Manusförfattaren Birgit Lewin hade på kornet fångat hur de egna barnen tror att föräldrarna kan ställa upp i alla lägen. Huvudrollerna Birgitta (fd lärare) och Lennart (fd säljare) spelades på ett skojfriskt sätt av
Kerstin Fernström och Stig Hall.
Barnen Rebecka (Birgit Lewin), Jonas (Bengt Ekström) och Pontus (Thord Lidström)
samt Pontus dotter Pernilla (Ulla Engström) var mycket krävande och skulle ha hjälp med allt.
Det blev dock slut med detta och föräldrarna fick sin lugna pensionärstillvaro.
I övriga roller sågs Britta Elg (TV-hallåa) och Elvy Bürger (rektor). Regiassistent var Eva Spännare.
En nöjd publik applåderade länge och SPF Klubb 65:s v ordf Inge Svensson och pjäsens regissör
Birgitta Fernström tackade ensemblen med röda rosor. Eftermiddagen avslutades med kaffe och tårta samt lotteri.
Text Karl Bürger

SPF Västmanland

Publicerad 2011-05-06

Dela

Läs också

Vårlig visning av Kulturen för SPF:are i Lund

Ett 20-tal medlemmar i SPF Lund Öster samlades torsdagen den 25/3 utanför Kulturen i Lund för att delta i en guidad visning. Efter …

Första digitala månadsmötet för SPF Lund Öster

Enligt det tryckta programmet skulle medlemmarna i SPF Seniorerna Lund Öster ha samlats på Träffpunkt Linero till höstens första månadsmöte. Där skulle man …

Rock på Lilltorpet för SPF Seniorerna Falun

Vi fick en nostalgistund, vi som kommer ihåg bardotrutigt, skumgummiunderkjolar, snäva jeans och brylkräm. Alltså vi som var med på 1950- och 60-talen. …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

10 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.