Solen värmer sent i september över en kalkrikt skinande och nyanlagd boulebana.
I strid ström anländer SPFare från hela södra Gotland för att pröva banan, och sedan hålla månadsmöte i Havdhems bygdegård intill.
Det blir närmare 40 av SPF Treklangens 103 medlemmar som dyker upp denna eftermiddag. Snabbt stiger stämningen, boule befrämjar uppmuntran och munterhet.
– Jag är med för just det här sociala, och egentligen inte så mycket för det pensionärspolitiska, säger Birgitta Blomquist. Boulebanan blir nog en naturlig mötesplats.
Golf räcker inte
Hon är född 1940 och har nyligen avslutat sitt yrkesliv på Handelsbanken. Hon borde ha all tid i världen för sitt golfintresse.
– Nej, det räcker inte. Gemenskapen i bygden är viktig och den kan jag få så bra genom SPF. Sen finns ju tidningen Veteranen som jag tycker mycket om, säger Birgitta Blomquist med glimt i ögat.
Nej, se den fyrtiotalisten hade inga bekymmer med att kalla sig pensionär eller att gå med i SPF redan vid 65, tänker jag, alltmedan den mycket åldersblandade skaran drar sig in till bygdegården.
Inte heller Bibi Anderzon intill mig vid kaffebordet.
– Jag gick med vid 65. Nu är jag 71 och har blivit suppleant i styrelsen men det ska jag hoppa av för jag har inte tid.
Se bildspelet från Treklangen på Gotland!
Bild 1 av 10 – Nästa bild
Foto: Stig Hammarstedt
Bibi Anderzon har haft sitt yrkesverksamma liv i vården.
– Jag har sett hur fort det kan gå när man blir lite äldre. Sjukdom kan komma över en själv eller ens livskamrat, nätverket omkring en kan sjunka undan. Kanske måste man flytta. Man har inte längre kontakterna från sitt arbetsliv att falla tillbaka på.
– Då kan det vara av stor betydelse om man har byggt upp andra nätverk, till exempel i en förening. Det här tycker jag är viktigt att fyrtiotalisternas försöker se.
Kommer tillbaka
Till höger om mig sitter ännu en fyrtiotalist.
Britta Mattsson gör sitt allra första månadsmöte. Hon vet vad SPF är för något, hennes man Per-Olof har varit med en tid.
Fyra månader om året befinner hon sig med maken och husbilen i Spanien. Men när hon är hemma på Gotland vill hon ha trevligt och träffa folk. Att vara med i SPF-föreningen blir det naturliga.
– Jag känner att det är en väldigt trevlig samvaro här. Att det är olika åldrar på oss spelar ingen roll. Jag kommer absolut tillbaka.
Trötta på uppdrag
Här ute i den glesa landsbygden på det gotländska Sudret har SPF Treklangen i år vuxit med de 3 procent som Örebrokongressen 2008 la fast som en av förbundets viktigaste målsättningar. 100 medlemmar har blivit 103, trots att fem medlemmar avlidit. Genomsnittsåldern i föreningen är 77 år, ungefär som i hela SPF, så längs kaffebordet finns en hel del 30-talister och några 20-talister. Mötets kanske äldsta deltagare är Elsie Cederlund, 89, från Grötlingbo socken.
– Di gamle får också plats, konstaterar hon, SPFare sedan långt över 30 år. Hon har också bakgrund i CKF, Centerns kvinnoförbund.
– Vi var många i bygden som gick med på 40-talet. Vi cyklade till möteslokalen efter att lagårdssysslorna var klara. På höstarna var det mörkt och sumpen stänkte, men det stoppade oss inte.
Efter långa arbetsdagar på gårdarna betydde samvaron med andra kvinnor mycket. Att byta tankar med varandra och bara umgås var kärnan. Det skimrar i ögonen vid minnet.
– Det är annorlunda nu. Fyrtiotalisterna har sitt arbetsliv med många kontakter att falla tillbaka på, det hade inte vi. En annan sak är tv:n och datorn. Sånt höll en inte hemma på fyrtiotalet, skrattar Elsie.
Traditioner finns
Hon är en av få ”grötlingar” som kommer på SPFs möten.
– Jag har försökt få med några andra, men de är rädda att få uppdrag i styrelsen. Många har haft flera såna genom livet och nu är de trötta på det.
Treklangens månadsmöte lotsas av ordförande Eric Carlsson, kommunalråd under 70- och 80-talen och ofta kallad Gotlands ”starke man”.
Vant och smidigt hinns allting med på två timmar – rapporter från pensionärspolitiska aktiviteter inte minst.
Mötet inleds och avslutas i traditionella former. En tyst minut över en bortgången medlem följs av ”Härlig är jorden”.
Mot slutet underhåller förre polischefen på Hemse och numera fritidstrubaduren Ingvar Hansson.
Det är Evert Taube och Dan Andersson. Vackrast kanske, och mest allsång blir det, när han framför gotländska ”Soli gynnar hälle”. Innan han börjar sjunga vänder sig Ingvar Hansson omtänksamt till Veteranens utsända och förklarar:
– Det betyder alltså ’när solen går ned’.
Text: Jan Arleij
Foto: Stig Hammarstedt
SPF Treklangen
• Föreningen bildades för 30 år sedan. Tre socknar ingick. I dag ingår nio.
• Föreningen är uppdelad sockenvis i sex grupper som var och en i turordning ansvarar för månadsmöten och program.
SPF på Gotland
• 17 föreningar
• 1 464 medlemmar
• Har ökat 0,9 procent hittills under 2009
• 13 distrikt har bättre procentuell utveckling, 13 distrikt har sämre
• Medelålder: 76 år
Gotlands alla föreningar
• 57 000 invånare
• 600 föreningar får kommunstöd
• 45 är pensionärsföreningar med
4 200 medlemmar
• Tillkommer uppemot 100 föreningar som konkurrerar om seniorer, t ex hembygdsföreningar.
