Jag har varit pensionär i åtta månader och min pension har redan sänkts två gånger sammanlagt med drygt 8 %. Jag går inte i konkurs för det just nu men om jag lever så länge som statistiken för befolkningens livslängd visar då blir det inget kvar. Med den takten av sänkningar tar pengarna slut långt innan jag blir så gammal. Vad händer då, blir det ättestupan eller återinrättas fattigvårdsunderstödet från början av 1940-talet?
Hela systemet är skamligt! SPF skriver på sin hemsida (om SPF) ”pension är en självklar rättighet och bidrag är inte något de flesta är beroende av.”
Jag har arbetat i 40 år inom det privata näringslivet med hyfsad lön, och min arbetsgivare har lika länge betalat en rejäl slant till den framskjutna lönen som kallas pension. Jag vill tillägga att under hälften av den perioden fanns heller inget tak på den progressiva skatten och när jag räknar efter har min arbetsgivare betalat mer per år än jag får ut i form av pension. Var har dessa pengar, mina pengar, tagit vägen?
Jag vill inte kalla pensionen för ”en självklar rättighet” som staten ger mig. Min pension är de pengar som betalades till staten under mitt namn i 40 års tid. Rättigheten betyder att jag ska ha rätt till mina egna pengar och det borde vara självklart. Många bortser från dessa enkla fakta, inklusive politiker som tycker att pensionärer tär på samhället.
Nu undrar jag vad gör SPF för att tillgodose mina intressen och förhindra att min pension sänks från år till år?
Att min skatt sänks och jag inte förlorar på det är inget svar. Det finns två orsaker till det.
Den ena är att vid ett eventuellt regeringsskifte kan skatten höjas igen, men det är tveksamt att pensionen höjs (ATP miljarderna som G. Persson tog till annat återfördes inte till PPM pengarna).
Den andra är att skatten jag betalar ska gå till infrastrukturen. Och när staten privatiserar infrastrukturen då ska skatten sänkas (exempelvis i USA där det mesta är i privata händer är skatten endast kring 8 %) om inte, hamnar pengarna i privata fickor.
Marta Borg
