Många i äldreomsorgen har sämre munhälsa trots riktlinjer och tandvårdsstöd. En ny svensk avhandling visar att både ansvar och rutiner brister.
Allt fler äldre behåller sina egna tänder högt upp i åldrarna. Samtidigt ökar risken för karies, tandlossning, muntorrhet och smärta när hälsan sviktar och behovet av omsorg ökar.
Munhälsan påverkar både möjligheten att äta och tala och har ett nära samband med näringsintag, allmän hälsa och livskvalitet.
Äldre med omsorg har sämre munhälsa
Tidigare forskning visar också att äldre som får omsorgsinsatser i genomsnitt har sämre munhälsa än jämnåriga som klarar sig utan hjälp.
I sin avhandling har tandhygienisten och doktoranden Isabelle Johansson vid Sahlgrenska akademin undersökt hur munhälsan kan stödjas inom kommunal äldreomsorg.
Fyra studier om munhälsa i äldreomsorgen
Avhandlingen bygger på fyra studier som analyserar både olika insatser för munvård och hur äldre, personal inom äldreomsorg och tandvård uppfattar ansvaret för munvård.
Insatser ger begränsad effekt
Flera av de metoder som i dag används för att motverka sämre munhälsa i äldreomsorgen visade sig ha begränsad effekt.
Regelbunden coachning av omsorgspersonal av tandhygienist på särskilt boende ledde varken till förbättrad munhälsa hos de äldre eller till varaktiga förändringar i personalens arbetssätt.
Munhälsan var relativt god redan vid studiestart och förblev stabil över tid, men förbättrades inte.
Så kallade munvårdskort användes inte
Ett annat vanligt verktyg, munvårdskort, saknade ofta tydlig förankring i verksamheten. Ansvar, uppföljning och överlämning var oklart organiserade, vilket gjorde att korten i praktiken tappade sin funktion.
Kunskap når inte hela vägen
När tandhygienister i stället arbetade strategiskt på organisations- och ledningsnivå ökade kunskapen om tandvårdsstöd, främst hos chefer och andra nyckelpersoner. Däremot fick arbetet begränsat genomslag i den dagliga omsorgen.
Avhandlingen visar att kunskap och ambitioner inte alltid når hela vägen ut till personalen som möter de äldre i vardagen.
Hemtjänsten missar ofta munvården
Intervjuerna visar att äldre med hemtjänst vill ta ansvar för sin munhälsa så länge som möjligt. Samtidigt saknas tydliga arbetssätt för vem som ska uppmärksamma och ta initiativ till munvård när den äldre inte längre klarar det själv, till exempel vid demenssjukdom eller allvarlig sjukdom.
– De flesta äldre vill borsta sina tänder själva så länge som möjligt och det förstår jag, för det handlar om både självständighet och välbefinnande. Men munvård verkade inte uppmärksammas inom hemtjänsten, trots att konsekvenserna av bristande munvård kan bli stora, säger Isabelle Johansson i en kommentar.
Otydligt ansvar för munhälsa i äldreomsorgen
Hon pekar på att ansvaret ofta är otydligt mellan tandvård och äldreomsorg. När strukturer och rutiner saknas riskerar munvården att inte prioriteras.
– Vi behöver utveckla metoder tillsammans med äldreomsorgen för att tidigt prata med den äldre om munvård och framtida behov, så att rätt stöd kan ges i tid, säger hon.
Strukturer avgörande för bättre munhälsa
Slutsatsen i avhandlingen är att bättre munhälsa i äldreomsorgen inte främst handlar om mer utbildning. Avgörande är i stället fungerande strukturer över tid: tydligare ansvarsfördelning, bättre samverkan mellan tandvård och äldreomsorg samt tidiga samtal med äldre om framtida behov.
Utan detta riskerar sämre munhälsa i äldreomsorgen att fortsätta påverka både hälsa och livskvalitet hos äldre.
