Huset eller lägenheten blir enda alternativet när kommunen inte erbjuder någonstans för seniorer att bo.
I vår lilla stad på ostkusten är vi flera pensionärer som är allvarligt bekymrade över vår situation. Över vår framtid vill säga. Svårt att finna passande lägenheter i stadens centrum. Och inte är kommunen så värst angelägen att bygga seniorlägenheter där man kan få sköta sig själv så länge det går, men sedan har tillgång till hjälp och vård när den dagen kommer. Det vore idealet för oss tycker vi.
Så det här myckna pratet om att äldre vill bo kvar hemma i sin gamla lägenhet eller hus, men det stämmer nog inte. När de väl kommer in i ett annat boende där det finns både personal samt andra i samma situation känns det nog ganska bra. Här finns ju människor dygnet runt till skillnad mot hemma där timmarna blir långa och som följd därav depression. Ensamheten är nog vanlig bland äldre, därför vore ett gemensamt boende av nöden.
