I Berlin florerar vanan att äta brunch på söndagar. Till exempel i gamla spårvagnshallen i Moabit, där ett företag som kallar sig Classic Remise huserar. Tillsammans med en mängd gamla bildyrgripar, jazzspelande musiker och en sjusärdeles mängd mat. Klasse!

Dit hittade vi på vår Berlinresa och unnar ännu fler läsare av Veteranen att göra detsamma. Att få bo och äta på Kurfürstendamm, att bese Brandenburger Tor i kvällsbelysning, att sightseeing-åka med en av Rolfsbuss fantastiska guider är därtill en rätt fullkomlig användning av ett förlängt veckoslut i maj.

SPF Göteborg

Publicerad 2014-06-02

Dela

Läs också

Nu glömmer vi 2020 och hoppas på 2021!

För ett år sedan kunde vi glatt konstatera att antalet medlemmar i vår förening SPF Seniorerna Falun under 2019 hade ökat med 100 …

Fisketur i soligt sensommarväder

SPF-Sydporten, Hörnefors har bjudit in till trevlig samvaro med fiskafänge, i Coronatider. Ett härligt gäng, 28 personer hade anmält sig och vandrade med …

SPF Seniorerna Aktiv Arboga på Vallevandring 7–10 september

September! Äntligen var det dags för den efterlängtade Vallevandringen som Friskvårdssektionen anordnat. Under coronatider har vi ju inte varit så bortskämda med gemensamma …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

5 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.