På Hamntorget väntade reseledaren Christer och chauffören Bengt-Göran med en sprillans ny buss på att ta oss SPF-are till Skagen. Via färja, Bält-broarna och med några stopp på vägen, samt kaffe med eller utan sugrör, var vi sent på eftermiddagen i Skagen. Där möttes vi av vår lokalguide, Hanne Aavang, som raskt tog oss ut på Grenen. Säker tyckte då flera av deltagarna att vädret inte var det bästa. Men där bedrog vi oss! Vädret var specialbeställt. Att besöka Grenen i lugnt väder, där Danmarks nordligaste punkt möter Skagerack och Kattegatt, var helt meningslöst. Nej, det skall blåsa rejält!
På Skagen motell checkade vi snabbt in hos ägarparet Hans, alltid med röda byxhängslen, och Ruth Ruth. Ja, hon heter så! Restaurang Folden, där vi åt middag, hade en i alla bemärkelser varm atmosfär.
Dag två inleddes med ett besök på Skagens museum, som just hade en specialutställning av Skagenmålaren Kröyer. En fantastisk upplevelse inte minst på grund av Hannes inlevelsefulla guidning. I målarparet Anchers lilla hus, nja det visade sig att det inte var så litet, kunde vi uppleva hur livet kunde gestalta sig hos Skagenmålarna när det begav sig. Skagens hamn, som var nästa mål, var allt annat än en idyll. En riktigt stor och imponerande anläggning, tyckte säkert många. Som sig bör låg Svenska Sjömanskyrkan alldeles i närheten. Besöket där blev faktiskt lite annorlunda mot vad vi väntat oss. Till kaffet fick vi musik. Hans, en av deltagarna, visade sig vara en hejare på piano. Så det blev lite av allsång på Skagen. När husmor hade berättat om kyrkorummet och undrade om det var något annat, fick hon frågan om vi inte kunde sjunga en psalm. Jodå, när Hans tagit plats bakom orgeln och bekantat sig med alla tangenter och pedaler, sjöng vi gemensamt ”Härlig är jorden”.
Eftermiddagen var fri, så den tillbringades efter behag. Kvällen visade sig också vara behaglig, med besök i Holger Drachmanns hus. .
Besök är kanske en underdrift. För paret Berndt, Anne-Marie med make, bjöd oss på ett program som var lika välmatat och välsmakande som Skagenspättan, vi senare på aftonen intog på restaurang ”De to have”. Innan dess hann vi med en snabb visit på Skagens gamla kyrkogård. Där ligger flera av Skagenmålarna, tillsammans med familjen Bröndum, begravda.
Hemresan bjöd också på upplevelser. En titt på den översandade kyrkan Sankt Laurentii Kirke. Den uppfördes i slutet av 1300-talet. 1795 beslutades att stänga kyrkan eftersom sanden blev ett för stort problem. Idag återstår endast kyrktornet. Mer sand blev det när vi besökte och besteg Råbjerg Mile. Det är en vandrande sanddyn mellan Skagen och Frederikshavn. Sanddynen vandrar omkring 15-20 meter årligen och är den största i sitt slag i Danmark. Den täcker ett område på cirka en kvadratkilometer. Sedan år 1900 har den flyttat sig 1 500 meter, vilket innebär att den om 100-200 år kommer att täcka huvudvägen till Skagen.
När vi trodde att vi var nästan hemma, hade man glömt kulramen på färjan. Där stod vi på kajen, en lastbil, ett par personbilar och en cyklist med lång näsa, medan färjan fullastad avseglade. Efter diverse turer och manövrar kom vi i alla fall ombord på ”Tycho Brahe”, som inte förde otur med sig, utan tog oss välbehållna till Sundets Pärla.
Som sagt, en resa lika fullmatad som en riktig Skagenspätta. Så lita på att vi var mätta och belåtna när vi sade:”Paa gensyn!”.
Berättat av Lars-Gösta Hultberg
Dokumentredigering Mats Olsson
