Det nya pensionssystemet är starkt underfinansierat, främst för att andelen äldre i befolkningen ökar. Avgifterna till systemet är för små. Situationen blev värre när staten övertog 258 miljarder, som hade betalats för att bli pensioner. Statsfinanserna, som hade varit dåliga, blev bättre, men genom att problemen vältrades över på pensionssystemet blev underskottet ännu större, 340 miljarder kronor under 2008 och 2009.
Det är ett oerhört stort belopp, som skulle vara oacceptabelt i statsbudgeten. Pensionsmyndigheten har meddelat att det blir ett stort underskott även i år. Vad som hänt visar att de ansvariga politikerna har haft helt fel, när det hävdat att det nya pensionssystemet är stabilt och kommer att hålla i en överskådlig framtid.
”Bromsen” har därför slagit till i år och kommer att göra det också 2011 och 2012 enligt pensionsmyndigheten. Totalt kommer detta att hända cirka 15 gånger fram till 2035. Varje gång sänks den pension som är grundad på inkomsten. Detta kommer att drabba både de nuvarande och de framtida pensionärerna. Många äldre kommer att få det mycket svårt. Allt fler yngre kommer, när de blir gamla, endast att ha garantipension och behovsprövade bostadstillägg att leva av. Orsaken är att de betalar alltför låga avgifter när de arbetar.
Båda blocken tycks ha godtagit det nya pensionssystemet, trots dess stora brister. Detta är kanske inte så förvånande då det gäller moderaterna, som ju anses vara de välbeställdas parti. Många av deras väljare har andra tillgångar och inkomster, som gör att de inte är lika beroende som andra av den allmänna pensionen.
Personer med anknytning till (S), bland andra Göran Persson, Erik Åsbrink och Anders Sundström, har påtalat brister i pensionssystemet. För dem som röstar på (S) är det särskilt viktigt att den allmänna pensionen ger dem en inkomst som de kan leva av. Det är därför obegripligt att socialdemokraterna har godtagit det nya systemet.
Regeringen har infört jobbskatteavdrag, som gör att de äldre betalar mycket mer i skatt än de yngre. De som kan och får jobba, får en extra månadslön, trots att de själva nog inte har skapat ett enda nytt jobb. Pensionärerna får inga avdrag för sin uppskjutna lön, pensionen. Genom avdragen ökar de yngres inkomst och därmed deras konsumtion. Antalet jobb ökar om konsumtionsökningen sker i Sverige.
Men jobben skulle ha ökat ännu mer om de äldre hade fått göra avdrag för sin uppskjutna lön. De små skattelättnader som pensionärerna har fått eller utlovats, räcker inte till för att skatten ska bli rättvis. Jobbskatteavdragen har godtagits av socialdemokraterna, även om de har lovat att minska den klyfta som uppkommit.
Sammanfattningsvis gäller alltså att avgifterna till pensionssystemet är låga för de yrkesverksamma, trots att inkomsterna är goda tack vare jobbskatteavdragen. För de yngre pensionärerna höjs pensionen genom ett tillägg. För de äldre sänks den genom ett avdrag.
Alla kommer att få mycket lägre pension genom att bromsen kommer att slå till ofta på grund av att pensionssystemet är underfinansierat. Pensionärerna betalar högre skatt än de yrkesaktiva.
En fjärdedel av dem som får rösta är pensionärer.
Men att under ett valår höja pensionsåldern och avgifterna för de yrkesaktiva kan medföra risk att röster förloras. Också partierna måste därför göra ett val. Ska de göra det bättre för pensionärerna genom att förbättra pensionerna och göra beskattningen rättvis?
Det räcker inte med ytterligare några små skattesänkningar, om det finns utrymme, som finansministen och socialministern nu talar om. Eller ska de fortsätta att gynna de yngre, och offra pensionärerna för att vinna valet? Vilket alternativ som partierna väljer kan avgöra valet i höst.
Ingvar Fridell, Danderyd
Göte Nilsson, Björkvik
