– Vi vill att pensionärer ska ha god förutsägbarhet och ha bra alternativ i övergången från pensionssparande till uttag av premiepension, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) tillika Pensionsgruppens ordförande i en presskommentar.

En drivkraft för politikerna att göra förändringen är osäkerheten kring USAs handelspolitik med kraftiga nedgångar på världens börser som följd.

– Idag kan tillfälliga börsnedgångar ha permanenta effekter på pensionsutbetalningarna beroende på vilket val som görs vid en viss tidpunkt. Det är ett av skälen till att det är angeläget att se över vissa delar av premiepensionen i syfte att göra det enklare och tryggare för pensionsspararna, säger Anna Tenje.

Jämn utveckling

I dag finns möjligheten att flytta sitt fondsparande till en så kallad traditionell försäkring i samband med att uttaget av pension påbörjas. Syftet är att få en jämnare värdeutveckling.

Samtidigt har förvalsalternativet AP7 Såfa i Sjunde AP-fonden förändrats och fått en generationsprofil där risken i fondinnehavet successivt minskas med stigande ålder, vilket innebär att utvecklingen i förvalet blir mer stabil ju äldre man blir.

En produkt

Med andra ord finns i dag två olika statligt förvaltade förvaltningsformer i samband med utbetalning av pension. Samtidigt får premiepensionen en allt större betydelse för den samlade allmänna pensionen.

Utredningen ska nu analysera om det verkligen är motiverat med två statliga utbetalningsprodukter, eller om de i stället ska ersättas med en ny särskild utbetalningsprodukt för att bättre uppnå målet om en premiepension med låg rörlighet under utbetalningstiden.

Har stormat

Utredningen, som ska vara klar senast den 15 augusti 2026, ska också utvärdera den traditionella försäkringen och överväga om kapitalet i försäkringen fortsatt ska förvaltas av Pensionsmyndigheten eller om någon annan myndighet ska ta över förvaltningen.

Det handlar om stora belopp. Kapitalet i Pensionsmyndighetens traditionella försäkring väntas nästa år passera 100 miljarder kronor.

Det har vid flera tillfällen stormat kring Pensionsmyndighetens traditionella försäkring.

Senast den 12 mars meddelade Finansinspektionen en anmärkning till Pensionsmyndigheten när det gällde beslutet att placera pengar i Heimstaden Bostad.

Premiepensionen allt viktigare

Premiepensionen är visserligen den minsta delen av den allmänna pensionen. Av de 17,21 procent av bruttolönen som varje månad avsätts till den allmänna pensionen går 2,5 procentenheter till premiepensionen.

Men den förhållandevis höga avkastningen gör att premiepensionens betydelse ökar för varje årskull. I åldrarna 65-69 år utgör den nu i genomsnitt 16 procent av den inkomstgrundade allmänna pensionen.

I stort sett alla sparare har sina pengar i aktiefonder. De flesta svenskar har sin premiepension i det statliga förvalsalternativet AP7 Såfa.

Dölj faktaruta

Grundfrågan: Baserat på deras egna erfarenheter om privatekonomi, jobb, karriär och familjeliv – vilka råd skulle de ge till sitt yngre jag?

Undersökningen visar att många pensionärer ångrar att de inte hade ett större sparande tidigare i livet. 51 procent ger rådet att spara och investera mer till pensionen och 50 procent uppmanar att spara ihop till en ekonomisk buffert.

Undvika skulder

Dessutom råder 48 procent av pensionärerna sitt yngre jag att undvika onödig skuldsättning. Det gäller i stället att leva inom sina faktiska tillgångar.

– Dagens pensionärer har såklart stora kunskaper om livet och privatekonomi. Deras tips är att spara mer och hålla ordning på ekonomin. Det är klokt eftersom en buffert hjälper när oväntade utgifter dyker upp, säger Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar i ett pressmeddelande.

”Spara mer”

Länsförsäkringar som är ett pensionsbolag argumenterar för att spara mer till pensionen. En insikt som många seniorer tycks skriva under på, enligt undersökningen.

– Det kan exemplifieras med att 40 procent av alla pensionärer som inte hade ett privat pensionssparade anser att ekonomin efter pensionen blev sämre än vad man hade trott. Bland de som hade ett privat pensionssparande uppgår motsvarande andel till 29 procent, säger Stefan Westerberg.

