tyvärr en hel timme passerat revy. Ja det kändes faktiskt så. Den som inte redan varit på Tisdagsklubben bör nog passa på i april som är sista chansen. Annars missar du något.
Innan våra medlemmar lämnade kasinot passade man givetvis på att offra ett antal kronor på spelautomaterna och visst sågs åtminstone några kamma hem ”lillkovan”. Våren tog emot på trappan när vi lämnade kasinot och livet känns härligt.
Insänt av Gerhard Cederberg
Landet runt | SPF Västerbotten
