När jag skriver detta har det gått tre och en halv månad sedan min mamma gick bort.
Bara att skriva dessa ord gör att sorgen sköljer över mig igen.
Min mamma älskade mig och jag älskade henne. Det finns inget jag är så säker på som just det. En stor, stor och innerlig kärlek. Jag vet att jag är lyckligt lottad som haft den kärleken som min ryggrad i livet.
Det är bara det att jag önskar att den hade kunnat få fortsätta. Det är galenskap att jag inte kan ringa henne längre eller hålla hennes mjuka hand eller se hennes vackra blå ögon titta på mig.
Den absolut viktigaste människan i mitt liv är borta.
Jag vet inte hur många samtal jag inlett med orden: Nu kommer jag att börja gråta sedan hon gick bort. Eller märkt att mina ögon fyllts med tårar. Jag bryr mig inte så mycket heller.
Den absolut viktigaste människan i mitt liv är borta. Det ska inte gömmas eller glömmas. Jag är mitt uppe i en sorg. Och så får det vara.
Tips! Sevärt x 2
SE: Ja, se Bill & Molly: An otter love story! Ligger på SVT Play och dyker säkert även upp i den vanliga tv-tablån då och då. En underbar och varm film om två vänliga människor som tar hand om en utter. Ingen dör, det är fina naturscener, allt sker med en subtil humor och man får se massor av klipp på en bedårande söt och lekfull utter som vrider och vänder på sig. Rakt igenom förtjusande.
SE: Går det att göra något så vackert som Millesgården på Lidingö ännu vackrare? Japp, med den begåvade textilkonstnären Diana Orvings fantastiska draperade skulpturer har det blivit varmare och ännu vackrare där. Till 10/5. Gå dit och bli förtjust.
