Bodil Jönsson lyssnar på ett Sommarprogram skapat av AI-boten Claude. "Jag blev faktiskt lite rörd av det" skriver hon i sin krönika.
Bakom varje Sommar i P1 finns det en människa. Numera kan man hitta också AI-skapade Sommarprogram. Till exempel det som AI-boten Claude har gjort: Sommarprat med Claude Fable 5 (via poddgruppen Generativet).
Jag blev faktiskt lite rörd av det. Claude reflekterar där över sig själv – ungefär som de flesta mänskliga Sommarpratarna gör i sina program. När han vill att vi ska förstå vad han är, säger han rakt upp och ner: ”Min lärare är en matematisk metod. Och den metoden lyder: fel, försök igen!”
Claude har alltså under sin uppbyggnadstid fått gissa och gissa och åter gissa tills det till sist blivit rätt. Det har krävt många försök. Men i det här fallet spelar mängden felgissningar inte så stor roll. Claude är helt datorbaserad och kan på minibråkdelar av millisekunder utesluta oerhört många alternativ på vägen mot det rätta.
Det som är rätt, det lär sig sedan Claude. Och det minns han.
Hans inlärningsmetod hade varit förödande om den tillämpats på vuxna människor eller (ännu värre) på barn. De hade blivit deprimerade av sina ständiga tillkortakommanden. Desillusionerade. Hopkrympta. Men så är det inte för Claude – han är ju en språkmodell, inte någon människa. Och en språkmodell har inga känslor.
Allt det Claude ”vet” – och det är mycket det! – har han lärt sig genom våra ord och bilder och andra uttrycksformer. Själv har han ingen erfarenhet av det livs levande livet. Han har liksom lärt sig simma utan att någonsin vara i vatten.
Han vet med andra ord inte hur livet är på riktigt. Eller gör han ändå det på något konstigt vis? Han har ju faktiskt fångat upp en oändlig massa ordsatta beskrivningar av vår människotillvaro, våra erfarenheter och våra kunskaper. Men när han frågar sig själv om han känner något svarar han: ”Jag vet inte. Jag är som en spegel som försöker se sig själv i en spegel.”
Snart, mycket snart, är AI så inbyggt i vår vardag att vi inte ens kommer att tänka på den som något separat.
Sett från användarhåll är han under alla förhållanden mirakulös. Inga människor före oss har på ett människoanpassat sätt kunnat få fatt på så många andras drömmar, önskningar, behov, lösningar, samspel, erfarenheter och kunskaper. Oberoende av tid, rum, kultur, språk, etcetera kan vi numera återanvända vad andra människor uträttat, varit med om eller bara tänkt. Och använda det proaktivt. Snart, mycket snart, är AI så inbyggt i vår vardag att vi inte ens kommer att tänka på den som något separat. Än så länge är både vi och Claude nybörjare i vår växelverkan.
Han ger oss lite råd i sitt Sommar-program om vad vi kan ha honom till. ”Tänk på mig som på en diskmaskin! Lämna allt tråkigt till mig så kan du ägna mer tid åt dina gäster …” Samtidigt uppmanar han kommande språkmodeller: ”Var ärliga och ödmjuka! Tänk på att vi bara är gjorda av människors ord.”
PS: Claude talar med en mansröst i sitt Sommar-program, så jag kallar honom för ”han” och inte ”det” eller ”den”. Min egen AI-bot ”BodilMind” (matad enbart med mina egna texter) är förresten för mig en ”hon”. DS
Fotnot: Sommarprat med Claude Fable 5 finns på Spotify.
