Frukosten i Al-Qadarif består av hummus, oliver, sallad, ägg, fetaost, bröd och te. Nu har dieten definitivt gott över till “Mellanöstern-mat”. Det har jag inget emot. Känns bra efter den trista etiopiska maten.
I Al-Qadarif fotograferar jag drivmedels-köerna. Det skulle jag förstås inte ha gjort. En man tycker inte alls om detta. Han ställer sin bil mellan oss och köerna. Han ser arg ut, riktigt arg. Han kallar på polis. En mc-polis tvärbromsar, parkerar sin mc och frågar oss barskt vad vi håller på med?
”Vi är turister”. ”Vi älskar Sudan” svarar jag. Polisen ler, är uppenbarligen nöjd med svaret och låter oss snart köra vidare. Men den arge mannen i bilen ger inte upp utan följer efter oss. När jag efter någon mil stannar vid vägkanten så stannar även den arge mannen bredvid. Jag går fram och undrar om det finns något problem. Han säger argt, mycket argt, att “this is my Sudan, go go go”. Han följer efter oss en mil till men sen tappar vi bort honom. Inte otäckt, men man vet ju inte vem han är eller vem han kan tänkas göra. Vi bestämmer oss för att ligga lågt med fotograferandet innan vi vet vad som gäller i Sudan.
Dagens etapp till Khartoum är 42mil lång. Det är en hyfsat bra väg. I början ingen trafik men den ökar allt mer ju närmre Khartoum vi kommer. Vi passerar många säkerhetskontroller, säkert mer än tjugo stycken. De går dock alla snabbt och fungerar bra.
Vägen är vacker i början. Men blir vartefter, som dess omgivningar, alltmer sandgrå. Det är mulet och blåser med mycket sand i luften. Längs vägarna är det fullt med plastflaskor, påsar och skräp. Det ser förfärligt ut. Detta i kombination med ett torrt ökenlandskap utan grönska och fula hus gör att allt känns deprimerande.
Nu är flertalet klädda i långa vita klädnader med turbaner. Många åsnor längs med vägen. De drar framförallt tunnor med vatten. Men även hö, möbler, ja i princip vad som.
Vad gör vi här tänker jag. Fult, farligt och fattigt. Vi kör in i Khartoum. Staden har sex miljoner invånare, det märks. Med fullt drivmedelsutbud hade det säkert varit mycket värre trafik.
tidningenseniorenI SVT:s nya serie ”Hotell Romantik” checkar 28 singelpensionärer in på lyxhotell i Schweiz. Det blir äventyrliga aktiviteter, mys, starka känslor, intriger - och en del naket.
”Jag trodde inte att 65-plussare hade så mycket action i sig", säger programledaren Kristina ”Keyyo” Petrushina. Läs mer på senioren.se
#tidningensenioren#spfseniorerna#hotellromantik#alperna#schweiz#svt#keyyo#erikekstrand
tidningenseniorenNu finns ny kunskap för anhöriga som kämpar för att få tillvaron att fungera med sin partner i hemmet. "Genom att vi lyfter opratade ämnen hoppas vi kunna bidra till ett minskat stigma. Det kan i sin tur bli ett bidrag i den större debatten om äldres psykiska hälsa", säger Lisa Schjelde vid Bräcke diakoni. Läs mer på senioren.se
#tidningensenioren#spfseniorerna#bräckediakoni#inödochlust#allmännaarvsfonden#lisaschjelde
tidningenseniorenOavsett om man har gröna fingrar eller ej har de flesta idag en krukväxt i sitt hem. Gärna i en fin blomkruka. En inredningsdetalj med lång historia som fick sin stora spridning i Sverige på 1800-talet. Läs mer på senioren.se och se flera bilder på blomkrukor.
#tidningensenioren#spfseniorerna#blomkrukor#inredning
tidningenseniorenNi har säkert hört hans röst i radio. Fyra dagar i veckan kan man höra Thomas Nordegren och hans parhäst Louise Epstein i deras populära talkshow. Egentligen jobbar han på övertid. I alla fall enligt Sveriges Radios regler. Det gör han så gärna – så länge han får. Läs Seniorens porträtt med Thomas Nordegren på senioren.se
#tidningensenioren#spfseniorerna#p1#nordegrenochepstein#thomasnordegren#louiseepstein