SPF Mora och Älvdalen gjorde den 29-30 oktober en resa tillsammans till Göteborgsoperan och såg West Side Story.
På morgonen efter föreställningen fick vi en mycket intressant guidning bakom kulisserna på operan av en kunnig och humoristisk guid.
Därefter gick resan vidare Ryttmästarstället utanför Skövde där Ryttmästaren sjäjv, Bernard Englund, tog emot oss och visade oss runt på sitt speciella sätt. Det var ett mycket trevligt besök som avslutades med middag innan återfärden till Mora och Älvdalen.

Stig Sjöholm
SPF Mora

SPF Dalarna

Publicerad 2011-11-06

Dela

Läs också

Nu glömmer vi 2020 och hoppas på 2021!

För ett år sedan kunde vi glatt konstatera att antalet medlemmar i vår förening SPF Seniorerna Falun under 2019 hade ökat med 100 …

Upprustning av utomhusbanan

Av SPF Trögds drygt 200 medlemmar, spelar cirka 60 st mer eller mindre regelbundet boule. Under pandemin passade föreningen på att rusta upp …

SPF Seniorerna Aktiv Arboga på Vallevandring 7–10 september

September! Äntligen var det dags för den efterlängtade Vallevandringen som Friskvårdssektionen anordnat. Under coronatider har vi ju inte varit så bortskämda med gemensamma …

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

5 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.