”Den som gör en resa har något att berätta”, detta gamla citat gäller verkligen den resa som SPF Älvdalen och Morabygden var med om nyligen. Resan gick till Åre, men redan i Ytterhogdal mötte oss guiden och hotellägaren Urban Widholm, som under några år i sin ungdom bodde i Lövnäs. Urban Widholm känner kanske en del igen från projektet ”Running for the World”, ett projekt som gjort att äventyraren Urban gått/sprungit genom hela Sverige och i många andra länder för att samla in pengar till olika hjälporganisationer. Han fick ihop miljontals kronor.
Urban mötte oss som sagt i Ytterhogdal med kaffe och bröd som han bjöd på. Efter fikastunden gick resan vidare via Överhogdal, där Europas äldsta vävnad hittats, via Åsarna, Svenstavik och till Persåsen, där lunchen intogs. Under bussturen berättade guiden med inlevelse och mycket pedagogiskt om bygden vi passerade, människor som betytt mycket för utveckling och överlevnad i en annars karg miljö.
Vidare till nästa stopp, Trägsta gård, en mjölkgård där vi fick se både mjölkrobot och foderrobot i arbete. En av tre gårdar i Sverige som kan visa upp denna robot. Gården var kliniskt ren utan flugor – för dem tog svalorna hand om.
Vidare mot vårt mål för resan, Åre Fjällsätra, där vi bodde. I tre dagar fick vi uppleva en hel del av vad bygden hade att ge. Här kommer några glimtar.
Intressant var Urbans röda tråd under våra tre dagar – pilgrimslederna, jordbrukets ekologiska inriktning och den framtidsanda som spirar i Årebygden. Många unga företagare vill vara kvar i bygden och uppfinningsrikedomen är stor vad gäller tillverkning. Chokladfabrik, glashytta, fjällbetesfårindustri och mycket mer.
Av de tre bondgårdar som förut fanns har marken nu givit plats för utbyggnad av fjällhotell, stugbyar och allt vad där tillhör. Dock kändes det som en överexploatering i denna vackra bygd.
I Åre gamla kyrka steg en livs levande karolin fram. Han gav oss återblickar från karolinernas tid, då han varit med för att försöka inta Norge på 1700-talet. Med inlevelse berättade karolinen om de fattiga soldaternas marsch mot norska gränsen. I bara lågskor och slitna kläder vandrade de i kyla och rusk över myrar och genom skogar. Man kan tänka sig hur de som överlevde kände sig.
Ofta har man hört uttrycket ”surjämte”, men inte förstått riktigt varifrån det kom. Guiden förklarade att det kom av att de jämtländska forböndernas resor var långa och fysiskt krävande. De grova vadmalskläderna blev blöta av snö och svett. När forbönderna så småningom kom fram till sitt mål luktade kläderna surt. Så uttrycket har alltså inget att göra med jämtlänningarnas humör, för de är alls inte sura.
Området lockade oss alla till flera besök i området framöver.
Lena Norin
