En man i sina bästa år
Porträtt | porträtt
Att få prata i radio var en gammal barndomsdröm för Thomas. Som liten hörde han Arne Thoréns hesa röst i radion och tänkte att det där ville han också göra. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En man i sina bästa år

Ni har säkert hört hans röst i radio. Fyra dagar i veckan kan man höra Thomas Nordegren och hans parhäst Louise Epstein i deras populära talkshow. Egentligen jobbar han på övertid. I alla fall enligt Sveriges Radios regler. Det gör han så gärna – så länge han får.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2022-10-27

Thomas möter upp nere i entrén till Radiohuset. Man måste skrivas in som gäst här, få ett passerkort och bli insläppt av ytterligare en vakt innan man kommer innanför glasdörrarna. Vi åker upp i hissen och går en lång korridor fram till Nordegren & Epsteins lokaler, ett rum och en inspelningsstudio som för tillfället är upptagen av Annie Lööf som blir intervjuad.
– De försöker öppna upp här mer och mer och göra större rum i stället. Men vi har ett eget rum ändå för vi stör de andra så mycket när vi sitter och pratar och garvar, säger Thomas och ler.

Amanda Rydman, som är producent för Nordegren & Epstein, är på plats vid sin dator och sitter och planerar framåt och försöker hitta bra ämnen att ta upp i programmet.
– Sen måste jag tänka om det är ett Louise-ämne eller ett Thomas-ämne också, säger hon och skrattar.
Den populära talkshowen Nordegren & Epstein går på P1 fyra dagar i veckan, måndag till torsdag. Varannan dag är det Thomas som är programledare och Louise Epstein bisittare, varannan dag tvärtom.
– Det kanske inte är något som lyssnarna ens tänker på men det finns en tanke med det. Som bisittare är det meningen att man ska bli lite överraskad och kommentera det som programledaren tar upp, säger Thomas.

Han gillar båda rollerna men kanske att det är ännu lite roligare att vara bisittare ändå, eftersom man kan vara mer spontan då.
Han har en lång karriär inom radion bakom sig. I flera omgångar har han varit utrikeskorrespondent; i Berlin, Washington, Bryssel och Helsingfors. Faktiskt en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Som liten hemma i Helsingborg drömde han om att få bli som den hese Arne Thorén han hörde på radion. Han som berättade om spännande saker som rymdfärder och mordet på Kennedy.
– Jag hade en tidig fantasi om att ”det vill jag bli”. Det var magiskt att höra hans hesa röst på radion.

Thomas var äldst av fyra bröder och brådmogen och lillgammal, säger han själv. Ett riktigt driv hade han också. Han ville framåt och det fort. Var det kom ifrån vet han inte riktigt.
– Jag hade ingen press på mig hemifrån. Pappa hade en färg- och parfymeriaffär i Helsingborg och tyckte nog egentligen mest om att snacka med alla som kom in i affären. Mamma var hemmafru först innan hon började jobba inom vården. Det var ingen av dem som pressade oss att vi måste göra bra ifrån oss i skolan.
Men Thomas blev redan som högstadieelev elevrådsordförande i Nicolaiskolan, en kombinerad högstadie- och gymnasieskola.
– Elevrådet hörde till SECO på den tiden så det blev så att jag flyttade till Stockholm när jag var 15-16 år och jobbade för dem ett år. Jag tog ett sabbatsår från skolan. Det var en helt annan tid då, med studentrevolutioner och allt som hände.

Thomas Nordegren

Ålder: 69
Bor: I ett gammalt hus i Bromma utanför Stockholm.
Gör: Programledare för Nordegren & Epstein i P1.
Familj: Hustrun Anna Höglund, gemensam son och dotter med henne, 23 och 21 år gamla. Fem äldre barn sedan två tidigare förhållanden. Tio barnbarn, ett elfte på väg.
Läser just nu: Intill vanvett, intill döden av Kirsten Thorup, om en dansk krigsänka som under andra världskriget åker till Tyskland. Mycket som känns obehagligt aktuellt!
Lyssnar på: Väldigt mycket på P1 och mina kollegors poddar. Men också Wagner, särskilt i bilen.
Gör en ledig dag: Åker till Fåglarö där min dotter Elin har ett ställe som jag är lite ”vaktmästare” för. Där finns alltid massor som behöver göras.
Drömmer om: Jag har rest mycket, men inte i Latinamerika. Det vore kul att få göra det.

