Frukosten i Al-Qadarif består av hummus, oliver, sallad, ägg, fetaost, bröd och te. Nu har dieten definitivt gott över till “Mellanöstern-mat”. Det har jag inget emot. Känns bra efter den trista etiopiska maten.
Vägen till Al-QadarifHär lastas det vatten i faten på åsnekärrorna
I Al-Qadarif fotograferar jag drivmedels-köerna. Det skulle jag förstås inte ha gjort. En man tycker inte alls om detta. Han ställer sin bil mellan oss och köerna. Han ser arg ut, riktigt arg. Han kallar på polis. En mc-polis tvärbromsar, parkerar sin mc och frågar oss barskt vad vi håller på med?
Drivmedelskö för tuctuc
”Vi är turister”. ”Vi älskar Sudan” svarar jag. Polisen ler, är uppenbarligen nöjd med svaret och låter oss snart köra vidare. Men den arge mannen i bilen ger inte upp utan följer efter oss. När jag efter någon mil stannar vid vägkanten så stannar även den arge mannen bredvid. Jag går fram och undrar om det finns något problem. Han säger argt, mycket argt, att “this is my Sudan, go go go”. Han följer efter oss en mil till men sen tappar vi bort honom. Inte otäckt, men man vet ju inte vem han är eller vem han kan tänkas göra. Vi bestämmer oss för att ligga lågt med fotograferandet innan vi vet vad som gäller i Sudan.
Alla bilar och lastbilar har flaken fyllda med passagerare
Dagens etapp till Khartoum är 42mil lång. Det är en hyfsat bra väg. I början ingen trafik men den ökar allt mer ju närmre Khartoum vi kommer. Vi passerar många säkerhetskontroller, säkert mer än tjugo stycken. De går dock alla snabbt och fungerar bra.
Ökenlandskap, men ibland odlingarSmåbyar längs med vägen
Vägen är vacker i början. Men blir vartefter, som dess omgivningar, alltmer sandgrå. Det är mulet och blåser med mycket sand i luften. Längs vägarna är det fullt med plastflaskor, påsar och skräp. Det ser förfärligt ut. Detta i kombination med ett torrt ökenlandskap utan grönska och fula hus gör att allt känns deprimerande.
Så här förfärligt ser det ut på sina ställen
Nu är flertalet klädda i långa vita klädnader med turbaner. Många åsnor längs med vägen. De drar framförallt tunnor med vatten. Men även hö, möbler, ja i princip vad som.
Snyggt ekipageRyttaren rider och väver något samtidigtFull fart utan last
Vad gör vi här tänker jag. Fult, farligt och fattigt. Vi kör in i Khartoum. Staden har sex miljoner invånare, det märks. Med fullt drivmedelsutbud hade det säkert varit mycket värre trafik.
tidningenseniorenEtt nytt nummer av tidningen Senioren har delats ut till SPF Seniorernas medlemmar. Bland mycket annat hittar du en lång intervju med folkkära författaren Stina Ekblad. Den intervjun finns också på senioren.se. Är du inte medlem och vill ha tidningen? Gå in på spfseniorerna.se och läs hur du gör för att bli medlem. #tidningensenioren#spfseniorerna#stinaekblad
tidningenseniorenHåller du med?
#Repost@josefinesundstrom with @get_repost
・・・
Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.
tidningensenioren”Inom broderi är det poppis att brodera lite budskap från vår tid på gamla bonader. Visst finns det en uns av sanning i det citat jag piggat upp mitt loppisfynd? Än är vi inte uträknade”, skriver Kerstin Nettelblad i vår Facebookgrupp ”Kreativ Senior”. Visst är det en kul idé! Gillar du också att baka, snickra, sy, måla, dreja, smida, dikta, brodera, arrangera blommor eller vara kreativ på andra sätt? Välkommen med i gruppen!
