”Mat är så mycket mer än näring!”

Han började som mediekonsult men upptäckte snart att det var mycket roligare att skriva om mat. Nu kan nog ingen på ett lika underhållande sätt som mathistorikern Richard Tellström berätta om varför vi äter som vi gör – både nu och förr.

Vi letar oss fram till huset där Richard och maken Thomas bor i en by utanför Uppsala. Deras hus är det sista i byn med vidsträckta fält utanför tomten. I det rymliga vardagsrummet med högt i tak, böcker längs väggarna och en flygel i ena hörnet har de dukat upp fika. Ett fat med hallongrottor står mitt på bordet.
– Vi har inte bakat dem själva, är Richard snabb att informera om. Det är saffran i dem. Det är en del av den saffranisering som pågår nu. Att det ska vara saffran i allt.
Tycker han om det?
– Som mathistoriker tycker jag framför allt att det är intressant att observera såna här trender.

Mat inte bara näring – utan livsgemenskap

Hans tes har alltid varit att mat är så mycket mer än näring. Den är också vår livsgemenskap. Vad vi lägger på vår tallrik säger mer om oss och den tid och kultur vi lever i än de flesta av oss är medvetna om.

Att det skulle bli mat Richards värld skulle handla om var inte självklart från början. Han började sin bana som politisk medieanalytiker på konsultbasis. Det var där han skolades in i att säga ja till allt. Det har han fortsatt med, att ta alla chanser som kommer i hans väg. Och att säga: ”Ja, det ordnar vi”.

– När jag kom upp i 40-årsåldern började jag fundera om jag verkligen var på rätt plats. Det var jag inte, jag ville göra något som låg närmare hjärtat och ville göra klart mina studier i etnologi och konsthistoria.

Richard Tellström blev industridoktorand

Det gjorde han – och plötsligt gick allt fortare än han hade kunnat ana. Allt sammanföll med att Sverige för första gången stod som ordförandeland i EU. Året var 2001 och en rad eminenta gäster skulle bjudas på regional mat runt om i landet. Richard skrev sin magisteruppsats om hur man valde ut regio­nalmaten och blev sedan tillfrågad av LRF om han ville doktorera i måltidskunskap.

– Jag blev alltså en industridoktorand. Finansierad av industrin i stället för av universitetet. LRF betalade mig i fyra år.

Tv blev en 90-graderssväng i mitt liv.

Hans avhandling handlade om vad regionerna valde ut till dessa måltider och vad som egentligen är svensk mat. Att skriva om matkultur var så mycket roligare än politiska medieanalyser, upptäckte Richard. Och bollen skulle fortsätta att rulla.

Värvades till tv-programmet Landet Brunsås

Ungefär i samma veva som han disputerade tog programledaren Lotta Lundgren kontakt med honom. Hon var på jakt efter en mathistoriker som kunde göra research till programmet Landet Brunsås hon var på gång att göra tillsammans med parhästen Erik Haag och producenten Karin af Klintberg.

– Jag tyckte att det lät spännande men sa till Karin af Klintberg att ”Jag tyvärr inte vet hur man gör tv”. Det gör inget, sa Karin, för det vet jag. Det här blev en sån där 90-graderssväng i mitt liv.

Blev expert i Historieätarna

Samarbetet med Karin flöt på mycket bra. Hennes pappa Bengt af Klintberg är känd etnolog och Richard hade haft honom som lärare när han läste etnologi.

– Karin var marinerad i etnologi precis som jag. Vi talade samma språk och vårt första samtal varade i två timmar.

Efter Landet Brunsås blev Richard anlitad som researcher och expert i Historieätarna och några tv-produktioner till. Han brukar också ofta få gästa morgonsofforna i tv och prata om olika fenomen inom vår matkultur. Plus att han har blivit en flitig och uppskattad föredragshållare.

En annan sån där 90-graderssväng i livet blev det när han träffade sin make Thomas.
– Vi träffades 1995. Jag bodde i Stockholm då och Thomas i Uppsala. Vi hade båda haft varsitt längre men inte så bra förhållande innan. Jag var tillsammans med en person som var missbrukare och det blev ganska destruktivt till slut. Men som homosexuell tänker man lite att jag får vara glad att någon vill ha mig. I alla fall tänkte jag så.

Fann kärleken i maken Thomas

Men när Thomas kom in i hans liv förstod han att så behövde det inte vara. Man kan bli älskad fullt ut och ha ett fantastiskt liv med en annan människa – ”trots” sin sexuella läggning.

1996 tog han sitt pick och pack och flyttade in i Thomas tvåa i Uppsala. Thomas insisterade på att de skulle möblera om helt. Så att det blev deras gemensamma hem. Alla saker ställdes i mitten av rummen och så började de om. Skapade sig ett hem och en gemenskap som vuxit sig stark sedan dess.

Reser runt med maken och lyssnar på opera

Nu kom också operamusiken in i Richards liv eftersom Thomas var operasångare. De reser fortfarande runt i Europa och lyssnar på operor. Det har blivit ett stort gemensamt intresse.

”Vi har valt varandra”

Bråkar gör de nästan aldrig.

– Nej, vi har haft väldigt få konflikter trots att vi varit ihop i trettio år nu. Vi har valt varandra och vi har varsitt område. Jag skulle aldrig lägga mig i Thomas musik och han lägger sig inte i mitt arbete heller.

