Att träning ger färdighet gäller ju livets alla fält. Den levnadsvisdom du tränats i kan komma de unga till del, skriver Bodil Jönsson.
Ibland kan man till och med överraska sig själv. Det kan vara med något så enkelt som att man får höra sig säga något oväntat. Så blev det för mig för ett tag sedan när jag mötte en person som sa: ”Men jag förstår bara inte hur du orkar!” (Underförstått: hen upplevde att jag gjorde och gör mycket mer än vad som alls kan anses normalt för en människa i min ålder).
Sådana reflexioner mötte jag redan som ung – jag är nu en gång för alla så gjord att jag har mycket ork. Efterhand har jag utvecklat ett standardsvar på omvärldens påpekanden: ”Att jag orkar så mycket beror säkert på att jag själv har så roligt i det jag gör”. Men så plötsligt hörde jag mig själv komma med ett alldeles annat som svar: ”Det beror säkert på att jag är så vältränad!”
Var fick jag nu det ifrån och vad menade jag med det?
Det var inte mycket eftertanke som behövdes för att jag skulle komma på att detta för mig nya svar faktiskt var ett bra svar. Att träning ger färdighet gäller ju för livets alla fält, inte bara för de sportmässiga med dessas eviga prestationsräknande typ antalet steg per dag.
Träning har mycket vidare effekter än så. Läser vi mycket sänker vi vårt eventuella läsmotstånd och får efterhand svårt att avstå från läsandets koncentration och ibland verklighetsflykt.
Läsning kan liksom det mesta annat vara beroendeframkallande. Skriver vi mycket är det som om texten (som här och nu) bara flyter fram via tangenter eller penna. Och har musiken sugit in en i musikvärlden övar man upp sin lyssnarförmåga och sin musikalitet.
Träning ger färdig på livets alla områden.
Träning ger färdighet på livets alla områden. Själv har jag sedan 25-årsåldern stått i föreläsningssalar framför blivande civilingenjörer. Längre fram i livet har jag också vant mig vid att möta stora skaror av den så kallade bildningstörstande allmänheten. Alla dessa år som lärare och ledare och mentor har samtidigt ökat min nyfikenhet på mänsklighetens och individens så uppenbara lärglädje och önskan att förstå mer med hjälp av andra.
Barnets triumf inför varje ny färdighet är förstås oslagbar: ”nu kan jag det samma som du”.
Själv har jag vid det här laget hunnit träna mig på att hjälpa fram den triumfen hos barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Snacka om att hinna bli vältränad med åren! Just därför är jag starkt kritisk mot de strömningar i tidsandan som idag kan få äldregenerationer och till och med medelålders att tro att de inte har något att erbjuda de yngre.
Den levnadsvisdom du tränats i kan komma de unga till del.
Svik inte barn och unga, gör inte ansvaret för världens utveckling till enbart deras. Lotsa dem i stället framåt så som generationer alltid gjort. Det kan krävas decennier av träning på olika levnadsområden innan man förstår ens det allra viktigaste.
Mycket av den levnadsvisdom du tränats i kan komma de unga till del bara genom att du förmedlar trygghet, framtidstro, livsglädje och hopp.
Så vik inte ner dig. Håll om de unga, håll av dem.
Det är så genuint svårt att vara ung i dag. Tänk efter:
Vad är det du själv är särskilt vältränad i – och hur kan du genom det vara till hjälp också för unga människor i din närhet?
Bodil Jönsson är fysiker, författare och professor emerita i rehabiliteringsteknik. Hon är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet och krönikör i Senioren.
