Hej du kvinna 70+… som på riktigt känner för att diskutera med skild, skötsam glad, nyfiken man 77år med livet och allt runtomkring under full kontroll. Vet…att jag borde vara helt nöjd med allt men saknar ändå en vän som vill och inte minst behöver mer än att \”bara finnas till\”. Får jag säga så o får jag önska så? Får jag kräva mer mental, fysisk och emotionell närvaro utan att vi ska bli sambo, särbo däremot nära ärliga spännande vänner som har förmåga att uttrycka och visa vad vi vill, behöver och längtar efter för bådas välbefinnande. Om det är så….hör av dig till mig. Jag är 178, frisk och är en god lyssnare.