– Sparande gör stor skillnad på lång sikt. Den som sparar 100 kronor i månaden från 25 års ålder till 70 års ålder med en genomsnittlig årlig avkastning på 7 procent har runt 353 000 kronor vid pension. Det är ett rejält tillskott till pensionen som kan göra pensionärslivet lite lättare att leva.

Två andra råd

Något som sticker ut i Länsförsäkringars undersökning handlar om utbildning och arbetsliv. 28 procent ger rådet till sitt yngre jag att satsa mer på utbildning och löpande kompetensutveckling och 20 procent uppmanar till att senarelägga pensionen genom att jobba ett eller flera år extra.

Dölj faktaruta

Så här svarade pensionärerna i undersökningen på frågan ”Hur blev din ekonomi efter pensionen jämfört med vad du hade trott?”

Totalt – Man – Kvinna

Bättre 18% – 22% – 15%
Ungefär som jag hade trott 47% – 52% – 43%
Sämre 33% – 26% – 40%
Vet ej/Ej svar 1% – 1% – 2%

En av författarna är Marta Guasch Ferre som är lektor vid Institutet för folkhälsovetenskap hos Köpenhams Universitet. Hon menar att rapporten kan vara ett bidrag till framtida kostråd.

– Det är intressant att studien dessutom visar att en sådan kost inte bara är bra för människor, utan även för miljön. Det har inte studerats tidigare, säger hon till den danska vetenskapsajten Videnskab.dk.

Forskarna har undersökt sambandet mellan åtta olika kostmönster och vilken roll de spelar för ett hälsosamt åldrande, samt för kognitiv, fysisk och psykisk hälsa.

Studien ska dock inte tolkas som att det finns någon specifik supermat för åldrande. Det menar Daniel Ibsen som är docent vid Institutionen för folkhälsa och Steno Diabetes Center Aarhus har läst den nya studien:

– Studien tyder på att det inte finns en enskild kost som vi bör betona i jämförelse med andra. Det är likheter, inte skillnader, som vi bör fokusera på. Och det är att det finns flera olika sätt att leva hälsosamt som verkar vara positivt fördelaktigt för åldrandet, säger han till Videnskab.dk.

Ibsen framhåller att styrkan med studien är att forskarna under dessa 30 år frågade deltagarna vart fjärde år vilken typ av kost de åt:

– I många andra studier mäter man vanligtvis bara en gång och tittar sedan 20-30 år framåt.

Studien antyder att det inte bara handlar om att äta frukt, fullkorn och magra mejeriprodukter för att vara säker på ett hälsosamt åldrande. Även om studiens resultat kan hjälpa oss att förbättra chansen att leva ett längre och sundare liv, kan forskarna inte dra slutsatsen att det finns ett direkt orsakssamband mellan kost och hälsosamt åldrande, påpekar Daniel Ibsen.

– Det är verkligen svårt att göra experiment med människor och få dem att leva på en viss kost från 39 års ålder tills de dör. Så den här studien är förmodligen en av de närmaste vi kan komma att besvara frågan om hur vi uppnår ett hälsosamt åldrande, säger han till Videnskab.dk.

Det var i december 2018 som den då 80-årige Arne Gavelin plötsligt inte kunde ta ut pengar från bankomaten. Hans kort och konton hade spärrats.

Först efter en dryg vecka utan pengar fick han ett brev från Ångermanlands tingsrätt. Av brevet framgick att tingsrätten utan information och utredning hade förordnat en förvaltare.

När en utförlig medicinsk utredning gjordes ett år senare visade det sig att Arne Gavelin aldrig haft något behov av förvaltare.

Domstolen tvingades att riva upp sitt tidigare beslut om förvaltarskap.
Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Arne Gavelin staten och begärde skadestånd för bristerna i domstolens handläggning och för att han felaktigt ställts under förvaltarskap under cirka ett års tid. 

– Jag förlorade makten över mitt eget liv. Inget kan kompensera för det jag tvingades genomleva, men för mig är domen en viktig upprättelse och ett erkännande av vad staten har utsatt mig för, säger Arne Gavelin i en kommentar.

