Lars Erik Jonsson inledde mötet med att hälsa samtliga välkomna, särskilt nya och blivande nya medlemmar.
Norrfjärdengruppen ansvarade för dagens medlemsmöte.
Evy Jonsson läste ett par klassiska och välkända vårdikter, ”Javisst gör det ont, när knoppar brister” av Karin Boye och ”Juninatten” av Harry Martinson.
Sigfrid ”Sigge” Stenvall presenterade en tillbakablick. ”Den 19 maj 1976 bildades den här lokalföreningen av SFRF (Sveriges Folkpensionärers Riksförbund), som på förbundsstämman 1986 ändrades namnet till SPF. Samma datum som då, står jag återigen här och minns”. Stenvall påminde om att under dessa fyrtio år, har många namn passerat. Förste ordföranden var Gustav Nyberg Arnemark, sekreterare var Klas Nilsson Lakafors och som kassör var Ingvar Forsberg Sjulsmark, Ester Myrestam Hortlax och Martin Wiksten Sjulnäs. Dessa fem bildade den första föreningsstyrelsen. Till en början förlade man styrelsemöten till hemmen men så småningom flyttade man över till Vuxenskolans lokaler. Till en början steg medlemsantalet snabbt. Inom tre år hade man uppnått mer än 200 och har som högst varit över 600. Till en början hade man endast kaffe som förplägnad på medlemsmöten, men ganska snart blev det så att man serverade mat och så har det fortsatt och är, som ni skall se, än i dag. Det har varit många föredragshållare på träffarna t.ex. Gustav Borgstedt, som höll ett informativt föredrag om Patron Hedqvist, en person, som gjort stort avryck i bygdens historia. Alf Axelsson, som talade om Rosfors bruk och Långvikens glasbruk, John Berglund från Sjulsmark som talade om Norrfjärdens kyrka, branden och återuppbyggnaden. Sedan satte han sig vid orgeln och spelade ”Fädernas kyrka” från 1909. (Text av Johan Alfred Eklund och musik av Gustaf Aulén) och då sjöng alla med. Just den psalmen finns inte med i 1986 års psalmbok. Bland medlemmarna har under åren funnits de med kyrklig anknytning, som Kontraktsprostarna Sigvard Spinell och Henning Berglund även Ture Eriksson från Infjärden. SPFs sångkör Fyrklangen bildades 1982. Redan på hösten hade man ett framträdande i samband med älgköttsoppan i Norrfjärdens Folkets hus, en måltid som har varit ett stående inslag i medlemsverksamheten. Man har under åren alternerat mellan olika lokaler med träffarna. Man bildade fyra ansvarsgrupper, som skulle var sitt tillfälle, svara för arrangemangen kring medlemsmöten. 1988 bildades en avdelning i centrala Piteå som fick namnet Häggen, kanske för att centrala Piteå ligger på Häggholmen. Innan dess hade vår avdelning inget namn, men vid en omröstning året efter, beslutades att den här avdelningen skulle heta Rönnen. Något som under åren karaktäriserat avdelningen har varit Resorna. Långresorna har varit vartannat år ut- och inrikes. En av de första resorna som gjordes, var till Narvik. 111 personer hade anmält sig, 96 fick plats på två bussar. Man åkte buss till Boden, tog tåg till Riksgränsen och övernattade på Hotell Lapplandia. Dagen därpå tog man tåget till Narvik, där två bussar med Svensktalande guider mötte. Återresan skedde på motsvarande sätt. Hela resan kostade då 555 kronor/deltagare.
Efter att Stenvalls minneskrönika var det dags för underhållning. Operasångaren Staffan Sandlund, ackompanjerad av Britt Wennberg stod för den, genom att framföra några välkända sånger, som ”Vår bästa tid är nu”ur La Cage Aux Folles, ”Ta mig till havet” av Peter Lundblad, en finstämd andlig sång ”När jag ser dig vid havet”, ” What a wonderful world”, Britt spelade, Christian Sindings ”Vårbrus”. Staffan fortsatte med ”En blommig refräng”, skriven av Britts dotter Magdalena för 20 år sedan, därefter ”Fattig bonddräng”, som sista nummer kom en klassisk negro spiritual”, Joshua Fit the Battle of Jericho”.
Eftersom det var 40-årsjubileum, hade köket dukat upp en extra festlig lunchbuffé. Efter den, intogs scenen av Åsa Ivarsdotter med sin ackompanjatör Rickard Tjernlund. Till melodin ”See me beautiful” presenterade hon sig själv från barndomen, genom uppväxtårens erfarenheter, vuxenlivets törnar och framgångar. Hon framförde en monolog, som kanske var skriven av den kände författaren och akademiledamoten Torgny Lindgrens okända syster Dagny Lindgren. När Torgny skrev ”Norrlands Akvavit”, ville hon inte vara sämre och skrev då ”Norrland, ack vad grå”, ett stycke kvinnohistoria från Norrlands inland, där man har en speciell dialekt. En liten kort berättelse om huru väre var. Åsa bjöd sedan på tvättäkta ståuppkomedi. Hon kan framkalla publikreaktioner som får en att tänka, finns det hjärtstartare här? Hon framförde en Heavy Metal- låt ”Kåbäjne”. Klassiska musical- eller jazzmelodier, med egen i ”Anything goes” eller som i ”Fever” med text av Ronny Eriksson ingår i Åsas repertoar. Publiken fick/behövde inte träffa hennes Alter ego: Belinda Bengtsson, helt klädd i leopard, klimakterierött hår och guldskor. Efter underhållningen vidtog information.
Distriktsordförande Bengt Ingesson förmedlade en hälsning från Förbundsstyrelsen, som framför sitt tack till föreningen för deras framgångsrika arbete. Han överlämnade också distriktets ”lilla gåva” på föreningens 40-årsdag. Från SPF SENIORERNA Häggen i Piteå, kom deras vice ordförande Mona Wilsson, som tackade för ett fantastiskt födelsedagskalas och överlämnade en gåva med de varmaste välgångsönskningar från Häggen. Sera Olovsson, som under en tolvårsperiod varit Rönnens ordförande, berättade om många roliga minnen från den tiden. Hon påminde om att hon vid ett tillfälla sagt: Passa på att ha roligt, för man vet inte hur länge man kan. Men många av er kommer troligen att bli hundra år, så nu gäller det att planera för framtiden. Jag vill gratulera Rönnen för de här fyrtio åren och önska lycka till för framtiden.
Lars-Erik avslutade med att uppmana medlemmarna att inte missa de många aktiviteter som planeras i sommar. Kolla annonserna och ha en riktigt, riktigt skön semester – nej förlåt, sommar! Innan man skiljdes åt, var det dragning på lotteriet.
Hela mötets alla inslag skrivtolkades av Maria Jonsson och Petra Selberg från Landstingets Tolkcentral.