Dölj faktaruta

Allt gick i en rasande fart för den unge Thomas. Han blev involverad i en skolkampanj mot droger, hamnade på Socialstyrelsen som rekordung byråsekreterare och medarbetare till Bror Rexed. Thomas skrev en kritisk bok om läkemedelskontrollen i Sverige och kom på tvären med Barbro Westerholm när hon efterträdde Bror Rexed.
– Men det där är bortglömt sen länge. Barbro har varit här i studion flera gånger och både hon och jag ser väl annorlunda på saker nu.
Parallellt med alla uppdrag han fick läste Thomas gymnasiekurser. Målet då var att läsa medicin. Men det kom alltid saker emellan, nya spännande jobb han inte kunde tacka nej till.
– Så jag är egentligen helt autodidakt. Folk tror ofta att jag har en akademisk bakgrund men det har jag inte. Det enda jag kan skryta med är att jag har varit gästprofessor i New York 1988, i ”europeisk journalistik”. Det var en amerikansk professor som jag intervjuade här i Sverige, Neil Postman hette han, som tyckte att jag skulle komma över och undervisa.

Via en period på tv där han bland annat jobbade som reporter i Kvällsöppet, hamnade Thomas sedan så småningom på Dagens Nyheters kulturredaktion i några år.
Och just det, vid det här laget hade han redan hunnit få tre barn också! Det gick i rasande tempo även privat nämligen. På Socialstyrelsen träffade han Barbro Holmberg och de fick sitt första barn Axel när de var i 25-årsåldern. Knappt två år senare, 1980, fick de tvillingarna Elin och Josefin. Elin som långt senare skulle komma att bli rejält omskriven när hon gifte sig med – och sedan skilde sig ifrån – golfaren Tiger Woods. När det hände stod amerikanska journalister utanför Radiohuset och väntade på Thomas för att få en kommentar.
– De ringde till och med från en talkshow i USA och ville flyga över mig dit för att jag skulle prata om det. Men det ville jag förstås inte. Här fick jag smaka på hur det är att bli drabbad av journalistik från andra sidan, så att säga. Och det är inte roligt. Särskilt inte när det gäller ens barn.

Jag hade väl aldrig tänkt att jag skulle ha så många barn

Han har alltså hunnit med att vara såväl skrivande journalist som att jobba på både tv och radio. Men det är på radion han blivit kvar längst, här trivs han bra även om han gillar att skriva också. Han har en rad fackböcker på cv:t, framför allt om narkotika.
– Numera skriver jag mest mina manus till programmen som jag sen inte följer.
När han först kom till radion hamnade han också där i chefsposition. Först för samhällsprogrammet Kanalen och därefter var han med och startade Studio Ett där det nya var att man skulle ha två programledare.
– Det var kul och utmanande, men inte helt lätt att vara chef. Dels var jag yngst, dels är det en stor organisation. Det blev mycket personalansvar och efter ett tag kände jag mig trött på det. Jag ville hellre ut och intervjua, träffa människor och göra det som jag tyckte var kul.
Så när han kom till jobbet en dag och radiochefen Ove Joanson stod utanför och rökte (rökförbud hade precis införts i huset då) och frågade om inte Thomas ville bli chef på P4 blev svaret nej.
– Jag ville verkligen inte bli chef. Vad vill du då, frågade Ove och jag sa som det var; att jag ville bli utrikeskorrespondent. Tre dagar senare ringde hans sekreterare och erbjöd mig tre olika platser. Jag valde Berlin.

Thomas hade vid det här laget hunnit få två barn till med journalisten Carin Ståhlberg som han träffade på DN och var gift med i tio år.
Men han åkte ensam ned till Berlin. Tvillingarna Elin och Josefin kom ner och bodde ett år hos honom och gick i amerikansk skola där.
– Det fungerade bra ändå även med de andra barnen. Det blev en del resande mellan Berlin och Stockholm men det är ju inte så långt.
Han njöt av jobbet som korrespondent. Att få vara ute på fältet igen, träffa människor, intervjua, klippa inslag. Det som är det riktiga jobbet.
I Berlin träffade Thomas sin tredje fru, konstnären Anna Höglund, som han fortfarande är gift med sedan tjugo år. De har två barn ihop. Totalt har Thomas sju barn i sin stora skara.
– Jag hade väl aldrig tänkt att jag skulle ha så många barn. Men jag har tyckt att det har varit väldigt kul, med barnen.
Egentligen skulle det vara lätt för honom att gå i pension och tillbringa sin tid med att umgås med sin stora familj. Men han älskar att jobba, älskar att göra radio och hänga med i vad som händer.