– Det här är en principiellt mycket viktig dom. Arne Gavelin får äntligen upprättelse – men domen betyder mer än så. Högsta domstolen slår fast att allvarliga rättsövergrepp från statens sida måste leda till ett skadestånd som speglar kränkningens fulla allvar. Den här domen blir nu vägledande och medför en förstärkning av enskildas fri- och rättigheter i Sverige, säger Fredrik Bergman Evans som är chef för Centrum för rättvisa.

Sedan 2015 har antalet anmälningar till DO ökat med 132 procent. Bland de totala antalet återfinns även anmälningar om missgynnande och repressalier.

Sett enbart till anmälningar om diskriminering ökade antalet anmälningar under perioden 2015–2024 med 142 procent, från 1 843 till 4 452. Mellan åren 2023 och 2024 ökade antalet anmälningar om diskriminering med 13 procent, från 3 930 till 4 452. 30 procent av anmälningarna gällde arbetslivet, 21 procent gällde utbildning.

2 870 av anmälningarna 2024 gällde ålder som enskild grund eller kombinerad med annan grund. Det motsvarar en ökning på 14,8 procent jämfört med året innan. Då var antalet anmälningar om diskriminering på grund av ålder 2 501.

Antalet tillsynsärenden som DO driver är betydligt lägre än antalet anmälningar. Under 2023 inledde myndigheten till exempel 24 stycken utredningar angående åldersdiskriminering. Och 2024 var siffran ännu lägre, då inleddes endast 15 utredningar om diskriminering på grund av ålder enligt myndighetens senaste årsredovisning.

Den största procentuella ökningen under fjolåret (22 procent) gällde anmälningar om diskriminering utifrån trosuppfattning. De hade 2024 ökat till 1 698 jämfört med 1 392 året innan.

– Vi har beslutat att under de kommande åren, i vårt främjande arbete, prioritera insatser för att motverka och förebygga rasism och diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Den anmälningsstatistik som vi nu tagit fram förtydligar ytterligare vår bild av att diskriminering inom dessa områden är ett allvarligt samhällsproblem, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius i ett pressmeddelande.

SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson menar att det ökade antalet anmälningar även innebär större krav på DO:

– Äldre har rätt att slippa utsättas för diskriminering och missgynnande med hänvisning till sin ålder. Men många äldre vänjer sig eller förväntar sig att bli särbehandlade. Därför arbetar vi aktivt för att äldre inte ska acceptera sådant beteende, säger hon och fortsätter:

– Diskrimineringsombudsmannen har uppmanat oss att uppmuntra äldre att anmäla diskriminerande situationer och händelser. Även om mörkertalet troligen är stort har anmälningarna om åldersdiskriminering 2024 visat sig öka kraftigt. Nu måste DO också svara upp mot efterfrågan. Det duger inte att nedprioritera äldrediskriminering. Den som samlat kraft och mod att anmäla räknar med att bli tagen på allvar.   

– Regeringen har tagit flera viktiga steg för att möta utvecklingen, men mer behöver göras. Vi har bland annat presenterat en utvecklad nationell demensstrategi och ökat resurserna till Svenskt Demenscentrum. Forskningen gör också framsteg – idag kan vi mota, men jag är övertygad om att vi i framtiden kommer kunna bota demenssjukdomar. Rapporten är ett viktigt underlag för att öka kunskapen för att personer med demenssjukdom ska få rätt stöd i rätt tid – nu och i framtiden, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje i en kommentar.

KI:s forskare bedömer att det 2023 fanns 130 000–150 000 personer med demenssjukdom i Sverige, varav cirka 64 000–65 000 i särskilt boende. Utifrån en förväntad demografisk utveckling anger forskarna att antalet demenssjuka kan vara mellan 230 000 och 270 000 demenssjuka år 2050.

Samhällets kostnader för personer med demenssjukdomar låg 2023 runt 100 miljarder kronor. 85 procent av dessa kostnader finns hos kommunerna som ansvarar för särskilda boenden.

– Dagens och framtidens vård och omsorg av demenssjuka är framför allt en stor utmaning för kommunerna, säger professor Anders Wimo som tillsammans med docent Amaia Calderón-Larrañaga varit huvudansvarig för rapporten.

