Vi kan inte strejka. De som bestämmer kan behandla oss illa, och gör det också.
Vi får ingen andel av det välstånd som vi har varit med om att skapa. Pensionerna följer inte utvecklingen av lönerna, utan med ett avdrag med 1,6 % varje år. Pensionssystemet är kraftigt underfinansierat. Situationen blev värre då 258 miljarder flyttades från AP-fonderna till staten. Bromsen slog till 2008 och 2009, och sänkte pensionerna med 7,2 procent. Nu väntas en nästan lika stor ekonomisk nedgång som vid krisen 2008. Bromsen kommer att slå till flera gånger och sänka pensionerna ännu mer. Den förbättring som Pensionsmyndigheten påstår i en prognos ska uppkomma nästa år, är bara tillfällig.
Vad tänker våra förbund göra i denna situation?
Karl Erik Olsson säger i sin ledare i nr 9 /2012 av Veteranen ”Ge oss rätt att förhandla om vår pension.” Men han borde veta att någon sådan rätt kan SPF aldrig få. Det kan bara bli en rätt att framföra krav, inte att förhandla. Denna metod har redan använts och har hittills inte lett till några förbättringar.
Visserligen finns det gott om pengar att använda för att förbättra pensionerna. De 258 miljarder som staten tog, de ca 15 miljarder som togs då basbeloppen manipulerades – som skulle betalas tillbaka då ekonomin så tillät, ett löfte som varken Göran Persson eller han efterträdare har hållit – ca 16 miljarder om inkomster över 420 000 kronor läggs till grund för pensioner i stället för skatt, och pengarna i PPM-systemet, finns att tillgå. Men ingenting tyder på att de som bestämmer om ekonomin skulle anslå mer än mycket små belopp i det mycket besvärliga ekonomiska läge som väntas.
Vad kan då ändå göras för att förbättra pensionerna? Det finns ett tillfälle då vi har en makt, vid valen vart fjärde år. Om förbunden då begär besked av de politiska partierna om hur de kommer att ta hänsyn till vår krav, underrättar de röstande om dessa besked, och uppmanar dem att inte rösta på de partier som som sämst uppfyller våra krav, kommer partiernas storlek att påverkas. Då kommer de att ta hänsyn till oss.
Vid ett möte i Linköping för ett par veckor sedan, framfördes krav till ansvariga politiker. För att stödja förslagen anordnades en manifestation med fackeltåg. Om våra förbund gör på samma sätt i så många orter som möjligt, skulle det stå helt klart för dem som bestämmer, att alla de 1,7 miljarder pensionärerna står bakom yrkandena.
Det krävs därför mycket tuffare metoder än vad som hittills har använts, och som SPF tänker använda också vid nästa val. ”Upp till kamp!” bör vara ledordet för förbundens agerande.
Ingvar Fridell, Danderyd
Göte Nilsson ,Björkvik
