Börje Elofsson hälsade reseledaren, guiden, underhållaren och dragspelaren Lennart Wärmell välkommen. Efter presentation och några nostalgiska återblickar på tidigare turnéer med bland annat Harry Brandelius 1953, startade vår resa från Mora med Hugo Alvéns Midsommarvaka. I huvudstaden med Evert Taubes vackra Stockholmsmelodi fick vi hälsa på Quincy Jones och Harry Arnold och lyssna på I midnattssolens trolska land. Ute på Ålands hav susade vinden i folkviseton: Vem kan segla förutan vind. Resenärerna bidrog med underskön allsång. Efter ett kort besök hos kosackerna i Ryssland, marscherade vi in i Österrikes huvudstad till tonerna av Wien bleibt Wien.
Med ett långt liv med dragspelet i högsätet på turnéer, restauranger, hotell och kryssningsfartyg, är naturligtvis minnenas arkiv fullt av dråpliga historier. Vi resenärer fick ta del av Lennarts berättarkonst.Väl framme i Budapest fick vi lyssna till Ungersk dans nr 5. När vi landade i det stora landet i väst, möttes vi av Duke Ellington och Don´t get around much any more. I Argentina fick vi bjuda upp till världens mest spelade tango, La Compancita. Vi fick också lyssna till en svensk tango komponerad av Lennarts svärfar, Sohl Karl från Färnäs. Inför öppen ridå bytte Lennart skepnad och avslutade vår resa som fransman. Med sitt musettespel lockade han fram kända musikstycken som Pigalle och Under Paris himmel.
Karin Mjöberg överlämnade en ros till Lennarts hustru som tack för lånet av maken, och för att hon dessutom passade på att fylla år. Lennarts extranummer blev då naturligtvis Min älskling Du är som en ros. Långa och varma applåder följde, och Börje tackade å alla resenärers vägnar.
Sedvanlig lotteridragning samt gott kaffe med bröd avslutade en trevlig eftermiddag på Majstångsbacken.
Bertil Andersson
