I hur många ytterligare år kommer med andra ord de som nu betalar avgifter till systemet att arbeta och att sålunda tillföra fortsatta avgifter. Överensstämmer den beräknade pensionsåldern, 65 år, med den verkliga? I 2009 års balansräkning uppskattas dessa antagna fordringar på framtida avgifter till 6.362 miljarder kr och med tillägg för AP fonder till sammanlagt 7.189 miljarder kr (Pressmeddelande 15 mars från Pensionsmyndigheten).
På utgiftssidan blir motsvarande fråga: Hur länge kommer dagens och morgondagens pensionärer att leva och att uppbära pension. Medellivslängden ökar med drygt en månad för varje årskull. Skillnaden mellan summa tillgångar (7.189 miljarder kr) och pensionsskulden å 7.512 miljarder kr är minus 323 miljarder kr. Det är denna magiska siffra som föranlett bromsen att slå till. Tänk vilken önskedröm om den enskilde med rättsordningens stöd kunde skriva ned sina skulder om hans tillgångar inte räcker till!
Tänk vidare om verkligheten skulle våga avvika från denna mäktiga och robusta skrivbordskonstruktion med bara fem procent, så skulle avvikelsen bli större än dagens brist på 323 miljarder kr.
Bristen är som nämnt 323 miljarder kr för år 2011, vilket innebär en sänkning av pensionen med 4,5 %. Detta belopp, som styr storleken av den utgående pensionen, skulle emellertid med lätthet kunna föras ut ur den ekvation där bromsen bestäms. Beloppet består främst av två del poster, den största å 258 miljarder kr och den andra å 160 miljarder kr.
Posten å 258 miljarder kr överfördes från AP-fonden – med dess uppgift att trygga pensioneringen – till statsbudgeten år 1999 med den ohållbara motiveringen att statsbudgeten tillagts ansvaret för pensioner av ren social karaktär, främst garantipension som utgår även utan något som helst pensionsgrundande arbete. I själva verket var syftet att ta ifrån AP-fonden så mycket medel som möjligt utan att äventyra pensionssystemets bestånd.
Detta har uttryckts i klartext av Göran Persson i DI 14/12 2009:
”Det var ingen exakt vetenskap när vi vägde av hur den fördelningen skulle se ut mellan staten och pensionssystemet.” ”Beloppet bestämdes genom att beräkna den initiala AP-fond som i en enkel framskrivning av systemet medförde att balanstalet inte något år föll under 1.0000” (Ole Settergren).
”Ingen exakt vetenskap, en enkel framskrivning” – begrepp som är liktydiga med ”gissning”! ”Överföringen skulle dock inte vara så stor att det fanns risk för att pensionerna senare på grund av kapitalöverföringen skulle behöva sänkas via den automatiska balanseringen” (Riksdagens finansutskott 1999/2000:FIU 19). Det är just detta som hänt!
Den andra posten å 160 miljarder kr är en konsekvens av företagna höjningar av grundavdraget vid inkomsttaxeringen. Höjningarna påverkade inkomstindexet i samhället vilket i sin tur ökade pensionsskulden med 160 miljarder kr, ”den största posten i det nya systemets oförutsedda skuldökning” (Ole Settergren i Veteranen).
Beskedet är värt att upprepa: Den största posten i det nya systemets oförutsedda skuldökning. Inga åtgärder har vidtagits från vare sig regering eller riksdag. Resultatet av denna riktade skattesänkning blev alltså minskning av allas pensioner! Lätt att tänka på Axel Oxenstiernas suck: Om du visste min son med vilken ringa vishet världen styrs!
Det är sålunda dessa – i och för sig lätthanterliga – poster som är orsaken till att vi äldre får vidkännas minskning av våra pensioner ännu ett år! Ansvaret vilar verkligen tungt på de berörda. Är det inte dags för oss äldre att ryta till, ett rytande som kan ackompanjeras med beskedet om en generell löneförhöjning för de aktiva med flera procent och om även fortsättningsvis betydligt lägre skatt för samma inkomst än för oss som uppbär pension.
Allan Ekström, Hovrättsråd, Lidingö
Ledamot av SPF:s distriktsstyrelse