I USA är det en helt annan kultur inom media och i den akademiska världen. Där håller de på tills de trillar av pinn

– Men hotet att jag måste gå i pension har hängt över mig i fem år nu, säger han. Redan för fem år sedan ordnade jag med en lokal och utrustning så att jag skulle kunna börja göra podd. För här på Sveriges Radio är det egentligen så att man ska sluta när man uppnår pensionsåldern. Men sen har det blivit förlängt med ett halvår i taget. Jag är så kallad ”pensionärsanställd” nu.
Han tar det med ro. Det har varit så många vändor fram och tillbaka nu att han blivit lite avtrubbad.
Men egentligen tycker han att Sverige är extremt och att det är trist med den fyrkantiga inställningen att man måste sluta jobba bara för att man uppnått en viss ålder. Och att Claes Elfsberg och Marianne Rundström har formulerat det som många känner – att det är ganska förfärligt att inte få fortsätta jobba om man nu vill det.
– I USA är det en helt annan kultur både inom media och i den akademiska världen. Där håller de på tills de trillar av pinn, se bara på Wolf Blitzer. Han är nyhetsankare på CNN, det tyngsta man kan vara, trots att han för flera år sen passerade 70. Där har man en helt annan respekt för sina äldre profiler.

Om Thomas är glad att han får fortsätta jobba ett tag till är hans fru kanske ännu gladare, säger han och skrattar.
– Anna har ju ateljé hemma och hon har nog varit lite orolig att jag ska komma hem och vara där hela tiden. Hon är av den åsikten att jag i så fall behöver ett ”pensionärsdagis”, någonstans att gå och något att göra. Och det har jag ju eftersom jag har lokalen kvar i beredskap.
Anna Höglund är en känd barnboksillustratör och hennes senaste alster är en pekbok för de minsta som heter Thomas. En parafras på den gamla pekboksklassikern Nalle, bara det att nu heter huvudpersonen Thomas. Och han har inte en sked, en stol, en mugg och en säng som Nalle hade utan en smart mobiltelefon, en stor tv, en robotgräsklippare och en bil. ”Nu ligger Thomas i sin vita soffa, framför sin STORA teve och tittar på sin självgående gräsklippare.”
– Ha ha, ja, alltså hon överdriver ju, säger Thomas. Hon gjorde först den där boken till sina barnbarn, sen tyckte förläggaren att den var kul och gav ut den. Men jag tycker inte den är riktigt rättvis. Jag framställs ju som en sån där manlig tekniknörd. Visserligen har jag en röd elbil men robotgräsklipparen står ju på Elins ställe som jag sköter om när hon inte är här. Men ja, det blev ju
en kul bok i alla fall.
Han har inga problem med att man gör sig rolig på hans bekostnad. Det händer titt som tätt när man är en sån som syns, eller i hans fall hörs. På ett klipp på Youtube kan man se när Thomas sitter i trappan i radiohuset och läser om sig själv i Lars Noréns dagbok. Inga jättesnälla ord, men å andra sidan var det säkert en ära bara att bli omnämnd där.
Nu är det dags för redaktionen att ge sig ut på gemensam lunch. Sånt hinns inte med särskilt ofta – men ibland händer det.

Två röster om Thomas Nordegren

Louise Epstein, kollega och parhäst i Nordegren & Epstein:

-Thomas är en fantastisk kollega! Han är glad, lekfull, kunnig och intelligent. Vi har jobbat ihop i snart tolv år och vi har alltid kunnat prata om allt. Det är faktiskt ett privilegium att vi har fått jobba ihop så länge. Vi skrattar varje dag. Det är inte alla som skrattar på jobbet varje dag. Han är en dröm!

Anna Höglund, konstnär och fru:

– Thomas är en snäll människa! Snäll och hjälpsam. Och han tycker mycket om nya tekniska prylar som kan underlätta det ena eller andra. Men eftersom han är tankspridd glömmer han ofta bort vad han skaffat och vad det skulle vara bra för. Vi har mycket mystiska saker i källaren.

Dölj faktaruta

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2022-10-27

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2022 Senioren - När insidan räknas