De lovade varandra som unga att flytta ihop om de var singlar vid 60. Och så blev det. Nu delar Adele, Anki och Eva på en stor lägenhet i Sundsvall. "Folk frågar hur vi vågade, men det är väl läskigare att flytta ihop med en karl" tycker Anki.
De har redan hunnit bli omskrivna, de tre kvinnorna som flyttat ihop i en stor lägenhet mitt i centrala Sundsvall. De har till och med varit med i tv.
En fråga de ofta får är: ”Hur vågade ni?”
– Men herregud, det är väl bra mycket läskigare att flytta ihop med en karl, utbrister Anki Hultqvist.
Själv har hon flera långa förhållanden bakom sig och vill absolut inte flytta ihop med någon man igen. Även om hon faktiskt har en särbo.
– Det är bra så här. Jag har gjort allt det där, haft fem långa förhållanden och det har misslyckats gång på gång för att jag väljer fel karlar. Sen är det också så att jag äger mitt sommarhus och jag målar det prickigt om jag vill. Det ska ingen komma och tycka någonting om.
Hennes särbo har varit på besök hos Anki och hennes två sambor.
– Det gick bra. Men Adele hade sett på Fråga Lund där de pratade om hur mycket urin det stänker på toaletten när män står upp och kissar. Det hade gjorts någon mätning och det var inte nådigt. Så hon tänkte sätta upp en skylt att manliga besökare bara fick besöka den mindre toaletten som är mer eller mindre min.
De skrattar gott alla tre. Anki fortsätter:
– Men jag har inte sett till någon skylt än, Adele? Du kanske skulle brodera en i korsstygn? Det tycker jag att du ska göra nu när du har lite tid!
Även om de tre vännerna har ganska bestämda åsikter om hur en man ska vara (snäll, glad, positiv, absolut inte snål) så är det inte på grund av något manshat de har bestämt sig för att flytta ihop. Livet blev så bara.
Som unga lovade de sig själva att om de var singlar när de passerat 60 skulle de flytta ihop. Det kändes som en trygg tanke. 2019 flyttade Eva, Anki och en annan väninna vid namn Harriet in i den stora lägenheten. Eva Åström hade bott ensam i fem år då efter att hennes förhållande tagit slut. Anki bodde också ensam sen flera år.
– Vi letade efter en lägenhet med tre ungefär lika stora sovrum och minst två badrum. Många lägenheter har ju ett större sovrum för vuxna och sen mindre barnrum och de gick bort. När vi hittade den här blev vi glada. Tre ungefär lika stora sovrum och i alla fall två badrum, säger Eva Åström.
När Harriet efter ett par år valde att flytta då hon hade flera sommarhus att ta hand om blev Adele Flodin tillfrågad om hon ville flytta in.
– Jag tvekade inte en sekund. Jag hade gått i pension och bodde en bit utanför Sundsvall och tänkte just att hur blir det nu? Ska man sitta och åka in till stan varje gång man vill göra något?
Jag har aldrig kunnat spara så mycket pengar som jag gör nu.
Förutom gemenskapen är det förstås en stor vinst ekonomiskt att bo ihop tre personer i en lägenhet. Även om den är stor.
– Vi betalar bara runt 4 000 kronor var i boendekostnad med wifi inräknat. Jag har aldrig kunnat spara så mycket pengar som jag gör nu. Jag har varit på flera utlandsresor och det kunde jag inte göra förut. Adele och jag och min dotter med pojkvän var i USA i tre veckor, det var väldigt kul, säger Eva.
Det finns inte en massa fasta regler i kollektivet, inga städscheman, inga egna hyllor i kylskåpet heller. Det var sagt i förväg att det ville de inte ha.
Blir det aldrig tjafs?
– Nej, jag kan faktiskt inte komma ihåg att vi bråkat om något någon enda gång, säger Eva och tittar undrande på de andra två.
– När jag flyttade hit sa jag först att ska vi inte ha någon slags ordning på städningen? Och vi hade ett system ett tag där man skulle skriva in vad man gjort, men det rann ut i sanden sen. Jag har flyttat runt en del grejer och rensat i ett förråd. Men ingen av er har sagt något om det i alla fall, säger Adele och skrattar.
