Ingrid – ny ständig sekreterare

Imorgon klockan 13.00 tillkännager hon vem som får Nobelpriset i litteratur. Senioren har träffat Svenska Akademiens nya ständiga sekreterare Ingrid Carlberg som förutom att presentera Nobelpristagare även släpper en ny bok – och är nybliven mormor.

Det är ett bra år för akademiledamoten och författaren Ingrid Carlberg. Den 1 juni tillträdde hon posten som ständig sekreterare i Svenska Akademien. I denna egenskap tillkännager hon kl 13.00 den 8 oktober årets Nobelpristagare i litteratur. Två veckor dessförinnan ger hon ut ännu en omfattande biografi. Denna gång om 1700-talspoeten Anna Maria Lenngren, Den osynliga ledamoten.
– Men det viktigaste som hände mig i juni var att jag blev mormor, säger hon lyckligt leende.
Dottersonen Vincent, hennes första barnbarn, var beräknad till just den 1 juni men väntade några dagar. Ingrid Carlberg fick beskedet mitt under Akademiens vårlunch.

Ingrid Carlberg ser fram emot den nya uppgiften som ständig sekreterare även om hon alltid tidigare ryggat för ansvarsfulla chefsuppdrag. Hon är lite nervös inför uppgiften att träda ut genom den berömda dörren i Börssalen och avslöja vem som får Nobelpriset.
– Men jag ska nog klara av det så gott jag kan. Jag säger som Peter Englund: det är ju trots allt bara ett pris.
Hon har själv fått en lång rad priser för sina böcker om bland annat psykiatrihistoria, Raoul Wallenberg och Alfred Nobel: Augustpriset för bästa fackbok, Axel Hirschs pris av Svenska Akademien för bästa fackbok två gånger. Därutöver har hon tilldelats H M Konungens medalj i guld av 8:e storleken och utnämnts till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Spelade fotboll och flöjt

Men ingrid, född i bruksorten Surahammar 1961, vill inte förhäva sig.
– Bruksorter är speciella och Sura-mentaliteten försvinner nog aldrig ur min person. Detta att inte ta sig själv på för stort allvar, inte göra sig märkvärdig. Jag har haft stor nytta av den.
Under sin uppväxt var hon känd som flickan som sjöng när hon cyklade. Hon sjunger fortfarande gärna. Vid vårens sista sammankomst i Akademien sjöng hon altstämman tillsammans med tre akademikolleger i En vänlig grönskas rika dräkt, sommarpsalmen med text av Carl David af Wirsén.
Som ung spelade Ingrid Carlberg vänsterytter i Surahammars IF:s damlag i fotboll som hon var med om att starta trots hårt motstånd från gubbarna i ledningen. Och hon spelade tvärflöjt så bra att hon för ett ögonblick övervägde att söka till Musikhögskolan. Numera spelar hon flöjt högst sporadiskt men spelade duett med sin gamla flöjtlärare vid ett författarsamtal i Skinnskatteberg för några år sedan.

Reportagen är grunden

Hon läste mycket redan som barn och bestämde tidigt att hon ville ägna sitt liv åt att skriva. Att försöka bli författare var väl ändå att förhäva sig, så hon satsade på journalistik. Efter lysande insatser i VLT och DN blev hon så småningom ändå författare.
Hon började med fyra barn- och ungdomsböcker i början av 2000-talet samtidigt som hon gjorde reportage i DN:s helgbilaga i det som kallas new journalism, långa, faktabaserade reportage med litterära stilgrepp.
– Det är grunden för resten, allt kommer av detta. Jag har gjort samma sak i mina böcker, på en annan nivå.
Samma sak men mer. Pillret (2008), om de antidepressiva läkemedlens historia, växte fram ur ett av dessa reportage. Sen kom boken om Raoul Wallenberg. När hon inte fick tjänstledigt från DN för att skriva den sade hon upp sig och det har hon inte ångrat.
Det blev Det står ett rum här och väntar på dig … (2012), över 750 sidor om Wallenberg. Den fick Augustpriset och ledde till fortsatt lust att skriva litterär sakprosa. Boken om Alfred Nobel kom, Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris (2019) på 600 sidor.
– Utöver familjen är den här typen av bokprojekt min glädje i livet. Grundidén är att komma nära med hjälp av fakta, originalhandlingar och brev men utan att förlora fågelperspektivet.

