Annat

Vår betyder bråttom till holken

Publicerad 2011-04-06

Under vinterhalvåret befinner sig större delen av den svenska fågelfaunan i främmande land. Vissa arter har inte rest längre bort än till Väst- och Sydeuropa, medan andra korsat Medelhavet och Sahara och vistas i tropiska Afrika. Det handlar om enorma fågelmängder. Efter häckningssäsongen finns det uppskattningsvis en halv miljard fåglar i Sverige, av vilka ungefär fyra hundra miljoner lämnar oss på höstkanten och far till trakter där dagarna är längre och klimatet drägligare.

Marsmorgon i Kenya
Men nu när våren är i antågande, då vaknar deras reslust igen. Jag minns en speciell morgon i mars vid Lake Nakuru i Kenya, när akaciorna var fulla av sjungande lövsångare laddade för en resa till någon björkdunge kanske i Sverige, kanske i Sibirien. Exakt vad det är som skjuter startskottet för fåglarnas vårflyttning är en knepig fråga, men när skottet gått, då är det rysligt bråttom! Särskilt gäller detta för hanarna, medan honorna kan ta det lite lugnare.

Hård bostadsmarknad
Varför denna skillnad?
Jo, därför att hanarna måste lägga beslag på en riktigt bra boplats och sådana finns inte så att det räcker till alla. Då gäller det att vara först på plats, för en hane som hunnit ockupera ett revir har »hemmaplansfavör« i stridigheter med senare anländande hanar.

Celibat hotar
Bråttom, bråttom, och detta så till den grad att en hel del hanar råkar förekomma våren! Snöfall och isiga vindar kostar många av dem livet, men den risken är värd att ta, för utan ett finfint revir hotar en säsong i celibat. Och i all synnerhet som de flesta småfåglar inte blir mer än ett eller högst ett par år gamla, är ett nollresultat definitivt inte en risk värd att ta. Avkomlingar är vad som räknas, inte levnadsår.

Holkar hårdvaluta
Hos hålhäckande fågelarter blir hanarnas konkurrens extra tuff. Bohål är det nämligen ont om, eftersom skogar och parker obönhörligen rensas från döda och döende träd. Utan holkar skulle dessa fågelarter ha det riktigt besvärligt.

En av de vanligaste holkgästerna är svartvita flugsnapparen. Det är en art som tillbringar vintern i Afrika och återkommer till vårt land i slutet av april. Först kommer hanar som genast tar en holk (eller ett trädhål) i besittning. Dessutom ska omgivningen helst vara frodig och lova rikedom på insekter längre fram på säsongen, då boet är fullt av hungriga ungar.

Vacker och rik
Någon vecka senare börjar det dimpa ner flugsnapparhonor från vårhimlen, och de har ett ännu knivigare val att göra. För att producera många och välmående ungar behöver de nämligen en hane som är både vacker och rik.

Vadå vacker? Jo, hanarnas utseende varierar, och vissa drag i utseendet (så kallade ornament) signalerar extra god genetisk kvalitet. Med en rikt ornamenterad partner ökar honornas utsikter att få många pigga barn och barnbarn. Det är alltså på goda grunder som de lägger tid på att hitta en hane som är både vacker och rik, det vill säga tillhandahåller såväl gynnsamma arvsanlag som en prima boplats. Kort sagt: en drömprins.

Vänsterprassel
Men sanningen att säga finns det inte tillräckligt många drömprinsar för att räcka till alla honor. Somliga hanar är rika, andra vackra men mycket få bådadera. (Och många är intetdera!) Rik eller vacker – hur väljer en flugsnapparhona om hon måste?
Jo, hon tar en rik hane (trygg bohåla, insektsvimlande revir) och försäkrar sig därefter om god genetisk kvalitet för sina ungar genom att avlägga en och annan »fransysk visit« hos vackrare hanar i omgivningen! På så vis får hon det »bästa av två världar«.

En hane som skyndar sig till häckplatsen och lyckas lägga beslag på en attraktiv boplats ökar därmed sina chanser att bli vald som partner av en hona, och om han har utseendet för sig, blir han kanske därutöver far till ett antal ungar i andra bon. En bonus är att de ungar han producerar med andra honor än sin »ordinarie« är gratis, för dem behöver han inte bidra till att försörja. Det jobbet gör ju deras mamma och deras grundlurade pappa.

Lätt alltså att förstå varför hanarna hos både flugsnappare och många andra fågelarter har »bråttom till holken«. Dristighet lönar sig i deras tävling om störst fortplantningsframgång. Honorna har mindre bråttom och tjänar mer på att spara energi för att orka lägga en kull kostsamma ägg och stå för större delen av ruvningen och matningen.

Text: Staffan Ulfstrand
Foto: P-G Bentz

Texten är hämtad ur Veteranen nr 2. Vill du prenumerera på Veteranen? Det kan du göra här:


Svartvit flugsnappare.
Foto: P-G Bentz

FÖRÄNDRINGAR I
KLIMATET STRESSAR

Den klimatförändring som vi är mitt uppe i har naturligtvis stor inverkan på allt liv på jorden. Långdistansflyttande arter, som exempelvis svartvit flugsnappare och rödstjärt, har emellertid speciella problem, eftersom förändringen går olika fort i olika delar av deras »årsutbredning«. Hittills är den omärklig i tropikerna, däremot högst påtaglig i Europa.
Det betyder att flugsnapparna i sina vinterkvarter inte får en tidigarelagd »startsignal« och följaktligen kommer för sent till häckningsplatserna, där nämligen de insekter som är deras viktigaste föda reagerat på klimatförändringen genom att tidigarelägga sin äggläggning.
Följaktligen bommar flugsnapparna den insektstopp som tidigare sammanföll med maximalt matbehov hos deras ungar. Visserligen kan arter anpassa sig efter förändrade betingelser men svårligen i den snabba takt som utmärker klimatförändringen.

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.