Då frågar man sig vad som avses med ”tärande” och om man möjligen kan hitta någon ”närande” faktor som kan vägas in. Verkligheten är den att en person som övergått i pensionering fortsätter att vara konsument av varor och tjänster fullt ut under i snitt 20 år av sitt återstående liv. Detta tillstånd kostar inte kommunen någon enda krona mera än för människor i arbetsför ålder. Dessutom är det ett stort antal nyblivna pensionärer som fortsätter med olika typer av arbete eller uppdrag, inte sällan i egna företag där deras livsfarenhet är såväl en tillgång som en positiv ekonomisk faktor.
Naturligtvis finns det i alla åldrar enskilda som behöver medicinsk hjälp och stöd för en värdig tillvaro, men den verkligt stora sjukvårdskostnaden uppkommer i allmänhet under det sista levnadsåret. Det finns beräkningar på att 85 % av den enskilda människans sjukvårdskostnader genom livet, ”belastar” det sista levnadsåret. Då är det fråga om avancerad sjukvård som vanligtvis inte är en kommunal, utan en regional kostnad.
Som påpekats ovan fortsätter alldeles övervägade delen av pensionärerna att konsumera i 20 år, vilket innebär fortsatt nyttjande av det privata näringslivets olika varor och tjänster under den perioden, ibland ännu längre.
Dessutom har äldres livsstil och därmed konsumtionsmönster starkt förändrats under den sista halvan av 1900-talet. Det var inte särskilt länge sedan de äldre ”gnetade” och sparade för att ”lägga undan en slant” för sin egen ålderdom och samtidigt uppleva arvtagarnas stigande förväntan. Skolan backade upp den livsstilen med sin kollektiva sparbössa och ”Lyckoslanten” åt alla. Numera njuter barnen av att uppleva föräldrarnas livskvalité via uppfyllda förväntningar.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arbetar just nu med ett projekt kring konsekvenserna av skatteutjämningssystemet, på Finansdepartementets uppdrag. I en intervju i tidskriften Focus, redovisar den ansvarige Björn Sundström att systemet ger en kommunen som Simrishamn 160 000 kr per år för en 85-åring, även om han eller hon är helt frisk och inte belastar kommunen med en enda krona !
Vidare är den absoluta majoriteten av de äldre kvalificerade skattebetalare och det är mycket vanligt, inte minst i Simrishamn och andra attraktiva orter runt Skånekusten, att den kommunala fastighetsavgiften betalas av äldre, nyinflyttade husägare.
Slutsatsen är att den friske pensionären inte är något annat än en närande tillgång för den kommun man valt att bo i. Först när sjukom eller rörelsehinder gör oss helt eller till delar ofärdiga, förändras livet och vi blir till vård- och omsorgstagare. När den situationen inträffar kommer det med säkerhet att i stigande grad fordras egna ekonomiska insatser som närande komplement till samhällets.
Ragnar Lönnäng
Ordf. SPF Sumaros Simrishamn