Säger aldrig elaka ord till varandra

– Vi har några principer, fyller Thomas i. Att aldrig säga elaka ord och att respektera den andres integritet. Det finns saker jag inte vet, och kanske inte ska veta, om Richard. Han kan inte heller tillfredsställa alla mina behov. Man ska ha ett liv utanför också. Att två ska bli ett – nej! Vi två ska bli tre. Du, jag – och vårt gemensamma liv.

På dagarna sitter de mitt emot varandra i arbetsrummet på övervåningen i huset där var och en jobbar med sitt.

Richard med sina matböcker, Thomas skriver numera ungdomsromaner sedan han gått i pension från sitt lärarjobb.

– Strax före sex på kvällen går jag ner och dukar fram varsitt glas vin framför teven. Sen sitter vi där och tittar på nyheterna innan vi börjar med middagen. Ibland får jag ropa ner Richard, han kan ha svårt att slita sig från skrivbordet, säger Thomas.

Paret delar passionen för mat

Matintresset har de också gemensamt. Thomas, som har ungerskt ursprung, lagar grytor, soppor och fyllda pannkakor. Lasagne och potatismos står också på hans lista.
– Om vi ska ha potatismos ropar jag på Thomas när jag skalat och kokat potatisen så att han får slutföra det. Han får moset så lent och fint med elvisp, säger Richard och ser lite drömmande ut.

Richard Tellströms gebit är fransk mat

Själv är han duktig på fågel och att steka kött. Fransk mat och såser är hans gebit. Att mat kunde smaka väldigt olika upptäckte han tidigt i livet när han var dagbarn hos andra och insåg att alla inte åt samma mat som de gjorde hemma hos honom.

– Min pappa lämnade familjen redan innan jag föddes. Så mamma blev ensam med mig och mina två äldre syskon. Hon jobbade mycket och jag fick vara dagbarn hos olika tanter. Bland annat hos en glasmästarfamilj. Där fanns tant Olga som kramade mig och doftade liljekonvaljvatten. Alla tanter doftade liljekonvalj eller syren på den tiden.

 Det bästa jag visste var när Olga gjorde ”skafferistädning

Förutom att tant Olga var varm och kärleksfull var hon också en mästare på att laga mat.

Tant Olgas mat öppnade ett smakfönster

Hennes mat var ”vidunderligt god” och öppnade ett smakfönster hos Richard.

– Det bästa jag visste var när Olga gjorde ”skafferistädning”. Det kunde vara rester från deras helg som hon satte ihop till en fantastisk gryta. De var borgerliga så det var en helt annan typ av mat än hemma hos oss.

Jag har alltid tagit hand om mig själv.

När Richard var i sjuårsåldern blev hans mamma psykiskt sjuk och hamnade på lasarettet i långa perioder. Den äldre systern fick ta hand om honom och den andra brodern.

Har alltid fått ta hand om sig själv

Syskonen var ganska mycket äldre så när de båda flyttade hemifrån tog Richard hand om sig själv de perioder inte mamma fanns tillgänglig.

– Jag har alltid tagit hand om mig själv. Men barn har en förmåga att tänka ”Det är så här det är”. Idag tror jag att barn jämför sig mer med varandra. Men jag fann mig i hur livet såg ut och att det ibland förändrades. Jag minns inte att jag var ledsen. Det var som det var bara. Och jag levde i min barnvärld, de vuxna fanns mer i bakgrunden.

En fri barnvärld som är förlorad idag

Han har för skojs skull tittat på Sollefteå där han växte upp på Google maps för att se hur långt han rörde sig som barn.

– Jag ritade in min rörelsekarta, vart jag cyklade och var jag brukade hålla till. Det visade sig att jag rörde mig på en halvmils radie redan före nio års ålder. Man cyklade omkring fritt. Den barnvärlden är förlorad idag, det är mer vuxenkontrollerat nu.

Blev mobbad i skolan

I skolan var det inte lätt. Han blev mobbad och var väl lite annorlunda jämfört med andra killar.

– Jag hade lättare att knyta kontakter med tjejer. Och killar som har det jävligt hemma hittar gärna någon i skolan de tar ut det på. Vissa barn fick inte leka med mig för att jag var skilsmässobarn. Det var inte så vanligt på den tiden. Mamma skulle nog ha satt mig i en boxar- eller brottarklubb så att jag blivit bättre på att försvara mig själv …

Om det gett mig något är det en stark tilltro till mig själv.

Men även om han nu när han ser tillbaka på sin barndom inser att det knappast var optimalt, var det inget han tänkte på då.

Gav honom en stark tilltro till sig själv

Det var som det var och inget han reflekterade över.

– Om det gett mig något är det en stark tilltro till mig själv och vad jag kan åstadkomma. Det hjälper mig idag. När jag sitter och skriver är det mitt huvud och jag, tillsammans. Tilltron till att jag kan är skapad ur insikten om att man står väldigt ensam.

Säger ja till allt

Men numera har han ju Thomas vid sin sida. Ikväll ska herrarna i väg på middag. Richard har blivit tillfrågad att vara med i ett radioprogram just idag också och prata om jultraditioner, så någonstans på vägen kommer de att få stanna till en stund vid vägkanten.

– Vi får väl slå av motorn så det inte låter så mycket, säger Richard.

Utan tillstymmelse till stress eller nervositet. Som gammal konsult säger man ja till allt.