”Det borde vara straffbart att låta gamla svälta ihjäl”

Yngve Gustafson har alltid varit den som slåss för en värdig vård för de äldsta. Han säger vad han tycker och det kostar på ibland. Men för honom finns inget alternativ.

På dörren till Yngve Gustafsons villa i Umeå sitter en bild på familjens dansk-svenska gårdshund Nicki med ett gevär.
– Det är min son som har gjort den. Nicki är inte stor men tror att hon är världens största och farligaste hund.
När hustrun Evy öppnar dörren kommer både Nicki och familjens andra hund Heidi rusande. Vi är förvarnade. Yngve har skrivit i ett mejl: ”Hundarna kommer att vilja pussa er”.
Huset som de bott i sen länge har fått en modern utbyggnad i svart trä på framsidan. Sonen Ingvar som är snickare har fixat det. Numera finns det ett kök även på ovanvåningen där Ingvar med familj bor.

– Vi har älskat att ha generationsboende, säger Yngve. Jag tycker så mycket om att komma in i den här stora hallen och se alla skor och jackor. Men nu är vi bara fyra. Jag och Evy här nere och Ingvar och hans hustru däruppe. Deras tre barn har flyttat ut nu så det är lite tomt.

Från den stora hallen går vi en halvtrappa upp till vardagsrummet. Härifrån ser man ut på tomten där ett stort och välmatat fågelhus gör sitt till för att dra till sig områdets småfåglar. Fåglar, och naturen i stort, är ett genuint intresse för Yngve.
– Några av de riktigt stora upplevelserna har jag fått i naturen. Vi brukar varje sommar åka till Norge och fiska. Att se en stor havsörn dyka ner efter en fisk alldeles nära båten är sånt man aldrig glömmer, säger han med lite drömsk blick.

Att få ladda batterierna då och då i naturen har varit nödvändigt eftersom det alltid varit mycket på gång i Yngves liv. Det är åtta år sedan han formellt gick i pension, men han har knappast slutat vara verksam för det.
– Sen jag blev pensionär har jag publicerat 44 publikationer, förra året blev det nio. Så mycket hann jag inte förut. Men är det något man har kunskap om och har forskat kring så tycker jag att det är ens skyldighet att också förmedla det.

Han är uppvuxen i en tandläkarfamilj i Partille utanför Göteborg. Både föräldrarna och morfar var tandläkare och det fanns stora förväntningar på att även Yngve skulle gå den banan. Han började också på tandläkarhögskolan, men när han skulle göra lumpen hände något. Han blev placerad som läkarassistent och fick vara med när en äldre kvinna som brutit höften skulle opereras. Hon hade enorma smärtor och skrek hjärtskärande.
– Jag bestämde mig där och då för att jag ville inrikta mig på geriatrik. Varför blev de äldre som opererades så påverkade av medicineringen? Mer än andra? Senare förstod jag att det var för att man premedicinerade små kvinnor på 40 kilo med samma doser och sövde dem på samma sätt som hockeyspelare från Björklöven.

Han styrde om till läkarstudier och tillfällena när han kände att det var just äldre han ville rikta in sig på blev fler och fler. Här fanns en insats att göra, det såg han tydligt.
– När jag var färdig specialist inom geriatrik och invärtes medicin på 80-talet började jag vikariera för en överläkare på ett mentalsjukhus. Där fanns sju avdelningar för patienter med demens. Alf Myrsten som överläkaren hette, älskade sina patienter. Det var gamla som hade schizofreni, var lobotomerade eller på andra sätt medicinskt avtrubbade. Alf var långt före sin tid och skrev läroboken Åldrandets sjukdomar på 60-talet. Han förstod att man måste ha en speciell kunskap om åldrandet och hur det påverkar kroppens funktioner. Det kanske var mina bästa år som läkare när jag vikarierade för honom. Jag fick uppleva en sån människokärlek för dessa trasiga människor.

Avhandlingen Yngve la fram 1991 handlade till hälften om strokepatienter, till hälften om gamla som brutit höften – och medicineringen av dessa.
– Det krävs att man vet vad man gör när det gäller läkemedel och äldre. Smärtstillande och lugnande mediciner kan göra att äldre får nedsatt andning med andningsuppehåll, sömnapné.
Han har i sin forskning också visat på något positivt – att man genom intensiv rehabilitering kan nå stora förbättringar även hos mycket gamla.
– Vi fick lika bra resultat på demenssjuka på äldreboenden som på andra när vi provade det.

Våren 2012 blev han kontaktad av SVT som skulle göra en tv-serie på ett äldreboende. Eftersom Yngve pratat mycket om hur man kunde förbättra hälsan hos dem som bor där ville de gärna ha med honom.
– Idén med den här serien var att visa att man med små medel kan förändra de äldres vardag. De fick vällagad mat och hjälp att komma upp och röra sig. Man såg över medicineringen. En kvinna med svullna ben hade fått brustabletter, när vi tog bort dem gick hon ner 24 kilo på tre veckor. Det finns salt i brustabletter och en gammal människas njurar klarar inte alltid av det.

