Jag ser återigen med spänning framåt i livet efter att ha levt ofrivilligt ensam sedan en tid. Saknaden efter allt det roliga man kan uppleva om man är två är stor. Sånt som resor, teater och kultur, gemensamma måltider, att tillsammans lyssna på musik och se på TV, att ha någon att hålla om och hålla av. Kort sagt, att ha det bra.

Jag har svårt att inse att jag redan är 85+, eftersom jag känner mig mycket yngre. Kanske beror det på att jag har ett mycket gott och positivt humör och vill se allt från den ljusa sidan. Hör av dig om du känner likadant!