– Nä, det är ju bara bra om någon vill ta tag i sånt. Och man plockar ju undan efter sig i köket. Det gör man för att man är en normalt fungerande människa, säger Anki. Och tar man fram dammsugaren och städar sitt rum så kör man igenom resten av lägenheten också, fast inte de andras rum förstås. Det behöver inte vara så himla komplicerat.
Inköpen går också smidigt tack vare en app vid namn Steven. Där lägger man själv in vad man köpt och vad det kostat.
– Vi delar på basvaror som tvättmedel och toapapper. Sedan köper var och en det den vill äta, om vi inte har bestämt att vi ska ha middag ihop, säger Eva som är den som har hand om ekonomin i huset lite grand.
Och om någon nallar på ens mat i kylskåpet..?
– Nej, men det gör man inte. I så fall frågar man. Kan jag ta lite av din potatis? Det blir aldrig några problem, säger Anki.
Att det fungerar så bra och konfliktfritt är för att de alla tre gått in i det med ett ”öppet sinne”. Skulle det komma in någon petimäter här skulle det aldrig fungera, menar Anki.
– Och inte någon gnölfia heller som bara pratar krämpor och sjukdomar. Vi ska ju inte dra ner varandra. Det finns vissa som bara pratar sjukdomar tills man reser sig upp och säger att man måste gå. De slutar aldrig, säger Anki.
Nog händer det titt som tätt att de sitter alla tre runt köksbordet som nu, men det är långt ifrån varje dag. Eva arbetar fortfarande på ett HVB-hem för kvinnor och jobbar obekväma arbetstider. Anki arbetar på en restaurangskola så hon äter inte så ofta hemma. Det är bara Adele som gått i pension ”på riktigt”, fast å andra sidan är hon fritidspolitiker och sitter i kommunfullmäktige.
– Så vi kommer och går lite allihop härhemma, säger Eva. Det är helt kravlöst och vi behöver inte känna att vi ska ta hand om varandra.
På kvällarna händer det rätt ofta att de hamnar i tv-soffan tillsammans. Innanför köket finns det lilla tv-rummet med en skön soffa som alla får plats i. På soffbordet ligger en anteckningsbok där de skriver ner vilka serier de tittat och tittar på.
– Ibland kanske man sitter där själv och tittar på något avsnitt också. Men då skriver man det i boken, under varje serietitel står det hur många avsnitt var och en tittat på. Så får de andra en chans att titta i kapp när de får ett tillfälle, säger Adele.
Hon och Anki gillar framför allt engelska deckare. Eva är väldigt svag för realityserier som Robinson.
– Jag älskar Robinson och har sett vartenda avsnitt sedan starten 1997, säger hon och ler. Jag tittar på mina grejer när de andra har gått och lagt sig. För det mesta drar de sig tillbaka vid tiotiden, men jag sitter kvar till midnatt och tittar.
Trots att allt känns så vanligt och naturligt när man är här hemma hos de tre väcker deras boendelösning fortfarande uppmärksamhet.
– Vanligaste frågan är om vi är lesbiska, konstaterar Anki krasst.
– Fast jag tror ju inte att tre karlar skulle flytta ihop så här som vi har gjort. Jag har svårt att tro det, i alla fall inte de män jag känner, säger Eva.
– De skulle bli osams om tv-dosan direkt, tror Anki.
De andra nickar instämmande.
Hur tänker de kring framtiden? Kommer de att bo här för alltid?
– Om man inte träffar sin stora kärlek bor man väl här så länge det går, tycker Eva.
I annat fall är en regel – kanske den enda regeln de har – att om man vill flytta ut ska man hitta en annan rumskamrat som kan passa i kollektivet. Någon som de andra accepterar …
Anki har i alla fall inga planer på att flytta någon annanstans.
– En av mina döttrar sa till mig: ”Mamma, du har ditt bästa liv nu.” Och det har jag faktiskt.