Sveriges bästa äldreboende blev en succé och ett par år senare blev det en uppföljare med Sveriges bästa hemtjänst. Efter de här serierna blev livet för Yngve sig aldrig likt igen.
– Jag har aldrig känt mig så otillräcklig i hela mitt liv. Redan efter första programmet rasade det in mejl och samtal med tragiska berättelser. Jag blev tvungen att ha hemligt telefonnummer.

Än idag plingar det ofta till i Yngves mejlbox. Och numret är inte så hemligt längre. I alla fall finns det en hel del som har det och som kontaktar honom och vill ha hans råd i olika frågor.
– Senast idag var det en man från Jokkmokk som ringde, som fått tokig medicin. Och sen är det en kvinna i Karlstad jag ska ringa upp …
– Det kan gå två timmar i telefon ibland, flikar Evy in.
Han kan inte låta bli. Han vill hjälpa, han vill ställa till rätta, vill så gärna. Men räcker förstås inte till för alla.

Det finns ett skriande behov av fler geriatriker i den svenska sjukvården. I slutet av 80-talet var Yngve med och startade upp undervisning i geriatrik på bland annat Karolinska i Stockholm.
– I Umeå kunde vi ha haft hur många som helst som ville bli geriatriker. Då, men inte nu. Man säger att man ska satsa på de gamla men man gör det inte. Satsningen på äldre nu … det går väldigt mycket bakåt, säger han och suckar. Andelen som får hemtjänst eller särskilt boende har aldrig varit så låg som idag. I alla led missgynnas de gamla.

Han har alltid varit orädd och rätt så obekväm för ansvariga politiker och myndigheter.
– Jag tror inte så många förstår hur fasansfullt det var under pandemin och att tusentals människor faktiskt dog i onödan. Man lät gamla dö i stället för att ge dem vård. När jag stod i Agenda och anklagade Socialstyrelsen och Region Stockholm för vållande till annans död blev jag utfryst. Jag är inte längre anlitad som vetenskapligt råd. Men jag var så upprörd att jag var tvungen att ta i.
Evy flikar in igen:
– Det är väl ingen mening att vara vetenskapligt råd för någon som inte lyssnar.
Yngve suckar.
– Jag har väl alltid varit lite obekväm. Men när Tegnell står och säger att ”vi måste skydda de gamla”. Jaha, men hur då? När de fick feber och behövde grundläggande sjukvård fick de inte det. De fick inte ens komma till sjukhus.

Att antidepressiva skrivs ut nästan som på rutin åt äldre är en annan sak Yngve kritiserat.
– Majoriteten av gamla får ett piller mot depression. Man bryr sig inte om att ta reda på varför de är deprimerade. Och dessa piller kan ha allvarliga biverkningar som ventrikelflimmer och hjärtrytmrubbningar som i sin tur orsakar fallolyckor och andra komplikationer. Det har Socialstyrelsen vetat om i snart tio år.
– Jag har försökt få dem att se till att man ska göra EKG på gamla innan man sätter in antidepressiva. Men inget har hänt, man har fortfarande inte gått ut med de rekommendationerna.

Han blir i dagarna klar med en artikel om att vanliga magsårsmediciner som Omeprazol även kan framkalla depression hos äldre.
– Det stora problemet är att när man testar läkemedel gör man det inte på äldre.
– Vi har en prioriteringslagstiftning som säger att vi inte får prioritera bort eller diskriminera gamla människor. Ändå sker det hela tiden.

Han blir upprörd när han pratar om de här ämnena. Det han kämpat för hela sitt yrkesverksamma liv, hur han sett riktlinjer komma, ibland bra sådana, men hur de sällan eller aldrig implementerats. Då känns det frustrerande.
Vad skulle han önska sig, om nu önskningar kunde gå i uppfyllelse?
– En värdig äldrevård. En rättighetslagstiftning som innebär att gamla har rätt att få ordentliga läkemedelsgenomgångar. Fler platser på äldreboenden. Och att det borde vara straffbart att låta gamla svälta ihjäl. Mindre än hälften av de på äldreboenden idag får i sig tillräckligt med mat.

Nicki buffar med nosen och vill upp i hans knä.
– Ja, hej du Nicki, har inte husse varit i skogen med dig idag, säger han och stryker henne över pannan.
Sonen Ingvar kommer hem. Det är tur att han har så mycket att glädjas över, Yngve. Annars skulle han aldrig orka slåss för de äldre.

Röster om Yngve

Evy Gustafson, hustru
”Yngve har världens största hjärta, speciellt för äldre. Det är väl det som har gjort störst intryck på mig, att han bryr sig så mycket om andra. Han är väldigt omsorgsfull, också inom familjen. Han vill alltid höra av sig och veta hur de har det allihop. Och om det finns något han kan hjälpa till med så gör han det.”

Birgitta Olofsson, kollega och professor i omvårdnad
”Yngve har haft ett stort engagemang inom forskning i många år men han brinner även för att undervisa och sprida kunskap till både vårdpersonal, politiker och allmänhet. Han tvekar aldrig att svara i mobilen när en anhörig ringer och undrar varför deras närstående inte får den vård de behöver. För Yngve är varje patient en människa, inte bara en diagnos, och hans livslånga arbete har varit en kamp för att ge sköra äldre den omsorg och respekt de förtjänar.”