Forskarna pekar på stora metodutmaningar för att bedöma framtida förekomst av demens i samhället och att mer kunskap behövs.

– Det behövs större studier med bättre representation av äldre som bor i särskilt boende för att klarlägga trenderna i demensförekomst, säger Amaia Calderón-Larrañaga i en kommentar.

Nyligen presenterade regeringen en nationell strategi för demens och Anna Tenje lovade då ett lyft för de som drabbas av sjukdomen:

– Varje dag ska räknas för den som lever med en demenssjukdom och för deras anhöriga Den som får en demensdiagnos måste få det stöd och den vård som behövs för att fortsätta leva ett gott liv.

– En vanlig missuppfattning är att ensamheten ökar generellt i befolkningen. Men undantaget en tillfällig topp under pandemin, har förekomsten av ensamhetskänslor och social isolering i de flesta åldersgrupper faktiskt legat stabilt under 2000-talet i Sverige. Däremot ökar antalet äldre och det är ofta den gruppen som upplever ensamhetskänslor, säger Markus Svensson i en kommentar.

Han är ST-läkare vid klinisk genetik i Region Skåne och har nyligen disputerat inom geriatrik vid Lunds universitet. Hans avhandling bygger på studien Gott Åldrande i Skåne (GÅS), där 6 800 personer från 60 till 93 år ingått. Resultaten kunde koppla ensamhetskänslor till en ökad symtombörda, sömnproblem och läkemedelsanvändning, varav vissa mediciner som kopplats till ökad fallrisk.

– Har man problem med att sova, kanske man inte har tillräcklig ork att träffa familj och vänner. Polyfarmaci (bruk av minst fem läkemedel samtidigt) kan, om den exempelvis inkluderar fallriskläkemedel, leda till yrsel, balansproblem och kognitiva störningar, vilket i sin tur kan påverka den sociala förmågan, öka risken för fall och begränsa möjligheten att vara fysiskt aktiv, kommenterar Markus Svensson.

Den som upplever ensamhet har oftare förhöjda nivåer av stresshormoner, vilket kan leda till ökat blodtryck och åderförkalkning. Det ökar även risken för hjärt-kärlsjukdom.

– Sedan tidigare studier är det känt att personer som känner sig ensamma och är socialt isolerade mer sällan deltar i förebyggande hälsovård såsom screeningprogram. Det skulle också kunna bidra till att de oftare drabbas sjukdomar som är potentiellt förebyggbara. Men eftersom detta är observationsstudier är orsakssambanden inte helt klarlagda, menar Markus Svensson.

Resultaten visade också att de flesta äldre som kände sig ensamma, inte var socialt isolerade. Ensamhet kan alltså mer handla om den subjektiva upplevelsen av sociala relationer, än om det faktiska antalet kontakter.

Det var vanligast att kvinnor över 80 år upplevde ensamhetskänslor (74 procent). Män i samma ålders angav en något lägre nivå (52 procent). Detta kan bero på att kvinnorna oftare förlorat en partner än män i samma ålder. Det kan också handla om att män har svårare att erkänna att de känner sig ensamma, menar Markus Svensson.

– Känslan av ensamhet är svår att definiera och inom forskningen råder ingen enighet om hur den bör avgränsas. Majoriteten av de som upplever ensamhet har ett socialt nätverk eller till och med en partner. Det tyder på att  ensamhetskänslan inte sällan är oberoende av familj eller socialt nätverk, utan handlar mer om förväntningarna på sociala relationer inte uppfylls.

Att gå i pension eller förlora en partner ökar risken att känna sig ensam. Men det handlar också om vilka strategier vi har för att hantera en ny situation. En del vill inte vara till besvär och undviker därför kontakter med andra.
Många äldre kan å andra sidan ha vårdkontakter, inte sällan med anhöriga som vårdare, men sådana kontakter kan inte ersätta de som man själv skulle ha valt.

– Med en åldrande befolkning kommer kunskap om ensamhet och dess orsaker och konsekvenser bli allt viktigare. Mer forskning behövs för att bättre förstå orsakssambanden mellan ensamhetskänslor, social isolering och hälsa. Denna forskning kan i sin tur ligga till grund för åtgärder för förebyggande och minskning av ensamhet på sikt, avslutar Markus Svensson.

