Allan Ekström, medlem i SPFs pensionsgrupp, menar att ATP-pensionärer drabbas orättvist.
I dagarna har SPF:s pensionsgrupp kommit med förslag om inriktningen av förbundets hållning till vårt nya pensionssystem. Förslagen – som presenterats i Veteranen – har kretsat kring bromsen och det förhållandet att denna hittills utlösts två gånger med sänkning av den nominella pensionen; den tredje sänkningen inträffar vid nyår. Detta samtidigt som löntagarnas inkomster stigit och fortsätter att stiga med flera procent varje år. Att märka är att pensionsreformen bygger på att pensionen skall följa utvecklingen av lönerna.
Tillståndet är oefterrättligt och innebär en uppenbar kränkning av det grundläggande riksdagsbeslutet, enligt vilket ”bromsningen huvudsakligen torde behöva tillämpas i vad som historiskt får betraktas som ovanliga situationer t.ex. efter längre perioder med nettoutvandring eller låg nativitet”. Någon sådan händelse har ej inträffat hittills under 2000- talet.
Orsaken till att bromsen slagit till är att söka i endera av två händelser som är avhjälpbara, om bara viljan finns hos de ansvariga.
Den ena avser att AP-fonden avtappats på 258 miljarder kr på tvivelaktig grund och med kränkande av ett annat riksdagsbeslut som ställde villkoret att det inte skulle finnas ”risk för att pensionerna senare på grund av kapitalöverföringen skulle behöva sänkas via den automatiska balanseringen”, vilket är just vad som hänt.
Den andra avser att tillflödet av pensionsavgifterna till fondsystemet minskats från tidigare 18,5 % till dagens 16 % , motsvarande en avgiftstillgång i balansräkningen på mer än 1 000 miljarder kr. Denna minskning har framförallt varit till skada för de av oss pensionärer som uppbär ATP, flertalet av SPFs medlemmar.
Som sagt hade bromsen – grundbulten i det nya systemet – inte slagit till, om de angivna händelserna inte genomförts.
Mera näraliggande hade varit att SPF ägnat tid och kraft åt att söka undanröja de påtagliga orättvisor som dagens ATP-pensionärer utsatts för. Denna pensionsgrupp, huvuddelen av våra medlemmar, omfattas nämligen inte av principen om att utgående pensioner skall höjas i takt med inkomstutvecklingen till skillnad från dem som pensioneras enligt det nya systemet.
De ATP-baserade pensionerna sänks nämligen med ett kumulativt avdrag på 1,6 %, ett avdrag som det 17:e året för ”en medelpensionär” skulle utgöra cirka 3.000 kr i månaden. Samma avdrag gäller visserligen även för övriga pensionärer men det beror på att deras ingångspension räknats upp med ett ca 18 % för högt belopp, ett slags förskott, som återbetalas genom avdraget.
Vi som uppbär ATP har däremot aldrig erhållit något sådant förskott. Pensionsmyndighetens förklaring till avdraget är klargörande: ”Eftersom avgiften numera är fast är det därför nödvändigt att avdraget på 1,6 % görs även på tilläggspensionen för att långsiktigt trygga finansieringen av tilläggspensionen”.
I klartext: Först sänks – som tidigare framgått – tillflödet till pensionssystemets fördelningsdel med 2,5 %, därefter åberopas samma sänkning som skäl för att minska pensionen med 1,6 % för att trygga finansieringen! (Faktablad: Indexering av pensionerna)
Till detta kan läggas att vi äldre betalade vår stipulerade pensionsavgift å 7 % av lönen genom krympande löneutrymme till skillnad från dagens löntagare som – förutom lägre inkomstskatt – blir bjudna på denna utgift genom skattereducering, cirka 90 miljarder kr årligen.
Allan Ekström
Lidingö
