Vårt sinne för humor avtar med åldern enligt forskningen. Tills vi slutar att ta oss själva på så stort allvar.
Förmågor förändras med åldern. Vissa stärks, andra försvagas. En av dem är humorn. I en studie av forskare från Stanford University myntades uttrycket the humour cliff – humorstupet på svenska – där lek, skratt och vår förmåga att se det komiska i livet uppges minska med åldern. I undersökningen har 1,4 miljoner människor från 166 olika länder tillfrågats om hur ofta de skrattar per dag. Resultatet? Den genomsnittliga fyraåringen skrattar 300 gånger per dag samtidigt som 40-åringen skrattar 300 gånger under en period av tio veckor.
– Vi växer upp och går in i arbetslivet och plötsligt blir vi ”seriösa och viktiga personer”, menar forskaren och författaren Naomi Bagdonas. Många är rädda för att visa sitt sinne för humor och sin sanna personlighet på jobbet varje dag. Vilket är ett feltänk. Humor är ett kraftfullt sätt för att framstå som mer autentisk och mer mänsklig. Det står inte i konflikt med att vara seriös. Dessutom sänker det stress och underlättar den sociala samarbetsförmågan.
Forskarna Jennifer Aakers och Naomi Bagdonas fynd har publicerats i boken Humour, Seriously. Här skriver duon om hur humorn sakta börja avta redan vid 23 års ålder. Fenomenets namn – humorstupet – kommer från utseendet på grafen: linjen som sträcker sig mellan födelse och död faller i en djup dal mitt i livet och når absoluta botten runt 70 års ålder.
Orsakerna tycks vara flera: jobb, barn och ansvar dämpar humorn och förstärker allvaret. Moral och etik tycks också spela in. Med större livsinsikter skrattar vi allt mindre åt det olämpliga och mer åt det passande. Samtidigt menar forskarna att det går att motverka humorfallet. Ett sätt är att träna sig att se möjligheterna till humor i olika situationer.
– Det är som att träna vilken annan muskel som helst och detta skriver vi om i boken, förklarar Jennifer Aaker. Skratt har också en otrolig positiv inverkan på den fysiska hälsan och delade skratt svetsar oss samman socialt. Dessutom är det gratis.
I Sverige hittar vi teologiprofessorn Ola Sigurdson som själv har skrivit tre böcker om humorns historia och filosofi: Antiken till renässansen, Tysk romantik och Kritik av den existentiella humorn. Han undersöker ”vilket väsen en människa måste vara för att kunna uppfatta något som kul”.
– Det finns perioder för varje människa där sinnet för humor minskar, säger han. Då handlar det om att vårt kontrollbehov tar över handen och humorns kraft att få oss att tappa fattningen får svårare att göra sig gällande. Många skrattskeptiker genom historien har hävdat att om man vill behålla sin värdighet så ska man inte skratta för mycket utan bara le litet avmätt.
Du har själv skrivit mycket om humor. Vad har du kommit fram till?
– Humor handlar om ambivalens. I historien – och även i samtiden – har den använts på många sätt. För att fånga åhörarnas intresse, håna någon eller hantera en omöjlig fysisk, mental eller politisk situation. Men för att kunna uppfatta något som roligt måste vi sannolikt redan ha insett på något sätt att vi själva är lustiga.
Han förklarar vidare:
– Aristoteles skriver att människan är det enda djur som skrattar – vilket man kan ifrågasätta. Men under 1500-talet, dårskapens århundrade, hävdar Michel de Montaigne och andra att det som kännetecknar människan också är att hon själv är skrattretande. Det är med andra ord inte bara de andra som är lustiga, utan jag själv som är skrattretande.
Vad betyder det att som människa behålla humorn?
– Humor är ett sätt att förhålla sig till ambivalensen i tillvaron. Den gamle biskopen Nathan Söderblom skrev en gång följande: ”Människor, som fyllas av ett patos, vare sig det gäller livets eller tankens problem, blir lätt om de saknar humor och självironi innestängda i en het atmosfär utan luftväxling”.
Han fortsätter:
– Alternativet till den humoristiska livshållningen, enligt Söderblom, är moralismen som tror att allt går att förändra och är otålig gentemot alla de som inte insett sanningen och inte förmår leva efter den. Eller cynismen, som insett att livet inte är som det borde vara, men givit upp varje förhoppning om att det skulle gå att förändra.
Är det viktigt att fylla sin humorkvot? Stannar man vid Monty Python-humor och Hasse & Tage eller kan man ta in nya intryck och finna dem roliga?
– För de flesta förändras nog humorn med ökande bildning, erfarenhet och livsomständigheter. Förutom ambivalens finns det också ett inslag av överraskning i humor och därför kommer det nya nog att framstå som roligare. Det finns mig veterligen inget som säger att de flesta tycker en och samma sak är lustig livet igenom.
Jag ringer upp komikern Babben Larsson i hemmet på Gotland. Hon är inne på samma spår när det gäller humor och åldrande: Skämt behöver överraska.
– Jag tror att vi tappar humorn med åren eftersom vi kanske har hört skämten tidigare och då förlorar de lite fräschhet, förklarar hon. Det behövs inte mycket för att roa ett litet barn, som man säger.
Vad hjälper humorn oss med i livet?
– Jag tror att det är viktigt att orka se humoristiskt på saker som händer oss i livet. Det kan bli räddningen i många situationer när det är tufft. För mig har humor varit en räddningsplanka i perioder av livet när jag har haft motgångar. Händer något allvarligt kan man kläcka ett skämt och skratta åt det. Den distansen gör att det lättar lite för stunden.
Det finns ljuspunkter i Jennifer Aakers och Naomi Bagdonas forskning. Vid 80 års ålder händer nämligen något i forskarnas underlag. Grafens linje börjar plötsligt stiga igen. Vi blir gladare, mindre tyngda. Skrattet ligger plötsligt närmare igen.
– Min mamma jobbade på ett vårdhem, berättar Jennifer Aaker. Det som folk säger under sina sista dagar är: ”Jag önskar att jag inte tog mig själv på så stort allvar”.
Vi återvänder till Babben Larsson. Hon funderar kring detta att vi har närmare till skratt när vi passerat 80 år.
– Det är inte så mycket som spelar någon roll längre. Inte som det gjorde tidigare i livet i alla fall. Då var det mer allvar och fler saker att bekymra sig över. Jag tror att man tänker att nu har jag nått bonusfasen. Nu släpper jag allt och försöker bara ha kul.
Text: Victor Johansson