Nu kommer författaren Eva F Dahlgren med en bok i ämnet: Om jag vore en hund. I vår podd berättar Eva varför hon skrev den och hur hon numera ser på den laddade frågan om dödshjälp.

– Jag tycker det vore förfärligt om vi ska proppa igen intensivvårdsavdelningar när många av oss inte vill. Jag tror att det kommer bli motsättningar. Att de yngre kommer att tycka att nu får ni sluta vårda gamla kostsamma människorna. Låt oss själva få bestämma, låt oss få säga stopp.

Hon berättar hur intresset för ämnet började med ett klipp i hennes farmors efterlämnade handlingar. Det berättade om hur en av farmoderns vänner tagit sitt liv, och väckte frågor om hon hade bett om hjälp.

– Då började jag intressera mig för det här med dödshjälp. Hur kan det gå till och så vidare. Men det var väldigt svårt att förstå hela debatten, man visste inte alltid vad det är för modell vi pratar om. Är det assisterat självmord. Där man får ett medel av en läkare och tar det själv. Eller pratar vi om eutanasi, Det vill säga en injektion av en läkare.

Följden blev flera års sökande efter olika perspektiv, med många intervjuer. Bland annat åkte hon till Nederländerna där det finns ett utvecklat system för eutanasi. Fem procent av alla dödsfall i landet sker via dödshjälp. Det finns också många förutfattande meningar om hur detta system fungerar, menar Eva F Dahlgren

– Då tyckte jag att det var bra att åka till det land som sägs befinna sig på ett sluttande plan. Men jag blev förvånad över hur reglerat det är och hur otroligt omsorgsfullt de faktiskt sköter detta.

– Det är ju naturligtvis en jättekomplicerad fråga, så många kriterier som ska vara uppfyllda. Det är ju det lidandet som står i centrum i Nederländerna. Till skillnad från den så kallade Oregonmodellen där det handlar om återstående livstid, man ska ju ha max sex månader kvar. Lidandet prövas inte alls. I Nederländerna handlar det i stället om begreppet ett outhärdligt lidande. Och det kan se så olika ut. Det kan ta flera månader av intervjuer för att försöka förstå varför något är ett outhärdligt lidande för just den här personen.

– Nu ser jag inte gamla och sjuka som en enda grå massa. Människor är i färg. Detta är faktiskt individer. Jag intervjuade en kvinna som skulle få dö i Schweiz. Jag tyckte innerst inne att hon verkade lite bortskämd. Så det skäms jag för. Men jag tror att vi kanske är många som tänker så. Varför skulle det inte duga för dig att sitta i rullstol?

Hon betonar värdet av att visa respekt för individernas uppfattning.

– Förespråkarna säger att ett samhälle utan möjlighet till dödshjälp kan innebära att du känner dig övergiven i den svåraste fasen i ditt liv. Och jag tycker faktiskt att så som vi organiserat det i Sverige så är vi faktiskt övergivna. För vem ska vi prata med?

Hon återkommer till den positiva bild hon fick av systemet i Nederländerna.

– Det var intressant att se ett samhälle där man faktiskt har styrt upp det här. Och jag tänker att detta kommer att hända i Sverige. Det är inte så att svenskar är annorlunda på något vis. Vi är också individualiserade. Vi vill kunna påverka. Vi vill inte bara bli ett offer för omständigheterna. Så jag känner mig ganska hoppfull.

Och om det inte händer något i denna fråga?

– Jag tror att det blir ett väldigt dåligt samhälle faktiskt. Därför att människor tar saken i egna händer. Jag tycker att en välfärdsstat ska reglera en sådan här otroligt viktig sak.

Lyssna på hela intervjun med Eva F Dahlgren i Seniorens podd.

Seniorens podd finns i de flesta spelare, som Podcaster och Spotify. Men du kan även lyssna direkt här:

Podden görs av Seniorens webbredaktör Jonas Nordling.

Signaturen är gjord av WaveMaster för Pixabay.