I en recension av Wallenberg-boken beskrevs hon som ”mullvad och örn på samma gång”. Det gladde henne.
– Det var precis vad jag ville uppnå. Inte förlora överblicken bara för att man vill fördjupa kunskapen.
Fyra år efter boken om Nobel kom Marionetterna. En berättelse om världen som politisk teater, om de dolda påverkansoperationernas historia.
– Arbetet med den var extremt tufft. Jag fick skjuta upp deadline flera gånger. Först råkade jag ut för en vårdskada, förlamades i vänster arm. Det var länge oklart om jag nånsin skulle få tillbaka rörelseförmågan. Mitt i eländet fick jag frågan om stol 5 i Svenska Akademien. Knappt hade jag hämtat mig från den överraskningen förrän jag drabbades av struplocksinflammation och fick åka in akut till sjukhus. Värst var ändå att min älskade mamma därefter avled hastigt, tre månader före förlagets absoluta deadline. Det är ett under att boken till sist blev klar.

Ny bok om Lenngren

Och nu är det dags för Ingrid Carlbergs nästa bok, Den osynliga ledamoten (Norstedts), som handlar om Anna Maria Lenngren (1754–1817). Den mest berömda av 1700-talets kvinnliga författare, känd för satiriska och idylliska dikter. Till exempel Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon och Pojkarne (Jag minns den ljuva tiden …).
Denna bok föddes ur ett åtagande att skriva en minnesteckning över Anna Maria Lenngren inför akademiens högtidssammankomst den 20 december 2025.
– Jag hade inte alls tänkt att det skulle bli en bok, men Anna Maria Lenngren fascinerade mig. Hon var skarp, rolig och annorlunda. Att ta sig fram i ett samhälle där kvinnor inte fick verka i offentligheten utan bara ägna sig åt sysslor i hemmet. Hon lyckades ändå i en misogyn tid då man kunde hävda att kvinnor saknade hjärna och inte hade något intellekt.

Anna Maria Lenngren var blygsam, mån om att inte förhäva sig och bra på att be om ursäkt för sig själv, som Ingrid Carlberg uttrycker saken. Men hon spelade en viktig roll som översättare och sylvass skribent i dåtidens viktigaste tidning, Stockholms Posten. Oftast med anonyma bidrag. Hon upplevde ”en till hänförelse gränsande lycka” i sitt skrivande, noterar Ingrid Carlberg. Igenkännande.
Och hon var mycket uppskattad av tidens mansdominerade vitterhet. Så till den grad att några ville se henne som ledamot i Akademien. Omöjligt enligt stadgarna, men hon betecknades tidigt som ”den osynliga ledamoten”.

Roligt i Svenska Akademien

Men det skulle dröja ända till 1914 innan Svenska Akademien valde in en kvinna, Selma Lagerlöf. Därefter har det gått framåt, långsamt men allt snabbare. Ingrid Carlberg blev den sextonde kvinnan i Akademien.
– Att sitta i Akademien är roligare än jag kunde föreställa mig. Bra kamratskap, härlig stämning, bra lagarbete. Det blir trevligare och trevligare.
Hon ser fram emot rollen som ständig sekreterare men noterar också, med en viss smärta, att hon nog inte kommer att kunna ägna sig åt omfattande bokprojekt av det slag hon älskar.
– Men har man sig i leken givit får man leken tåla.

Text: Kurt Mälarstedt

Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 7 / 2026. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.

Bli medlem i SPF Seniorerna|Prenumerera