Personer som har arbetat heltid hela sitt liv har idag en hyfsad pension. Men de som inte gjort det har en förhållandevis låg pension att leva av. Majoriteten av dessa är kvinnor som oftast helt plötsligt hamnat på livets baksida. När ATP röstades igenom av S och V med hjälp av en nedlagd röst från en partisvikare från oppositionen 1958 och blev verklighet 1960, så blundade man för vissa konsekvenser. Jag kan tro att socialdemokratin då såg framför sig att beslutet skulle leda till att kvinnor verkligen tvingades ut i arbetslivet för att bygga upp en egen pensionbas. Dagis skapades. Men många valde på den tiden, ovetande om framtida konsekvenser, att stanna i hemmet och sköta familjen och barnen upp till 15-årsåldern och man kom sent ut i arbetslivet om ens någonsin.
På ålderns höst lever man och hustru fortfarande gott på i huvudsak makens pension, men helt plötsligt avlider han. Då finns inget skydd för änkan annat än ett kortvarigt omställningsskydd. Den som varit klok nog att sätta ett kapital i privat försäkring vet att man där kunnat välja att försäkringen skall falla ut även på efterlevande inkl. även barn. Inga inbetalade premier går alltså tillbaka till andra försäkringstagare.
Så fungerar inte ATP från 1960 och den som avlider före 65 års ålder har alltså betalat för sin pension helt i onödan. En sorts straffskatt! Inte ens änkan får del av försäkringen. Man kan ju undra varför ATP skulle ha rätt att ”stjäla” pengar från tvångsanslutna individer. Det är ur detta pensionssparande där vissa inbetalade premier konfiskerats som Göran Persson ”lånade” 258 miljarder kr. Men kan vi pensionärer lasta nuvarande regering för att man underlättar för de som arbetar? Knappast. Det är ju inte alls på det sättet att pension är någon form av uppskjuten lön, som Mona Salin och företrädare för SPI påstår. I så fall skulle vi få urusla pensioner.
Precis som privata försäkringsgivare placerar i aktier och fonder och dylikt så gör ju även den statliga sidan det. Det är därför vi kan få en pension som någorlunda håller stegen med arbetsinkomster. Alltså är det inte den lönedel du en gång avstått ifrån som du nu får tillbaka med blygsam ränta. Det är belopp som vuxit i takt med börskursers utveckling och återinvesterade utdelningar. När därför börsen går ner så blir utfallet sämre. En långvarig och kraftig depression sätter tyvärr rejäla spår. Därför anser sig regeringen nu vara tvungen att försöka lindra konsekvenserna för pensionärer. Tänk om ATP hade förvaltats av privata bolag typ Skandia m fl. Då hade GP inte kunnat styra över pensionsfonderna och avlövat dem stora belopp.
Så ville dåvarande oppositionen 1960 ha det. Och det hade funnits möjlighet att avtala hur försäkringen skall utfalla vid dödsfall. Men med beslut i riksdagen av socialdemokrater och kommunister (partiet hette på den tiden SKP) och en avfälling i oppositionen gick Sverige in i ett dödsdömt pensionsprojekt 1960. Och det ser vi konsekvenserna av idag.
Gerhard Cederberg
