Många, många har hört av sig efter min krönika i förra numret av Senioren som beskrev matsituationen på ett korttidshem. Kort återblick: En man lämnas utan möjlighet att nå maten som placerats framför honom och får heller ingen hjälp att äta eller dricka. Personalen sitter i tv-rummet och fipplar med sina telefoner.
Flera har uttryckt en stor genomgripande rädsla för att hamna i just den situation jag beskriver. Utlämnad. Hjälplös.
Andra berättar från egen erfarenhet om hur de inte fått hjälp med hygienen på ett korttidsboende. Eller inte fått tillräckligt med mat. Anhöriga som anmält men inget händer eller förändras.
Mest markant är dock mängden av tidigare personal som hört av sig. Undersköterskor och sjuksköterskor. Som fått skäll för att de lagt extra smör i maten till de boende. Om kollegor som helst sitter i personalrummet och scrollar Hemnet. Nästan alla dessa samtal har slutat med samma mening: ”Till slut stod jag inte ut och sade upp mig”.
Nu måste jag med emfas säga att det finns bra boenden. Med tydliga chefer, omsorg, värme och aktiviteter och där större delen av de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras – rätten till värdighet, rätten till delaktighet och social inkludering, rätten till privatliv och rätten till icke-diskriminering.
Vi måste finnas där för dem vars röst har svårast att nå ut. En bra början är att alla – ja, alla – läser Institutet för mänskliga rättigheters rapport Hemma är någon annanstans. En helt nödvändig lektion i att ändra ett galet synsätt.
Hej då:
När avgående förbundsordförande Eva Eriksson har tittat in på redaktionen vid besöken i Stockholm har det alltid varit med hejarop och uppmuntran. Vi önskar henne all lycka till med alla hennes intressen och uppdrag i framtiden. Och många promenader med Milo.
Bok:
Ett riktigt praktverk på nästan 600 sidor är boken Jazz i Sverige – de första hundra åren. Skriven av Jan Bruér och utgiven på Ejeby Förlag. En imponerande gedigen genomgång där till och med summan på artisters olika stipendium är angivna.
Utställning:
The magic power of the needle på Kulturhuset i Stockholm (till 3 augusti) hade förstås kunna heta Nålens magiska kraft. Eller varför inte Kvinnohandens mästerliga hantverk? Uppvuxen med en konstnärlig kreatör är det hennes alster som ger skönhet åt mitt hem. Så låt oss hylla detta handverk!