Nu har kommunens agerande granskats av såväl ett externt revisionsföretag, KPMG, som av kommunens egen revision. I båda fallen har den berörda nämnden fått kraftig kritik och politikerna i äldrenämnden föreslås att inte få ansvarsfrihet.
– Det innebär att de får underkänt av oss. Ett betyg som man inte tar till ofta, det är väldigt ovanligt, säger kommunrevisionens vice ordförande Kajsa Wejryd (S) till UNT.

Politiker från oppositionen (KD, M, C, L och SD) meddelade omgående att de lämnade sina uppdrag i kommunens äldrenämnd. Den rödgröna majoritetens representanter valde först att sitta kvar, men nu meddelar även dessa sina avgångar.

– Partipolitiska bråk får inte stå i vägen för det kvalitets- och trygghetsarbete som måste genomföras. Därför avgår vi, säger äldrenämndens ordförande Tobias Smedberg (V) i ett pressmeddelande.

Doktoranden Dennis Fahlgren har undersökt hur äldre i Västerbotten påverkades av samhällsekonomiska förändringar i början av 1900-talet. Hans slutsats är att den industriella omvandlingen var negativ för denna befolkningsgrupp. Yngre kunde flytta till högavlönade yrken inom modern industri och tjänstesektorer. De äldre förblev istället kvar i lågavlönade och stagnerande branscher, vilket ökade risken för fattigdom.

För äldre som bodde på landsbygden förvärrades läget dessutom av att deras vuxna barn flyttade till städerna eftersom det var där jobben fanns.

– Dessa mönster innebar att äldre var ekonomiskt sårbara tämligen långt in på 1900-talet, trots den kraftigt stigande levnadsstandarden för individer i arbetsför ålder. Både äldre som arbetade i stagnerande branscher, och äldre som levde utan barn löpte en högre risk att bli fattigvårdstagare, säger Dennis Fahlgren i en kommentar.

Han menar att förändringen av folkpensionen 1948 dock innebar att de ekonomiska förhållandena för äldre började förbättras markant.

– Först när den första offentliga folkpensionsreformen infördes minskade fattigvårdsrisken, säger Dennis Fahlgren.

I Västerbotten, som varit fokus för studien, gick omvandlingen från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle mycket snabbt.

– På kort tid omvandlades området från huvudsakligen jordbruksekonomi till ett industrisamhälle. Det skedde i samband med att Boliden etablerades och infrastrukturen byggdes ut, säger Dennis Fahlgren.

Han menar att denna historiska studie ger viktiga insikter, inte minst eftersom världen nu genomgår en liknande omvandling med digitalisering, automatisering och globalisering som alla förändrar arbetsmarknaden. För att äldre inte ska bli ekonomiskt utsatta i framtiden behövs därför långsiktiga lösningar kring livslångt lärande, universella pensionssystem och äldreomsorg.

– I samband med att vår befolkning blir allt äldre ökar behovet av framsynta politiska reformer. För att lösningarna ska vara långsiktigt hållbara behöver de även grundas på kunskap om hur långsiktiga ekonomiska processer påverkar äldre, menar Dennis Fahlgren.

Sammanställningen visar att ensamheten växte i takt med ålder i de flesta länder. Fem länder – Österrike, Tyskland, Israel, Luxemburg och Schweiz – hade dock inga betydande åldersskillnader när det handlar om ensamhet. Två länder stack ut åt andra hållet. I USA och Nederländerna var nämligen ensamheten mer utbredd bland de yngre i urvalet.

Forskarna arbetade även fram en ensamhetsfaktor per land. Enligt den rapporterade deltagare i Danmark lägst nivåer av ensamhet. Grekland och Cypern angav de högsta.

Åldersskillnader i ensamhet varierar avsevärt mellan länder, enligt rapporten. Forskarna drar därför slutsatsen att ensamhet inte är en oundviklig konsekvens av ålder utan istället kan formas av olika miljöer, som till exempel social sammanhållning inom det aktuella landet.

Det handlar om följande personer:

• Den som fyller 80 år eller mer under 2025
• Den som är 65–79 år och
  • har daglig hjälp hemma
  • eller bor på särskilt boende för äldre (SÄBO).

De flesta regioner började vaccinera mot covid-19 den 1 april, men det exakta datumet kan variera. Det är regionerna som beslutar när och var du kan vaccinera dig.

Du kan läsa vad som gäller i din region på 1177.se.